Lennart Lundberg

Under sitt långa äktenskap var skriftställaren Jan Myrdal (1927-2020) och konstnären Gun Kessle (1926-2007) idoga och engagerade samlare. År 2012 skänkte Jan Myrdal till Jan Myrdalsällskapet inte bara sina mer än 50 000 böcker utan därtill klipparkiv och unika samlingar av tidskrifter, konst, fotografier, affischer, meccano och korrespondens. I den här boken har en lång rad skribenter ur olika synvinklar beskrivit resultatet av detta deras samlande men också alla praktiska bestyr med att flytta, katalogisera och för framtiden bevara ett av norra Europas största privatbibliotek. Boken blir på detta sätt också en perspektivrik bok om ett närmast symbiotiskt äktenskap och det författarskap som blev ett av de mest centrala under åren kring 1968.

Det här är en bok om staden Vaxholm. Ett annat Vaxholm med en annan befolkning än den som nu bor i staden. En stad där arbetsdagarna kunde vara långa och bostadsförhållandena miserabla. Där fanns “De arbetslösas förening” som kämpade i en tid präglad av fattigdom, arbetslöshet och sociala orättvisor. Genom stark organisering och uthållighet sökte de förändra levnadsvillkoren och skapa en bättre framtid för sig själva och kommande generationer. Berättelserna i denna bok ger liv åt dessa arbetare, deras dagliga kamp, fackliga strider och gemensamma mål. Här berättar de som var med sina egna röster. Röster som inte alltid har hörts i Sveriges officiella historieböcker. Boken är gjord av journalisten Lennart Lundberg, född och uppvuxen på Rindö, Vaxholm. Han är, trots fyllda 70, yrkesverksam som reporter och arbetsledare inom journalistiken. Medförfattare och bildansvarig är Maria Blomberg, som varit yrkesverksam konstnär sedan hon gick ut Konstfack 1956 fram till sin död. Boken bygger på intervjuer som Lennart Lundberg och Maria Blomberg gjorde på 1970-talet.

Med ett undantag var bokens huvudpersoner medborgare i det neutrala Sverige, och hade en samhällsställning som medförde att man kunde påverka andra människors öden enskilt eller kollektivt. En gemensam etikett på dem skulle kunna vara ”antinazist” eller kanske ”anglofil”. Det hela byggde på ett väl utvecklat civilkurage och förmåga att känna empati. Ofta får man en känsla av att vissa människor ”snubblar” in i ett handlingsmönster, som varken den berörde eller omgivningen kunnat förutse. De svenska frontalfigurerna under krigsåren 1939-1945 var statsminister Per Albin Hansson och utrikesminister Christian Günther. Deras prestationer har beskrivits i ett stort antal böcker och publikationer. De var båda mycket samspelta och deras samordning och arbetsfördelning under dessa för Sverige tidvis så svåra år, måste anses vara mycket lyckosam för vårt land. LENNART LUNDBERG är sjöingenjör och har varit verksam i marinen och handelsflottan

Denna bok är en försenad hyllning till svenska handelsflottans män från tiden kring andra världskriget 1939?45. De tillhörde den enda yrkesgrupp från det neutrala Sverige som av omständigheterna tvingades delta i direkta krigshandlingar från krigets första dag till den sista. Under sex krigsår omkom fler än 2 000 svenska sjömän på grund av krigsförlisningar. Den 9 april 1940 anföll Tyskland Norge och Danmark. Genom tyskarnas upprättande av den s.k. Skagerackspärren delades den svenska handelsflottan upp i ungefär två lika delar. Delen utanför spärren kom inte ?in?, delen utanför spärren kom inte ?ut?. Boken handlar i huvudsak om de aktiviteter som de innestängda och utestängda fartygen genomförde för att export och import skulle fungera trots Sveriges isolering och sårbara läge i världskonflikten. Syftet med denna bok är ? förutom att ge en historisk bakgrund till sjökriget ur svensk synvinkel ? att försöka förmedla till efterkrigs-födda generationer ett budskap om svenska sjöfolket prestationer och uppoffringar under andra världskriget. Men myntets baksida är att när kriget var över glömdes allt bort. Krigstidens svenska sjömän fick aldrig den uppskattning de gjort sig så välförtjänta av. Lennart Lundberg är sjöingenjör och har varit verksam i marinen och handelsflottan. I och med denna bok har författaren berättat om handelsflottan under båda världskrigen. Handelsflottan under första världskriget utkom 2006

Handelsflottan under första världskriget -en bok om kriget ur svenska handelsflottans perspektiv, en hyllning till sjöfolket som fick Sverige att fungera trots ofreden. Aldrig tidigare hade ett sjökrig fått sådana fasansfulla konsekvenser. Modern teknik och nya material gjorde att fartygen kunde byggas större, snabbare och tåla mer beskjutning. Det var ubåtsvapnet som gav kriget på haven en helt ny dimension. Det var inte längre främst krigsfartyg som besköt krigsfartyg. Det obegränsade ubåtskriget innebar att alla främmande fartyg löpte stor risk att plötsligt träffas av en torped. Radar var inte uppfunnen varför konvojtrafik blev det säkraste sättet för handelsfartygen att nå sin destination. Den svenska handelsflottan var hänvisad till de krigförande staternas välvilja. Dessa införde successivt allt mer långtgående hinder för den neutrala sjöfarten - släckta fyrar, minor, konfiskering av laster, kapningar och torpeder. Trots krigets villkor lyckades handelsflottan hålla liv i vår export och import. Sjöfolket var hjältar som satsade sina liv för Sverige. Tyvärr har inte landet i efterhand visat sådan generositet mot de skadade sjömännen och efterlevande, som man kan förvänta sig från en tacksam nation. Till exempel kunde de krigsskadade sjömännens diagnos bli "olycksfall" och därmed ge betydligt lägre ersättning från samhället och försäkringar. Författaren Lennart Lundberg är sjöingenjör och har varit verksam i marinen och handelsflottan.