Lidija Ginzburg

Lev Vladimirovich Ginzburg (1921-1980) - klassik khudozhestvennogo perevoda, publitsist; avtor knig "Potustoronnie vstrechi", "Bezdna". V perevodakh Ginzburga my znaem narodnye nemetskie ballady, poemy "Rejneke-lis" i "Partsifal", tvorchestvo stranstvujuschikh shkoljarov - vagantov (imenno Ginzburg avtor strok "Vo frantsuzskoj storone / na chuzhoj planete / predstoit uchitsja mne / v universitete"); on podaril nam perevody Gjote, Shillera, Gejne, klassikov XX veka - Gansa Entsensbergera i Petera Vajsa, chja pesa "Marat-Sad" byla postavlena Juriem Ljubimovym v Teatre na Taganke." Razbilos lish serdtse moe" - stroka iz stikhotvorenija Gejne, kotoruju Lev Ginzburg vzjal nazvaniem svoej knigi vospominanij. Etot roman-esse polon slozhnykh pereklichek i rezkikh smen rakursov. Ginzburg perenosit nas iz XIII veka, v vek XX-j i obratno; rasskazyvaet o sudbakh srednevekovykh poetov, o perevodcheskom seminare v 1970-e, o svoem ottse - moskovskom advokate, pomogavshem ljudjam v 1930-e; vspominaet o vstrechakh s kompozitorom Karlom Orfom ("Karmina Burana"), o svoej zhene Bube (Bibise Dik-Kirkilo), razmyshljaet ob istorii XX veka. I konechno - o rabote perevodchika." Govorja o sebe samom, predavajas, podchas rvuschim serdtse, lichnym vospominanijam, ja stremilsja vyjavit pugavshuju menja samogo tainstvennuju svjaz vremen, skhodstvo mnozhestva sudeb, edinuju zavisimost ljudej ot obstojatelstv i prikhotej Vremeni..."

Kniga "O literaturnom geroe" - klassicheskij trud vydajuschegosja sovetskogo literaturoveda Lidii Ginzburg, stavshij kvintessentsiej ee metoda. Soedinjaja strukturnyj i istoricheskij podkhody, issledovatel vossozdaet shirokuju kartinu literaturnogo protsessa, sterzhnem kotorogo predstaet evoljutsija sposobov izobrazhenija lichnosti. Na ogromnom materiale - ot madam de Lafajet, abbata Prevo, Gjote, Shatobriana, Stendalja, Lermontova, Konstana, Balzaka do Dostoevskogo, Prusta, Dzhojsa i Kafki - Ginzburg pokazyvaet, kak khudozhestvennaja model kharaktera postepenno osvobozhdalas ot ramok "stilevogo" kanona. Obuslovlennye traditsiej metody konstruirovanija geroja uslozhnjalis i razmyvalis, obschee stremlenie k esteticheskomu raskreposcheniju velo literaturu k poetike individualizirovannykh, nepredreshennykh kontekstov. No i buduchi preodolennoj, traditsija prodolzhala zhit na glubine, vzaimodejstvuja s aktualnoj slovesnostju. Izdanie prednaznacheno dlja studentov, aspirantov, prepodavatelej i spetsialistov-filologov, a takzhe chitatelej, interesujuschikhsja problematikoj literaturnogo protsessa.

Lidija Ginzburg (1902-1990) izvestna prezhde vsego kak blestjaschij literaturoved, avtor trudov o tvorchestve Lermontova i Gertsena, knig "O lirike" i "O psikhologicheskoj proze", "O literaturnom geroe". Odnako sama ona glavnym svoim dostizheniem schitala dokumentalnuju prozu, kotoruju pisala bolshej chastju v stol, bez nadezhdy na publikatsiju. Vremja rasporjadilos inache: v gody perestrojki i pozdnee chitatelju otkrylis dnevniki i zapisnye knizhki Ginzburg. V nastojaschee izdanie voshli memuary issledovatelja, vossozdajuschie unikalnuju kartinu literaturnoj zhizni 1920-1980-kh godov - vospominanija ob Akhmatovoj, Majakovskom, Mandelshtame, Olejnikove, Bagritskom, Shklovskom, Tynjanove i drugikh dejateljakh russkoj kultury XX stoletija, a takzhe "Zapiski blokadnogo cheloveka" - svidetelstvo psikhologicheskoj transformatsii cheloveka v nechelovecheskikh uslovijakh osazhdennogo Leningrada. Teksty Ginzburg javljajut udivitelnyj primer intellektualnoj strogosti i nravstvennoj stojkosti dazhe v moment krushenija gumanisticheskikh idealov.

Lidija Jakovlevna Ginzburg (1902-1990) - vydajuschijsja russkij pisatel i izvestnyj literaturoved, chi proizvedenija izuchajut v vuzakh i javljajut bolshoj interes dlja vsekh tsenitelej istorii russkoj literatury i poezii. Ee proizvedenie "Zapiski blokadnogo cheloveka" predstavljaet soboj odno iz tsennykh svidetelstv pogranichnogo opyta cheloveka, okazavshegosja v blokadnom gorode. I etot chelovek - zhenschina v ee povsednevnoj dejstvitelnosti. V tekste avtor postojannyj obraschaetsja k oppozitsii zhenskogo i muzhskogo vzgljadov na proiskhodjaschee. Vtoruju chast knigi zanimajut proizvedenija, ozaglavlennye kak "Proza voennykh let", kuda vkhodjat proizvedenija, napisannye v 1942-1945 godakh. Eti proizvedenija otnosjatsja k tomu rodu slovesnosti, kotoryj Ginzburg pozdnee nazvala "promezhutochnoj literaturoj", poskolku on odnovremenno obedinjaet v sebe i dokumentalnoe, i khudozhestvennoe nachalo.

Lidija Jakovlevna Ginzburg (1902-1990) - vydajuschijsja russkij pisatel i izvestnyj literaturoved, chi proizvedenija izuchajut v vuzakh i javljajut bolshoj interes dlja vsekh tsenitelej istorii russkoj literatury i poezii. Ee proizvedenie "Zapiski blokadnogo cheloveka" predstavljaet soboj odno iz tsennykh svidetelstv pogranichnogo opyta cheloveka, okazavshegosja v blokadnom gorode. I etot chelovek - zhenschina v ee povsednevnoj dejstvitelnosti. V tekste avtor postojannyj obraschaetsja k oppozitsii zhenskogo i muzhskogo vzgljadov na proiskhodjaschee. Vtoruju chast knigi zanimajut proizvedenija, ozaglavlennye kak "Proza voennykh let", kuda vkhodjat proizvedenija, napisannye v 1942-1945 godakh. Eti proizvedenija otnosjatsja k tomu rodu slovesnosti, kotoryj Ginzburg pozdnee nazvala "promezhutochnoj literaturoj", poskolku on odnovremenno obedinjaet v sebe i dokumentalnoe, i khudozhestvennoe nachalo.

Lidija Ginzburg (19021990) antecknade hela sitt liv. I sina anteckningar strävade hon efter att skapa en prosa som kombinerade det konstnärliga och det vetenskapliga. En prosa som skulle säga mer om människan än de två genrerna enskilt för sig. Under Lenin-grads belägring, under svälten, nöden och det dubbla hotet från den sovjetiska säkerhetspolisen och den tyska arméns bombardemang, blev hennes anteckningar också ett sätt att hålla sig vid liv genom att skapa någon sorts mening. Hennes bearbetade anteckningar är en närmast vetenskaplig betraktelse av »belägringsmänniskan« som social varelse, med reflexioner över människans natur, de intellektuellas ansvar och konstens, kärlekens och det gemensamma livets förutsättningar. Här presenteras Anteckningar från belägringen i reviderad och utökad utgåva. Ginzburgs senare anteckningar om boken har inkluderats, något som kastar ljus över dess tillkomst. Karin Grelz har såväl översatt som skrivit efterord och kommentarer till texten.