Lill Langelotz

Kollegiala samtal är ett viktigt verktyg för att stärka kvaliteten och utveckla undervisningen. Ändå är sådana diskussioner fortfarande sällsynta inom högre utbildning. Den här boken presenterar en modell för kollegiala samtal - så kallade didaktiska utvecklingsdialoger - med utgångspunkt i autentiska undervisningssituationer, hämtade från universitetslärares vardagsarbete inom olika utbildningar. Exempel på teman som belyses och diskuteras i boken är: utmaningen i att behandla ett omfattande ämnesinnehåll på få undervisningstimmar; lärstrukturer för distansstudenter; studenters negativa attityder till ett visst ämnesinnehåll; och relationen mellan vardagsföreställningar och teoretiskt grundad begreppsförståelse. Varje tema illustreras genom reflektion i flera steg, i en dialog mellan universitetslärare, forskare och pedagogiska utvecklare från olika lärosäten runt om i Sverige. Didaktisk dialog i högre utbildning är lämplig som litteratur på högskolepedagogiska kurser, och riktar sig också till enskilda universitetslärare och lärarlag som vill utveckla sin undervisning. Förhoppningen är att dialogerna ska ge inspiration och utmana, och också fungera som modell för samtal om undervisning och om det akademiska lärarskapets komplexitet.

Hur villkoras ungdomars och vuxnas lärande i olika utbildningssammanhang? Vilka olika omständigheter och förhållanden inverkar på det som sker i pedagogisk verksamhet? Hur möjliggörs och begränsas pedagogisk utveckling? Sådana frågor hör hemma i praktiknära forskning. Samtliga texter i denna bok utgår från en specifik inriktning i sådan forskning – teorin om praktikarkitekturer. Denna teoribildning hjälper oss att analysera och förstå utbildningspraktiker som en del av större, språkliga-kulturella, sociala-politiska och materiella-ekonomiska sammanhang. På så vis förklaras också vad som framstår som möjligt och rimligt att göra i en given situation: vad som sker i detta klassrum, varför förändringsinitiativ går i en viss riktning, eller varför vissa grupper av individer tenderar att exkluderas i ett visst utbildningssammanhang. Boken riktar sig till studenter och forskare intresserade av praktik­nära forskning och praktikteorier men kan också användas av lärare, rektorer och andra pedagogiskt verksamma, exempelvis i kompetensutveckling och för kvalitetsarbete.

Boken Kollegialt lärande i praktiken – kompetensutveckling eller kollektiv korrigering? förklarar hur kollegialt lärande kan bidra till att lärare, elever och deras föräldrar får reellt inflytande på undervisningen. Med avstamp i praktiknära studier i utbildningssammanhang och utifrån en praktikteoretisk ansats – teorin om praktikarkitekturer – analyserar och problematiserar Lill Langelotz fenomenet kollegialt lärande, samt belyser både emanciperande och stigmatiserande processer. Boken visar även hur demokratiska praktiker med elevers lärande i fokus möjliggörs. Då det svenska utbildningssystemet ska genomsyras av en demokratisk undervisning utgör boken därmed ett unikt, teoretiskt och viktigt bidrag till litteraturen om lärares kompetensutveckling.