Lillemor Högerås

Lillemor Högerås På kärleks vis Mitt i en stor sorg kommer Lillemor Högerås diktsamling ”På kärleks vis” till mig. Jag läser och känner mumien i mig börja röra på sig och så smått försöka göra sig fri från lindorna. Det fi nns ett rop i hennes dikter att det är kamp till sista andetaget som gäller, inte missmod. Hon förmår att rikta sin uppmärksamhet – mitt i allt – mot det ännu inte uppenbara. Ett fl öde börjar sippra, där man inte trodde att det fanns något att hoppas på. Det fi nns en strävhet, ett motstånd i texterna, som oväntat översköljs av en varm och ljus medmänsklighet. Vissheterna, de förstelnade, viker undan och ger plats åt närhet och värme i det ovissa. Lyssna bara till den första dikten i samlingen: TRÄDA IN Om att träda in, talade vi lite om. Vi visste ju inget, trodde att det handlade om att träda ur. Men vi hoppades och tvivlade tills vi en dag befann oss långt innanför det vi trodde var möjligt. Och vi skrattade och skrattade. Dag Notini, läkare och psykoanalytiker

Lillemor Högerås nya diktsamling hålls samman av elden. I korta dikter belyser hon från olika håll sitt tema så att det skiner allt klarare ju längre vi färdas i detta universum av högt och lågt, av skapelse och världsbrand. Här finns en gudomlig dimension som är alltings grundval: Gudomens hetta i kärlek men också i vrede och renande lågor. På en konkret nivå framträder veden, underlaget för den pålitligt värmande men också förgörande elden. I en dikt söndersargar krigets flammor, i en annan påminns vi om Tjernobyls förödande katastrof. Mot dessa onda krafter står helgonens brinnade tro och kärlekens glöd, nåden som andningshål och glädjekälla, hoppet om den förtorkade själens nyskapelse, det lysande mörkret. Att som läsare låta sig bli svedd av dikternas tilltal är en livgivande upplevelse. Ur askan framträder - en ädelsten. Inger Littberger Caisou Rousseau, Fil dr och docent i litteraturvetenskap

Karin är arg. Så väldigt arg. För hur kan mamma och pappa bara bestämma att de ska flytta någon annanstans? Trots att de vet att hon lämnar sin bästa vän, deras härliga hus och den stora hemligheten. Eller vänta nu, hemligheten känner de ju inte till ... den stora mystiska hemligheten som bara hon och Maja vet om. Hemligheten som är både spännande och kanske lite farlig, men ändå så härlig. Den om att de kan resa i tiden ... Hemligheten började på kyrkogården, en mörk vinterkväll när hon och Maja var på väg hem. De hörde något och kanske såg de något också, men de visste inte vad. Senare gick Karin ensam tillbaka och smög in i kyrkan. Där hittade hon ett ark med ett meddelande till bara dem. Från den stunden börjar ett mystiskt äventyr där de träffar en speciell pojke och möter M och A och prinsessan och får ta del av ett omöjlig och fantastisk berättelse. Resarna är en spännande berättelse om många viktiga frågor, satta i Bibelns Egypten där vi får följa Mose och hans syster, Farao och den väldiga stora berättelsen om uttåget. Samtidigt speglar berättelsen Karins egna frågor kring svek, sorg och frihet, krig, hemligheter och förståelse för andra. Hur boken kom till med författarens egna ord: När jag var i 10 12-årsåldern grunnade jag mycket på frågor som t.ex. varför det finns krig, om att svika eller bli sviken själv, att ha hemligheter, hur Gud är och vad som händer när en kompis plötsligt dör. De flesta, både barn och vuxna, tänker nog på liknande frågor. Jag prövade att "resa i tiden" ibland för att se hur det varit för andra i samma ålder som jag, men i andra tider och på andra platser. Jag funderade på om de hade andra frågor eller tänkte på andra sätt. Då dök äventyren upp i en historia som ständigt upprepar sig och som väcker både hopp, nyfikenhet och kanske ett och annat svar på frågorna. Så började boken om Resarna ta form! OM FÖRFATTAREN: Lillemor Högerås är leg.psykoterapeut, pastor i Equmeniakyrkan och barnsköterska. Hon är författare till åtta poesiböcker som tar upp existentiella frågor, en psykologibok om vår identitetsutveckling, två barnböcker och hon har medverkat i tre novellsamlingar. Lillemor är uppvuxen i Östervåla, Örebro och Västerås. Hon har sedan bott och arbetat bla på Öland och lever nu i Småland på en liten gård på landet ,utanför Misterhult, med sin man. Lillemor har fyra vuxna barn och är mormor och farmor till sex barnbarn.

Med ett högtidligt men ändå anspråkslöst och känsligt språk för Lillemor Högerås oss in på vandringen mot livets mening. Teoretisk bildning, om det så är kunskap om språk, litteratur, konst eller naturvetenskap saknar avgörande betydelse. Inom oss själva fi nns en grund och en sanning som vi kan återfinna genom att lyssna varsamt under tystnad. Ensamhet och längtan kan då hos oss motverka vår oroliga inre splittring som förstummar själens ton om livets meningsfullhet. Ann-Charlotte Kinn Professor och Läkare

Så här säger Dag Sandahl: präst, forskare, författare, om Lillemors senaste bok:Insikten är uråldrig och måste gestaltas poetiskt. Det är i mörkret det blir växt. Själens dunkla natt talade 1500-talets mystiker om. I mörkret skapas nytt och gestaltas sammanhang. Lillemor Högerås rör sig med sin poesi i mystikens och helighetens sammanhang utan att vara rädd för mörkret utan nyfiken på dess sammanhang. Det är till detta sammanhang hon bjuder in sina läsare: Själva mörkret är inte mörkt för dig, Gud. Natten ska lysa som dagen. Poesi är i denna mening ren upplysning och den tid någon ägnar sig åt att läsa och fundera över poesi kan kallas upplysningstid.

När jag läser boken Vankelmod dyker en mening upp: Det är inte mörkret i oss som skrämmer, det är ljuset. Vankelmod är intressant eftersom det innehåller motsatser - vankel och mod. Att tveka och sedan bestämma sig för att gå i mod, att våga ta steget till det jag vill. Det är modigt att vara i vankel eftersom det är lättare att vara i jag är nöjd som det är och stannar här även om jag inte mår bra för att jag vet vad jag har, men inte vad jag får men jag mår fortfarande dåligt . Så när jag är i vankel utmanar jag mig själv till att använda mitt mod! Lisa Tilling, Kulturentreprenör Lillemor Högerås lyriska författarskap utforskar livsmysteriet. I sitt sökande efter djupa hållbara formuleringar, väjer hon inte för det obegripliga och absurda. Perspektivet är inte sällan vårdarens och tröstarens. Döden skymtar i bakgrunden. Men i förgrunden står Livet. Kristina och Carl-Magnus Stolt Läkarmottagningen Hela Människan

n omväxlande samling smånoveller och dikter med relationer och vänskap som tema. Dessa författare medverkar: Walle Dickson Att vara människa, Lillemor Högerås Pälsmössan + En annorlunda vänskap Bo Grapenskog, Du ska läsa, Ann-Caroline Fandrey Aldrig ensam, Felicia Sjölund Morfar, Johan Carle Tennisspelaren, Solweig Svensson Vuxenvännen och lerhögen, Gudrun Winfridsson Potatislovet, Sjukvakterskan Sofie Berthet Basilikan + Bokcirkeln, Gun Persson Längtan.

Det vackra på jorden är förgängligt. Men det vackra säger oss något mer. Det måste finnas en skönhet som består. Lillemor Högerås tolkar dessa erfarenheter i sin diktsamling Gränstrakter. Dikterna är ett radband av små aforismer, skenbart snabbt nedkastade noteringar i en dagbok. Hon låter sig överraskas av det mättade ögonblicket. I ett svindlande här och nu anar hon en evig hantverkare , som bygger något beständigare än bara den skimrande stenmuren. Tillsammans ger dessa dikter bilden av en människa som tror på en mening med livet och på en fortsättning. Vi träder ur men vi träder också in. Lillemor Högerås har en stark egen tro. Det räcker till förtröstan åt andra och tröst när vi tvivlar som mest. I en tid trendig av mindfullness och slagord om carpe diem vågar Lillemor Högerås ta det allvarliga på allvar. Hon formulerar detta vackert och djupt tänkvärt. Ulf Wickbom, kulturjournalistLillemor Högerås har tidigare gett ur Identiteten och evigheten och Det tar ett liv på Solvändan Förlag.

Vad förenar änglar, en smutsig docka, Drömmarnas Hus, Gutenbergs-galaxens Nova, haikudikter, stutar och andra djurkroppar, klenäter, Liljeholmens kronljus, Kiruna och julevangeliet? Jo, allt finns med i denna samling av NOVELLETTER TILL JUL, där ett femtontal författare medverkar med sin julberättelse eller dikt. En lika omväxlande som överraskande blandning! Alla i familjen kan hitta sitt guldkorn. Dessa författare har bidragit: Gudrun Winfridsson Sven Velo Petersson Lillemor Högerås Margareta Juhlin Oline Stig Peter Hultsberg Malin Piegsa Karin Hartler Marie Torebring Anna Rudberg Anna Dunér Vibeke Olsson Sofie Berthet Anna Fröding Paul Lager Tillsammans alltså 24 novelletter och dikter av skiftande karaktär, ett bidrag för varje dag i advent plus Julevangeliet i en alldeles egen form. Dessutom inleds varje dag med en haikudikt. Ingen berättelse är den andra lik, vilket vittnar om en rik och fantasifull mångsidighet bland skribenterna.

Angående rörelsen i motpolerna som det upprätthållande. Om tomheten och tvivlet som livets förutsättning. För vindfläktens skull som låter viskningarna föras vidare, drar bort, länkar samman och aldrig låter sig fångas. Om destruktiviteten i oss och i den ständigt pågående historien. Och så om strimman av visdomen och poesin som beslöjad kommer oss till mötes alldeles utanför vår egen port, just som vi skulle gå ut och leta efter sånglärkan - vår sista dag på jorden.

Vad är det som gör att vi uppfattar oss som "densamme" som vi var när vi var fem år, tretton, trettiofem, femtio eller sjuttiofem år? En femåring leker prinsessa med krona av glanspapper i guld, tio år senare åker hon fast för polisen för att hon blir skjutsad på moped, efter fyrtiofem år står hon mitt i ett ansvarsfullt arbetsuppdrag, sörjer sin Far som nyss dött och ringer ett tele-fonsamtal till Sydney, där ena sonen befinner sig. Och det är samma människa! Eller? Vad får oss att tala om oss som ? Jag?? Vari ligger känslan av att vara en och samma person livet igenom? Om och när vi blir nittio år, känner vi igen oss i hur det var att som gänglig nio-åring gå barfota på grusvägen med vassa stenar, ned till havet. De flesta av oss nickar. Jo, vi tror att vi kommer att känna igen oss. Någonting håller ihop det som är ?jag? under alla våra åldrar. Det är detta vi brukar tala om som vår identitet. Den här boken handlar om hur vi bygger vår identitet under livet från födelsen till döden. Och vad som händer när vissa delar i bygget bildar sprickor, saknas, för-ändras och utvecklas. Boken är ett redskap i vår egen identitetsresa genom livets skimrande fyrljus och en hel del svårmod. Den snuddar också vid evighetsfrågan, om det som kallas ?jag? har en evighet i sig. Bär vi eviga drag i oss? Och vad kan möta oss i ett annat tillstånd efter döden?