Linda Boström Knausgård

I perioden 2013-17 var forfatteren adskillige gange tvangsindlagt på en psykiatrisk afdeling, hvor hun blev behandlet for en svær depression. Hun gennemgik en række ECT-behandlinger, det vil sige elektrochockbehandling, der fremkalder krampeanfald ved hjælp af svag elektrisk strøm. Denne metode anvendes ofte sammen med forskellige andre psykiatriske behandlingsformer, men forskerne er uenige om effekten af den og især bivirkningerne. For forfatteren var denne behandlingsform absolut sidste udvej, men langsomt begyndte hendes hukommelse at forsvinde, og livet blev mere og mere tomt og formålsløst. Linda Boström Knausgårds fjerde roman Oktoberbarn er et rasende opgør med psykiatrien, samtidig med at det er en krystalklar skildring af afgørende tidspunkter og begivenheder i hendes liv - barndom, ungdom, ægteskab, forældreskab og skilsmisse - som bliver belyst, alt imens hendes hukommelse og minderne langsomt smuldrer for hende.

Synkkien tuntojen kirkasta proosaaLinda Boström Knausgård hakeutui vuosina 2013-2017 toistuvasti psykiatriseen sairaalaan. Hän kävi läpi muun muassa sähköhoitoja. Laitoksen hoidoissa palasia Lindan persoonallisuudesta ja muistoistakin alkoi kadota. Lapsuus, nuoruus, avioliitto, äitiys ja avioero lepattavat kirjailijan ohi hänen yrittäessään tarttua uudelleen kiinni elämäänsä." Aavemaista ja koukuttavaa." - Aftonbladet

Mellom 2013 og 2017 er forfatteren i perioder tvangsinnlagt på psykiatrisk avdeling, også kalt «fabrikken». Der utsettes hun for serier med ECT-behandlinger, det som tidligere ble kalt elektrosjokk, hvor pasienten gis en dose elektrisitet som fremkaller en slags epileptisk krampe. Behandlingsformen er vanlig, men mange forskere er uenige om dens effekter og bieffekter. For forfatteren begynte liv og minner å forsvinne allerede mens behandlingene på fabrikken foregikk. Linda Boström Knausgårds tredje roman er både et rasende oppgjør med psykiatrien og et desperat minnearbeid. Her føres en ujevn kamp mot dører som stenges - en kamp der barndom, ungdom, ekteskap, foreldreskap og skilsmisse flimrer forbi. "Oktoberbarn" er en fortvilet, overveldende og dypt menneskelig bok helt uten forsvar.

Hämta bokcirkelfrågor till Oktoberbarn här >> NOMINERAD TILL SVERIGES RADIOS ROMANPRIS »En förtvivlad uppgörelse med den psykiatriska vården. Men också en sinnrikt komponerad roman med ett skoningslöst vackert språk.« | Ann Lingebrandt, Sydsvenskan»När läste jag senast en roman som slog mig i bojor på detta sätt?« | Martina Montelius, Expressen »En djärv bok. Jag hoppas att den får många läsare.« | Michaela Blomqvist, Göteborgs-posten Periodvis mellan 2013 och 2017 är författaren tvångsinlagd på en psykiatrisk avdelning, där hon utsätts för upprepade serier ECT-behandlingar, det vill säga elektricitet som framkallar ett slags epileptisk kramp. Behandlingen är vanlig och anses vedertagen för många psykiska åkommor, men forskare är ännu oense om dess effekter och bieffekter. För författaren började liv och minnen försvinna redan medan behandlingarna på »fabriken« pågick. Linda Boström Knausgårds tredje roman Oktober­barn är en ursinnig uppgörelse med psykiatrin men också ett allt mer desperat minnesarbete, en ojämn kamp mot dörrar som slutgiltigt stängs, där barndom, ungdom, äktenskap, föräldraskap och skilsmässa flimrar förbi, och människor och platser träder fram i blixtbelysning. En förtvivlad bok helt utan försvar, en berättelse som i grund och botten bara vill finnas kvar. LINDA BOSTRÖM KNAUSGÅRD debuterade som poet 1998. Hennes första roman, Helioskatastrofen (2013), belönades med Mare Kandre-priset. Romanen Välkommen till Amerika nominerades till Augustpriset 2016 och har översatts till tretton språk. »Linda Boström Knausgårds prosa rör sig sömlöst och suggestivt mellan världar. Hon skriver och det är som i en dröm . Det är kusligt, det är gripande. Och jag tycker hemskt mycket om det.« | Jenny Högström, Aftonbladet » Linda Boström Knausgård skriver med sitt karakteristiska driv i språket, ett slags uppfordrande andan i halsen. Med poetisk precision balanserar hon upp den desperationen, gör det akut angelägna brinnande också för läsaren.« | Therese Eriksson, Svenska Dagbladet

Novellesamlingen Grand Mal, som udkom i Sverige i 2011, er Linda Boström Knausgårds første prosabog. I åbningsnovellen præsenterer en kvindestemme sin familie, der sidder omkring spisebordet en tidlig morgenstund, og hun henvender sig til en ubestemmelig og truende magt, som synes at befinde sig uden for dette fortættede og kærlige rum, og beder det om at lade familien i fred. I den følgende novelle møder en ung pige den forheksede Hvidbjørn kong Valemon, som er bjørn om dagen og mand om natten. Samlingen afsluttes på samme måde som den startede, med en kvindes direkte tale, denne gang til en datter. Der er stort spænd i denne bog, som består af 20 noveller, og de rækker vidt både i tid og temaer: Barndommens farlige leg, grænsen mellem virkelighed og fantasi, ungdommens udsathed, lystens overvældende kraft, kærlighedens og omsorgens prøvelser – og det hele er varetaget og formidlet med den største nænsomhed.

En tolvårig pige fødes ud af sin fars hoved. Hun står midt på gulvet i en blodpøl iført en strålende krigsudrustning. I et langt øjeblik, langt som livet selv, ser de på hinanden. Så lægger han hænderne omkring hovedet og presser såret, som hun sprang ud af sammen - og skriger. Sådan starter historien om en far og hans datter. Pigen anbringes hos en plejefamilie. Faren får diagnosen: svær schizofreni og bliver indlagt på psykiatrisk afdeling. Pigen skal lærer sig alt forfra, og vigtigst af alt skal hun tale det sprog, de taler i byen, højt oppe i nord. Hun bekender sig til det enkle og til Gud, fuldstændig lige som alle andre, og hun falder ind i sine nye omgivelser. Det er her, at Pinsebevægelsen styrer folks liv, og den får også et fast tag i hende. Men så begynder et rygte om hende at sprede sig. Alle de spørgsmål, som har samlet sig i hendes hoved, truer med at bryde ud i et skrig, kraftigt som en efterårsstorm: Hvem er hendes far? Hvad er det for et sprog, hun taler, når de tror, at hun ‘taler i tunger’? Hvad vil der ske, når hun begynder at vokse, noget hun ved, at hun må? HELIOSKATASTROFEN er en moderne Athene-myte. Hisotorien om savnet efter en far og om ikke at kunne bære livet i dets fulde tyngde. Og at komme for tæt på solen.

Din största glädje är en berättelse om kraft. Om den största sorgen och om lyckan i att få ge allt. Absolut allt. Vad händer med en människa när hon inte längre har någonting att frukta? LINDA BOSTRÖM KNAUSGÅRD föddes 1972. Hennes kritikerrosade novellsamling Grand Mal [2011] följdes upp med Helioskatastrofen [2013], som innebar Linda Boström Knausgårds internationella genombrott. Hennes andra roman, Välkommen till Amerika, hyllades enhälligt av kritikerna och blev nominerad till 2016 års Augustpris. Novellen Din största glädje publicerades ursprungligen som julnovell i DN dagen före julafton 2016.

Linda Boström Knausgårds tredje unisont hyllade roman»Oktoberbarn är en djärv bok, genom sin trohet till litteraturen och språket snarare än till förnuftet och vetenskapen. Jag hoppas att denna bok får många läsare.« Mikaela Blomqvist, Göteborgs-Posten »Linda Boström Knausgård Oktoberbarn sparkar luften ur mina lungor. Jag räknar bakåt när läste jag senast en roman som slog mig i bojor på detta sätt?« Martina Montelius, Expressen »Linda Boström Knausgård skriver som om det gällde livet. Romanen har den tyngden och den paradoxala lättheten. Med detta skoningslöst vackra språk drar hon läsaren med sig in i sitt mörker.« Ann Lingebrandt, SydsvenskanPeriodvis mellan 2013 och 2017 är författaren tvångsinlagd på en psykiatrisk avdelning, där hon utsätts för upprepade serier ECT-behandlingar, det vill säga elektricitet som framkallar ett slags epileptisk kramp. Behandlingen är vanlig och anses vedertagen för många psykiska åkommor, men forskare är ännu oense om dess effekter och bieffekter. För författaren började liv och minnen försvinna redan medan behandlingarna på »fabriken« pågick. Linda Boström Knausgårds tredje roman Oktober­barn är en ursinnig uppgörelse med psykiatrin men också ett allt mer desperat minnesarbete, en ojämn kamp mot dörrar som slutgiltigt stängs, där barndom, ungdom, äktenskap, föräldraskap och skilsmässa flimrar förbi, och människor och platser träder fram i blixtbelysning. En förtvivlad bok helt utan försvar, en berättelse som i grund och botten bara vill finnas kvar. LINDA BOSTRÖM KNAUSGÅRD debuterade som poet 1998. Hennes första roman, Helioskatastrofen (2013), belönades medMare Kandre-priset. Romanen Välkommen till Amerika nominerades till Augustpriset 2016 och har översatts till tretton språk. »Linda Boström Knausgård skriver in sig i ett universum med Agnes von Krusenstjerna, Sylvia Plath och Janet Frame. Den är mindre litterär än hennes tidigare verk, och kanske just därför, i sin sårbara ickeperfektion, så överväldigande. Man glömmer den inte.« Ulrika Milles, SVT Kulturnyheterna »Linda Boström Knausgård skriver som i en dröm. Det är kusligt, det är gripande. Och jag tycker hemskt mycket om det.« Jenny Högström, Aftonbladet»Linda Boström Knausgård skriver med sitt karakteristiska driv i språket, ett slags uppfordrande andan i halsen. Med poetisk precision balanserar hon upp den desperationen, gör det akut angelägna brännande också för läsaren.« Therese Eriksson, Svenska Dagbladet »Intensivt och plågsamt, ja, och att som tillägg hävda att det är bra känns bara osmakligt och futtigt när det är skrivet med så hög personlig insats.« Björn Kohlström, Jönköpings-Posten »Linda Boström Knausgårds språk är följsamt som vatten, som emellanåt porlar, emellanåt stelnar till is. Som läsare blir jag bottenfryst av förtvivlan.« ÅM Hellman, Borås Tidning »I detta tumult av de mörkaste av känslor förundras man över klarheten i prosan. Under tiden som tvångsintagen ställer författaren sig själv en fråga: Kommer jag att kunna skriva igen? Har jag kvar det som krävs? Ett enkelt och snabbt svar på den frågan: Ja.« Kristian Ekenberg, Östersunds-Posten

I "Velkommen til Amerika" møter vi en familie på randen av katastrofe. Jenta i familien har sluttet å prate. Moren, skuespilleren, og broren, som spikrer igjen soveromsdøren sin og tisser på flasker, har vent seg til tausheten hennes. Alle tre vil være i fred. Samtidig lengter de voldsomt etter hverandre. Den døde faren kan plutselig sitte i jentas seng når hun kommer hjem fra skolen. Bare jenta vet at hans død er hennes skyld. "Vi er en lys familie", gjentar moren. Men jentas mørke siver inn under dørkarmer og renner ut av baderomskranene. Spørsmålet om hvem som er sterkest, finnes der hele tiden. Og en kjærlighet så stor at den truer med å slå dem i stykker.

# Nominerad till Augustpriset 2016! #»Linda Boström Knausgård har skrivit en tät, exakt, vacker och bitvis paradoxalt underhållande roman om en bisarrt smärtsam uppväxt. Stilistiskt håller hon perfekt balans: hon dömer ingen, rättfärdigar inget. Hon bara berättar, mästerligt.« | MARIA KÜCHEN, SYDSVENSKAN»Välkommen till Amerika är en bok att vara djupt tacksam över.« | MOA MATTHIS, DN I Välkommen till Amerika möter vi en familj på randen till katastrof. Det är nu länge sedan flickan slutade prata. Alla har vant sig. Mamman, skådespelerskan, och brodern, som spikar igen sin dörr och kissar i flaskor. Alla vill de vara ifred. Samtidigt längtar de ofantligt mycket efter varandra. Den döda fadern kan plötsligt sitta i flickans säng när hon kommer hem från skolan. Bara flickan vet att hans död är hennes skuld. Vi är en ljus familj, upprepar mamman. Men flickans mörker sipprar in under dörrspringor och rinner ur kranarna i badkaret. Frågan om vem som är starkast finns där hela tiden. Och en kärlek så stark att den hotar att slå dem sönder och samman. LINDA BOSTRÖM KNAUSGÅRD föddes 1972. Hennes kritikerrosade novellsamling Grand mal [2011], följdes upp med Helioskatastrofen [2013], en roman som återberättar den grekiska myten om Athena och som innebar Linda Boström Knausgårds internationella genombrott.» Från den första meningen - Det var nu länge sedan jag slutade prata - håller Linda Boström Knausgård läsaren i sitt grepp.« | THERESE ERIKSSON, SVENSKA DAGBLADET»Det finns flera lysande författarskap att tänka på i häradet där Linda Boström Knausgård skriver, som Marguerite Duras eller Mare Kandre: det drömska cirklandet kring åtrå och makt, idealiserandet av kärleken, offret och passionens mörker. Välkommen till Amerika skulle göra sig strålande på en teaterscen.« | ULRIKA MILLES, KULTURNYHETERNA, SVT»Linda Boström Knausgård väjer inte för det mörka och hemska i sina familjedramer. Samtidigt är hennes prosa vacker, klar och precis. Välkommen till Amerika är en storartad roman.« | JENNY HÖGSTRÖM, AFTONBLADET»Språket är vackert och dunkelt, som en tjärn i skogen, sidorna susar i ett slags tätt och kompakt mörker som är över alldeles för snabbt.« | VALERIE KYEYUNE BACKSTRÖM, EXPRESSEN»Linda Boström Knausgård visar på vanlighetens galenskap. Hon gör det genom sitt skickliga skrivande, vare sig hon styr oss med stora gester eller, som här, med kammardramats mer subtila nyanser.« | ELISE KARLSSON, UPSALA NYA TIDNING»Välkommen till Amerika är tunn, under hundra sidor, ändå hinns så mycket liv med. Flickan som fylld av rädsla och skuld prövar att kommunicera med skrivna ord, mamman skådespelerskan som ibland flyr in i sitt bullrande vuxenliv, brodern som spikar igen sin dörr och skapar musik bara för sig. Ett hem fyllt av av tystnad, vrede och kärlek. En familj, ett undantag, en normalitet.« | JENNY ASCHENBRENNER, KULTURNYTT, P1»Denna ödslighet, denna kvävande känsla av förlorad kärlek och förlorade familjemedlemmar skildrar Linda Boström Knausgård med en behärskad känsla av såväl sorg som vrede. Det är tragiskt. Det är skrämmande. Det är berörande och omskakande.« | CRISTER ENANDER, DALARNAS TIDNINGAR»Det är en kuslig berättelse, formidabelt infångad på en bra bit under 100 sidor. Att läsa den är att uppleva en koncentrerad skildring av förfall, ett förfall som samtidigt bär på ett ljus så starkt att det är som att ställa sig mitt i en solstråle.« | BJÖRN KOHLSTRÖM, JÖNKÖPINGS-POSTEN

# Nominerad till Augustpriset 2016! #»Linda Boström Knausgård har skrivit en tät, exakt, vacker och bitvis paradoxalt underhållande roman om en bisarrt smärtsam uppväxt. Stilistiskt håller hon perfekt balans: hon dömer ingen, rättfärdigar inget. Hon bara berättar, mästerligt.« | MARIA KÜCHEN, SYDSVENSKAN»Välkommen till Amerika är en bok att vara djupt tacksam över.« | MOA MATTHIS, DN I Välkommen till Amerika möter vi en familj på randen till katastrof. Det är nu länge sedan flickan slutade prata. Alla har vant sig. Mamman, skådespelerskan, och brodern, som spikar igen sin dörr och kissar i flaskor. Alla vill de vara ifred. Samtidigt längtar de ofantligt mycket efter varandra. Den döda fadern kan plötsligt sitta i flickans säng när hon kommer hem från skolan. Bara flickan vet att hans död är hennes skuld. Vi är en ljus familj, upprepar mamman. Men flickans mörker sipprar in under dörrspringor och rinner ur kranarna i badkaret. Frågan om vem som är starkast finns där hela tiden. Och en kärlek så stark att den hotar att slå dem sönder och samman. LINDA BOSTRÖM KNAUSGÅRD föddes 1972. Hennes kritikerrosade novellsamling Grand mal [2011], följdes upp med Helioskatastrofen [2013], en roman som återberättar den grekiska myten om Athena och som innebar Linda Boström Knausgårds internationella genombrott.» Från den första meningen - Det var nu länge sedan jag slutade prata - håller Linda Boström Knausgård läsaren i sitt grepp.« | THERESE ERIKSSON, SVENSKA DAGBLADET»Det finns flera lysande författarskap att tänka på i häradet där Linda Boström Knausgård skriver, som Marguerite Duras eller Mare Kandre: det drömska cirklandet kring åtrå och makt, idealiserandet av kärleken, offret och passionens mörker. Välkommen till Amerika skulle göra sig strålande på en teaterscen.« | ULRIKA MILLES, KULTURNYHETERNA, SVT»Linda Boström Knausgård väjer inte för det mörka och hemska i sina familjedramer. Samtidigt är hennes prosa vacker, klar och precis. Välkommen till Amerika är en storartad roman.« | JENNY HÖGSTRÖM, AFTONBLADET»Språket är vackert och dunkelt, som en tjärn i skogen, sidorna susar i ett slags tätt och kompakt mörker som är över alldeles för snabbt.« | VALERIE KYEYUNE BACKSTRÖM, EXPRESSEN»Linda Boström Knausgård visar på vanlighetens galenskap. Hon gör det genom sitt skickliga skrivande, vare sig hon styr oss med stora gester eller, som här, med kammardramats mer subtila nyanser.« | ELISE KARLSSON, UPSALA NYA TIDNING»Välkommen till Amerika är tunn, under hundra sidor, ändå hinns så mycket liv med. Flickan som fylld av rädsla och skuld prövar att kommunicera med skrivna ord, mamman skådespelerskan som ibland flyr in i sitt bullrande vuxenliv, brodern som spikar igen sin dörr och skapar musik bara för sig. Ett hem fyllt av av tystnad, vrede och kärlek. En familj, ett undantag, en normalitet.« | JENNY ASCHENBRENNER, KULTURNYTT, P1»Denna ödslighet, denna kvävande känsla av förlorad kärlek och förlorade familjemedlemmar skildrar Linda Boström Knausgård med en behärskad känsla av såväl sorg som vrede. Det är tragiskt. Det är skrämmande. Det är berörande och omskakande.« | CRISTER ENANDER, DALARNAS TIDNINGAR»Det är en kuslig berättelse, formidabelt infångad på en bra bit under 100 sidor. Att läsa den är att uppleva en koncentrerad skildring av förfall, ett förfall som samtidigt bär på ett ljus så starkt att det är som att ställa sig mitt i en solstråle.« | BJÖRN KOHLSTRÖM, JÖNKÖPINGS-POSTEN

*Vinnaren av Mare Kandre-priset 2013*»Helioskatastrofen lyser!« | Kulturnytt, Sveriges Radio P1»Det är passionerat, raffinerat och klart som kallt vatten.« | Aftonbladet»Boström Knausgårds författarskap blir bara bättre och bättre.« | DNEn tolvårig flicka föds ur sin fars huvud. Hon bär en glänsande stridsrustning där hon står i allt blod på golvet. I ett ögonblick långt som livet självt ser de på varandra. Så pressar han händerna om huvudet, som för att sluta igen det som öppnats, och skriker. Flickan utplaceras i en familj. Fadern hamnar på sjukhus för en svår schizofreni. Flickan lär sig språket de talar i byn, här högt uppe i norr. Hon bekänner sig till nykterheten och Gud, som alla andra. Pingstkyrkan får ett grepp om henne, när ett rykte om henne börjat spridas. Alla hennes frågor hotar att brista ut i ett skrik, starkt som en storm: Vem är hennes far? Vad är det för språk hon talar när de tror hon »talar i tungor«? Vad kommer att hända när hon börjar växa, så som hon vet att hon måste? Helioskatastrofen är en modern Athena-myt. En sorgesång om saknaden efter en far och om att inte kunna bära sin fulla styrka. Om en känsla av ett ursprung måhända alldeles för nära solen. LINDA BOSTRÖM KNAUSGÅRD föddes 1972 och debuterade med diktsamlingen Gör mig behaglig för såret [1998]. 2011 kom hennes kritikerrosade novellsamling Grand Mal.» Helioskatastrofen är en historia om faderslängtan och prepubertet. Om dödsdrift och vägran och om en sol som är alldeles för stark. Men mitt i detta spänningsfält finns också en enkel lycka. Boström Knausgårds författarskap blir bara bättre och bättre.« | Anna Hallberg, DN»Det är enkelt och det är stort om flickan som kom för nära solen. Helioskatastrofen lyser!« | Maria Edström, Kulturnytt, Sveriges Radio P1» Helioskatastrofen är en insiktsfull berättelse om psykisk sjukdom och saknaden efter en far. Linda Boström Knausgård lyckas fylla den egentligen ganska enahanda sjukhustillvaron med en så stark och så poetisk spänning att man faktiskt blir tagen och läser utan att missa en enda detalj.« | Ingrid Elam, Kulturnyheterna, SVT»Linda Boström Knausgårds barndomsberättelse är samtidigt myt och realism, fallbeskrivning och fallet självt. Ingen hud finns mellan den som läser och det skrivna. Att tvingas läsa så är smärtsamt och omistligt.« | Maria Küchen, Sydsvenskan»Helioskatastrofen är en tät, ömhudad, smärtsam roman skriven på en prosa som med sitt ständigt poetiska anslag berör, skakar om och ställer till.« | Therese Eriksson, Helsingborgs Dagblad

*Vinnaren av Mare Kandre-priset 2013*»Helioskatastrofen lyser!« | Kulturnytt, Sveriges Radio P1»Det är passionerat, raffinerat och klart som kallt vatten.« | Aftonbladet»Boström Knausgårds författarskap blir bara bättre och bättre.« | DNEn tolvårig flicka föds ur sin fars huvud. Hon bär en glänsande stridsrustning där hon står i allt blod på golvet. I ett ögonblick långt som livet självt ser de på varandra. Så pressar han händerna om huvudet, som för att sluta igen det som öppnats, och skriker. Flickan utplaceras i en familj. Fadern hamnar på sjukhus för en svår schizofreni. Flickan lär sig språket de talar i byn, här högt uppe i norr. Hon bekänner sig till nykterheten och Gud, som alla andra. Pingstkyrkan får ett grepp om henne, när ett rykte om henne börjat spridas. Alla hennes frågor hotar att brista ut i ett skrik, starkt som en storm: Vem är hennes far? Vad är det för språk hon talar när de tror hon »talar i tungor«? Vad kommer att hända när hon börjar växa, så som hon vet att hon måste? Helioskatastrofen är en modern Athena-myt. En sorgesång om saknaden efter en far och om att inte kunna bära sin fulla styrka. Om en känsla av ett ursprung måhända alldeles för nära solen. LINDA BOSTRÖM KNAUSGÅRD föddes 1972 och debuterade med diktsamlingen Gör mig behaglig för såret [1998]. 2011 kom hennes kritikerrosade novellsamling Grand Mal.» Helioskatastrofen är en historia om faderslängtan och prepubertet. Om dödsdrift och vägran och om en sol som är alldeles för stark. Men mitt i detta spänningsfält finns också en enkel lycka. Boström Knausgårds författarskap blir bara bättre och bättre.« | Anna Hallberg, DN»Det är enkelt och det är stort om flickan som kom för nära solen. Helioskatastrofen lyser!« | Maria Edström, Kulturnytt, Sveriges Radio P1» Helioskatastrofen är en insiktsfull berättelse om psykisk sjukdom och saknaden efter en far. Linda Boström Knausgård lyckas fylla den egentligen ganska enahanda sjukhustillvaron med en så stark och så poetisk spänning att man faktiskt blir tagen och läser utan att missa en enda detalj.« | Ingrid Elam, Kulturnyheterna, SVT»Linda Boström Knausgårds barndomsberättelse är samtidigt myt och realism, fallbeskrivning och fallet självt. Ingen hud finns mellan den som läser och det skrivna. Att tvingas läsa så är smärtsamt och omistligt.« | Maria Küchen, Sydsvenskan»Helioskatastrofen är en tät, ömhudad, smärtsam roman skriven på en prosa som med sitt ständigt poetiska anslag berör, skakar om och ställer till.« | Therese Eriksson, Helsingborgs Dagblad

Jag har en önskan. Den är oerhörd. Men jag vill att du ska lyssna till den. Jag vill att du ska ge mig det jag ber omDet är de första orden i Linda Boström Knausgårds novellsamling. Den som talar presenterar sin familj, sina barn, en morgon vid frukostbordet, för någon som ser dem för första men också allra sista gången. Denna någon verkar befinna sig utanför det sköra rummet, med makt över deras väl och ve. I nästa novell möter en flicka den förhäxade Vitbjörn Kung Valemon, som lever som björn på dagen och som man på natten. Hon föder en dotter med ett segerskrik men tappar henne ur sikte i skogen, i drömmen. Generationer av föräldrars röster inkarneras i berättarens kropp, men denna gravitation mot tillhörighet och en bergfast kärlek, mot familj, utmanas av ett rasande begär, en väldig vrede. Spänningen mellan de olika krafterna i boken blir elektrisk, som riskerade berättarkroppen att brisera i ett enda anfall, ett grand mal. LINDA BOSTRÖM KNAUSGÅRD föddes 1972 och är bosatt i Glemmingebro. Grand mal är hennes första prosabok.» När Linda Boström Knausgård når höjderna av sin förmåga skriver hon så poetiskt intelligent att alla mina cirklar rubbas.« AASE BERG, EXPRESSEN»Det är rakt igenom en språkligt mogen bok, full av poetiska, originella och samtidigt pregnanta meningar. Öppningsnovellen är på ett alldeles naturligt sätt både språkligt gnistrande och kommunikativ. Det är påfallande vackert.« ÅSA BECKMAN, DAGENS NYHETER»Grand mal är en stor liten bok. Här är en poet som skriver kortprosa bågnande av affekter. Det finns inte många umbärliga stavelser. Jag läser dessa prosastycken med en känsla av förundran.« VIKTORIA JÄDERLING, AFTONBLADET»När den är som bäst öppnar Boström Knausgårds prosa upp de svarta hålen inom oss, blottar livets gåtfullhet och sätter igång skred av osäkerhet.« ANN LINGEBRANDT, HELSINGBORGS DAGBLAD»Linda Boström Knausgårds noveller balanserar mellan desperation och lugn i en osäker värld, där inget kan garanteras men allting en människa behöver finns att tillgå. Framför allt fascineras jag av språket, som trillar på så självklart, symfoniskt vackert och metodiskt precist.« LINA ARVIDSSON, DAGENSBOK. COM»Grand Mal rör sig obesvärat mellan prosalyrik, vardagliga berättelser, sagomystik, gammalkloka förmaningar och feberfantasier. Läsaren vet aldrig vad hon får på nästa sida. Impulsiv novellkonst, som när den är som bäst kan gnistra och överraska.« INGUNN ØKLAND, AFTENPOSTEN»Det är skrivet med en yttersta koncentration, där varje mening är av betydelse, ja förefaller rentav ödesmättad.« MIKAELA BLOMQVIST, GÖTEBORGS-POSTEN»I Linda Boström Knausgårds språk finns inget ludd. Subjekt och predikat står allvarliga på sina platser, syftningarnas bågar spänns lätta och vackra över orden och gör dem till meningar, det är skönt att läsa. Och att ledas djupare och djupare in i stämningar, känslolägen, spänningar.« PIA INGSTRÖM, HUFVUDSTADSBLADET»Novellerna kretsar alla på ett eller annat sätt kring det oförklarliga som ett mellanmänskligt grundvillkor. Som helhet är Grand mal mycket tilldragande, en stramt tyglad prosa som blottlägger själens och kroppens oundvikliga skälvningar.« HENRIETTE BACHER LIND, JYLLANDS-POSTEN

"Bokens inledning startar med ett järngrepp om mitt hjärta. Ja, jag kan inte uttrycka mig mindre överspänt, jag blir alldeles överrumplad, det är den bästa och mest gastkramande inledning jag har läst på åratal: här är moderskapets skräck och fasa i koncentrat, som en besvärjelse, och berättarrösten talar rakt till läsaren, till mig." Aase Berg, Expressen »Jag har en önskan. Den är oerhörd. Men jag vill att du ska lyssna till den. Jag vill att du ska ge mig det jag ber om«Det är de första orden i Linda Boström Knausgårds novellsamling. Den som talar presenterar sin familj, sina barn, en morgon vid frukostbordet, för någon som ser dem för första men också allra sista gången. Denna någon verkar befinna sig utanför det sköra rummet, med makt över deras väl och ve. I nästa novell möter en flicka den förhäxade Vitbjörn Kung Valemon, som lever som björn på dagen och som man på natten. Hon föder en dotter med ett segerskrik men tappar henne ur sikte i skogen, i drömmen. Vem är det då hon separeras från med hjälp av sin jaktkniv? »Valet mellan henne och honom är ju alltid henne. Varför var jag då här? Med blod upp över armarna?«Generationer av föräldrars röster inkarneras i berättarens kropp, men denna gravitation mot tillhörighet och en bergfast kärlek, mot familj, utmanas av ett rasande begär, en väldig vrede. Spänningen mellan de olika krafterna i boken blir elektrisk, som riskerade berättarkroppen att brisera i ett enda anfall, ett grand mal. Hon gör det klart för oss att vi alla är lika utsatta som hon. Vad ska vi göra med oss själva nu när vi ser det så tydligt? LINDA BOSTRÖM KNAUSGÅRD föddes 1972 och är bosatt i Glemmingebro på Österlen. Hon debuterade med diktsamlingen Gör mig behaglig för såret [1998]. Grand mal är hennes första prosabok.