Linnéa Rollenhagen Tilly

Antologin har tidigare utgivits i serien Perspektiv från världsarvet Engelsbergs bruk, nu i nytt mindre format. Arkitekten och överintendenten Carl Johan Cronstedt presenterade 1767 ett memorial med titeln "Beskrifning på Ny Inrättning af Kakelugnar til Weds Besparing för Rikets råd". Där beskrevs en revolutionerande konstruktion som skulle komma att förändra svensk arkitektur och hushållning under de kommande hundrafemtio åren: den moderna kakelugnen. Fram till 1900-talets början förblev kakelugnen den i särklass viktigaste värmekällan i svenska hem. Både teknik och estetik förfinades, även om det huvudsakligen är samma grundprincip som än idag används vid kakelugnsuppsättningar. I våra dagar är kakelugnen ett viktigt exempel på upplysningstidens arbete med teknik, vetenskap och konsthantverk, och genom att följa kakelugnens utveckling öppnas ett fönster till 1700-talets tankevärld. Huvudredaktörer är Kurt Almqvist och Svante Helmbaek Tirén.

Boken bygger på ett spännande och i stora delar obehandlat bild- och arkivmaterial, däribland det unika Fulleröbiblioteket en rikt illustrerad första översikt om Cronstedts teoretiska och praktiska deltagande i den svenska byggnadstekniska debatten under Frihetstiden. Greve Carl Johan Cronstedt (1709-1777) nämns ofta som den moderna kakelugnens uppfinnare, som överintendent eller i samband med den världsberömda samlingen som bär hans namn på Nationalmuseum. Redan som ung hörde Cronstedt till det samtida Sveriges förnämsta kretsar, vilket gav honom möjlighet att ägna sig åt vad han själv ansåg vara viktigt och intressant. Han verkar själv ha velat inta en diskret plats i skuggan av Carl Hårleman, Carl Gustav Tessin, Carl Fredrik Adelcrantz och Erik Palmstedt. Cronstedts verksamhet har länge bedömts som tråkig. Hur kommer sig denna ganska negativa bedömning och syn på Cronstedts verksamhet? Som en otroligt effektiv arbetsledare var han inblandad i mängder av projekt som han mer eller mindre tog över och delegerade ut till andra yrkesmän. Eftersom Cronstedt verkade som en samlande kraft inom flera centrala ämbeten under 1700-talets mitt, bör hans bidrag till svensk byggnadsteknik och arkitekturhistoria omvärderas. Skulle det svenska nationella byggprojektet från 1700-talets sett dagen, eller varit lika omfattande, utan en pragmatisk arbetsledare som Cronstedt ? Är inte modern svensk arkitektur sedan dess just känd för sin eleganta och praktiska enkelhet?