Linnea Tillema

1970-talets känslomönster utmärktes av en dröm om mänsklig gemenskap och befrielse från fördomar samt en vilja att komma i kontakt med sig själv och andra, att söka det äkta, det naturliga, det autentiska och nå en öppenhet. Man ville att det skulle kännas på ett visst sätt att arbeta, vila, skapa, vara solidarisk, konsumera, ha sex, vara barn, förälder, man och kvinna, ung och gammal, överordnad och underordnad. Här skärskådar en grupp historiker, idé- och filmhistoriker detta färgstarka och omvälvande decennium. Med stor kunskap granskar de allt från politik och medier till kärleksliv och moral. De refererar till Ingmar Bergman, Kerstin Thorvall, Birgitta Stenberg och många många andra av tidens framträdande personligheter. Fram växer en fascinerande bild av hur känslorna blir till regler och mönster ­– och att normerna för vad människor förväntas känna och faktiskt känner varierar i tid och rum.

I 1970-talets Sverige lanserades ett nytt pedagogiskt projekt: människor skulle lära sig att bli känslomässigt fria och autentiska i sina relationer till varandra. Chefer och anställda, föräldrar och barn, kärlekspar och samhällsmedborgare fick träna sig i att bejaka såväl egna som andras emotionella behov och öppet uttrycka sina känslor. En rad inflytelserika aktörer -- studieförbund, politiska partier, mediehus, näringsliv och fackliga organisationer -- engagerade sig i ett brett folkbildningsprojekt för känslomässig frigörelse. Övningar i frihet är den första studien av 1970-talets pedagogisering av känslolivet och mellanmänskliga relationer. I tre delstudier spårar idéhistorikern Linnea Tillema hur autenticitetstekniker -- metoder för att lära ut känslomässig autenticitet och frigörelse -- introducerades i arbetslivet, familjelivet och det sexuella samlivet. Analysen tar fasta på dessa tekniker som uttryck för en historiskt specifik form av styrning. Vilka slags människor och mellanmänskliga relationer skulle teknikerna bidra till att skapa? Vilka problem skulle de lösa och vad hoppades man kunna åstadkomma med hjälp av dem? Som Tillema visar var dessa pedagogiska försök att skapa autentiska, frigjorda människor inget marginellt fenomen i protest mot det etablerade samhället. Tvärtom ansågs individens emotionella frigörelse vara en förutsättning för en välfungerande demokrati och en välmående ekonomi. Vad som utmärkte dessa pedagogiska initiativ, vilka förändringsprocesser de införlivades i och hur denna historia kastar nytt ljus över det sena 1900-talets svenska samhälle är vad denna bok handlar om. Linnea Tillema är forskare verksam vid Institutionen för idé- och lärdomshistoria, Uppsala universitet. Övningar i frihet är hennes doktorsavhandling.

EN KROPP ATT FÖRBRUKAS är en komedi om individens fria vilja i det "civiliserade" samhället. Det är hans första teaterpjäs. De facto är det också hans första fiktiva text. JANNE STRANG är journalist verksam på internet, i verkligheten och vid Hufvudstadsbladet. DAN FÖRE DAN är en pjäs om barndom, döden och julgubben. KAJ KORKEA-AHO är författare och underhållare. "Dan för dan" är hans första egna scenpjäs. Har har tidigare skrivit radiohörspel och en dramatisering av "Gräset är mörkare på andra sidan" har spelats på Viirus 2014. VISION är ett laddat kammarspel om makt, (o)lust och gränslös utveckling. LINNEA TILLEMA är doktorand och skriver en avhandling i idéhistoria vid Uppsala universitet, men vid sidan av det ägnar hon sig gärna åt andra slags texter. Hon har tidigare skrivit poesi, men även en del artiklar för kultursidorna i Dagens Nyheter.