Lisbeth Gustafsson

Vad är ett gott liv nära döden och hur kan ett sådant främjas? Många olika synsätt existerar sida vid sida och det finns inte enbart ett enkelt svar. För att fånga den enskilda personens behov krävs ett personcentrerat förhållningssätt där patienter och närstående är självklara aktörer. Behovet av kunskap om döende, död och palliativ vård har blivit extra tydligt i samband med den pandemi som drabbade världen våren 2020. Detta är den andra omarbetade och uppdaterade utgåvan av boken. Nya kapitel: Möte med religion i det nya Sverige, Mening, Sorg samt Medicinska aspekter på döendefasen kompletterar detta redan gedigna verk. Centrala begrepp och perspektiv i teori och praktik belyses i bokens sju delar: Att möta döden i vår samtid, Värdegrund och förhållningssätt, Identitet, autonomi och delaktighet, Smärta, lidande och sorg, Stöd, tröst och mening, Livet nära döden - tidigt och sent i livet och Den palliativa vårdens praktik. Samtliga kapitel i boken har en tydlig vetenskaplig grund. Författarna är aktiva forskare med olika yrkesbakgrund och erfarenheter av palliativ vård. Boken vänder sig till studenter på grundnivå och avancerad nivå inom hälso- och sjukvårdsprogrammen, men även forskare, beslutsfattare och en intresserad allmänhet kan ha nytta av att läsa boken.

Med utgångspunkt i en tydlig vetenskaplig grund har denna tredje utgåva reviderats och uppdaterats av forskare från olika professioner. Detta ger läsaren ett brett perspektiv på kunskapsutvecklingen inom palliativ vård utifrån ett teambaserat förhållningssätt. Målet är att tillsammans i team lindra lidande och skapa bästa möjliga livskvalitet för både patienter och närstående. Flera helt nya kapitel har tillkommit i den här upplagan och några kapitel har reviderats av helt nya författare vilket kompletterar detta redan gedigna verk. Exempel på nya teman är: folkhälsoperspektiv på livets slut, dödshjälp, det praktiska omhändertagandet av den döda, ledarskap, palliativ vård vid ALS, samtal om existentiella frågor och stöd till barnfamiljer i palliativ vård. Eftersom den palliativa vården är teambaserad är boken inte bara relevant för blivande och yrkesverksamma sjuksköterskor utan även läkare, kuratorer, fysioterapeuter, präster och andra andliga företrädare.

- Måste livet ha en mening? Om någon hade ställt den frågan till mig när jag var 16 år så hade jag ropat ja! Inte för att jag visste om det fanns en mening utan för att jag så intensivt behövde meningen, säger en av deltagarna i bokens samtal om existentiell hälsa. Hur mår du och hur känns det att leva? Vad hoppas du på? Har livet en mening? Kan du värdesätta dig själv och känna inre frid? Existentiell hälsa handlar om vår motståndskraft i livets prövningar och svårigheter. Vi behöver nycklar till livskunskap och vishet för att bära lidande och se nya möjligheter. Idag vet vi att vårt sätt att tänka om livet påverkar den fysiska och psykiska hälsan. Vi kan vara sjuka men ändå må ganska bra. Vi kan vara friska men ändå må dåligt. Boken är en inbjudan till personliga samtal om existentiell hälsas viktigaste byggstenar: Inre frid och harmoni, hopp, andlig styrka, helhet, tillit, förundran, mening med livet och personlig tro. Här möter vi Ardalan Shekarabis livsberättelse om vägen från gömd flykting till statsråd i det nya landet. Agneta Lagercrantz skriver om vägen från förgörande självkritik till självmedkänsla. Läkaren Peter Strang delar tankar om trons betydelse för patienter i dödens närhet. Övriga skribenter är Charlotta Grunewald, Sofia Camnerin, Bo Forsberg, Katarina Mårtenson Blom och Fredrik Lignell. Som en tråd i boken löper ett förtroligt samtal om tillit, sårbarhet och andlig styrka mellan författarna Lisbeth Gustafsson och Kerstin Enlund. Låt dig inspireras, utmanas och utrustas för att själv föra samtalet vidare! Lisbeth Gustafsson är journalist, författare och hedersdoktor i teologi vid Uppsala universitet. Kerstin Enlund är tidigare förbundsrektor i Studieförbundet Bilda, diakon, beteendevetare och terapeut.

Dialog är vägen till kunskap i vår tid. När vi lyssnar och knyter an till varandras erfarenheter blir vi medvetna om vår roll som deltagande observatörer av världen. Att vi är subjekt som påverkar och påverkas av skeendet omkring oss. Platsen för dialog är det mellanmänskliga mötet. Men det gäller att se upp, för ordet dialog är tyvärr ett missbrukat begrepp. Allt som beskrivs som dialog är inte dialog utan ”till dialog förklädd monolog”. Filosofen Martin Buber varnade för förklädda monologer som en form av manipulation där omgivningen blir tilltalad utan möjlighet att ge respons. Här beskriver journalisten Lisbeth Gustafsson egna och andras möten med dialogen som kontaktpunkt och förnyelsekraft. Lisbeth Gustafsson är journalist och teologie hedersdoktor vid Uppsala universitet.

I den politiska debatten förpassas jag tillbaka till en polariserad värld av motsatser. Ett vi och dom-tänkande som skapar splittring och osämja. Den andre, den främmande och annorlunda, blir en motståndare som ska bekämpas och besegras. Debatter blir till politiska ”slagfält” i medierna och partierna ”rustar” sina ”kombattanter” för ”dueller” om makten. Mitt ärende med denna bok, skriver Lisbeth Gustafsson i förordet, är att problematisera konflikttemat i den politiska samtalskulturen. Vad gör det med politikens innehåll och möjlighet till utveckling och förnyelse? Vad händer med människan bakom yrkesrollen i politiken – och den politiska journalistiken? Vad gör det med väljarna – är de delaktiga eller åskådare i valet?