Lotta Jägervi

Vad kännetecknar möten och samtal i professionellt socialt arbete? Hur påverkas möten av professionella, relationella, organisatoriska och samhälleliga faktorer? Utgångspunkten i den här boken är att möten och samtal är mångdimensionella och mångbottnade. För att förstå mötets och samtalets dimensioner och dynamik menar författarna att vi behöver ta hjälp av teoretiska perspektiv och begrepp som exempelvis empati, intersubjektivitet, emotioner, makt, organisation, institution, profession, narrativitet och improvisation. I boken tas följande frågor upp:• Hur ser förhandlingar om klientens problem och lösningar ut i professionella samtal?• Vilken betydelse har berättelsen och vilka möjligheter ger den i socialt arbete?• Vilken betydelse har det mellanmänskliga mötet i vården?• Hur regleras och hanteras närhet och distans i stödjande samtal när det gäller frivilligt socialt arbete?• Vilken roll kan musiken spela i det terapeutiska mötet?• Vad innebär ett professionellt lyssnande ur ett dialogfilosofiskt perspektiv?• Vilken roll och betydelse har improvisationen i det sociala arbetets praktik?• Hur förmedlar vi förståelse och hur kan vi arbeta stödjande med hjälp av chattsamtal?• Hur kan kritisk reflektion och intersektionell förståelse bidra till att utveckla en professionell maktmedvetenhet?• Vad kännetecknar och hur realiserar vi fenomenologisk empatiträning? Professionella möten och samtal i socialt arbete riktar sig främst till universitets- och högskolestudenter i socialt arbete samt till yrkesverksamma socialarbetare, psykologer, behandlingsassistenter och vårdpersonal.

I Sverige är Riksorganisationen Brottsofferjouren Sverige (BOJ) en viktig aktör när det gäller att ge brottsoffer hjälp och stöd. Denna avhandling handlar om stödjare i svenska brottsofferjourer och de brottsoffer de arbetar med att hjälpa och stödja. Ett viktigt tema är hur stödjarna betraktar sin egen roll och identitet som stödjare. Ett mål med brottsofferjourernas stödarbete är att människor inte skall fastna i en brottsofferidentitet. Samtidigt bygger verksamheten på att människor som utsatts för brott identifierar sig som brottsoffer, så att de uppfattar brottsofferstöd som något som har relevans för just dem. Det finns en tydlig bild som stödjarna delar av hur de är och bör vara som hjälpare. Då och då hotas den av brottsoffers reaktioner, då de inte alltid går in i stödkontakten med samma entusiasm som stödjarna. Brottsoffer har å sin sida en ny roll att förhålla sig till, som inte alltid passar in i deras övriga bild av vem de är. Lotta Jägervi är psykolog och det här är hennes doktorsavhandling i socialt arbete.