Lovisa Bergdahl

Middagen skulle bli början på en ny guldålder i Chicago. Middagen skulle markera fredsavtalet mellan de två rivaliserande gangsterfamiljerna som i årtionden kämpat med näbbar och klor mot varandra. Det var så det skulle bli… Don Carbonara log förväntansfullt och höjde en skål åt sin hatade rival Don Bolognese. Denne log tillbaka och drack sitt förgiftade vin. Men varför log den kretinen så fånigt tillbaka? I förundran tömde Don Carbonara sitt eget glas. Sen undrade han inget mer. -Typiskt! hann han tänka innan båda Gudfäderna föll ihop över bordet, båda stendöda. Deras familjemedlemmar såg än på de båda döda männen, än på varandra, alla med förväntan i blicken. För var inte just De bäst lämpade att ta över som Don över hela stadens undre värld?! Efter en middag med dödlig utgång står tronen ledig i båda de mäktigaste rivaliserande gangsterfamiljerna i staden. De mest makthungriga familjemedlemmarna förbereder sig för kampen mot den andra gangsterfamiljen. Till sin hjälp har de förstås varandra, men samarbetet kommer bara att räcka precis så lång tid som de måste… Det landsomfattande förbudet mot tillverkning och försäljning av sprit har lett till en unik möjlighet för gangsterfamiljerna att skaffa makt och rikedom, om de bara kan skaffa sig inflytande och smuggelrutter för att låta spriten flöda ännu en gång…

Vad betyder bildning idag? Hur kan ett politiskt och pedagogiskt radikalt bildningsbegrepp formuleras i dagens globaliserade värld? Vilken roll kan bildning spela i ett utbildningsväsende som i allt högre grad utmärks av målstyrning och det kortsiktigt nyttoinriktade? Det är angelägna frågor som saknar enkla svar. Men i tidigare bildningstänkande kan man hämta inspiration till nya sätt att tänka kring frågan vad bildning är och skulle kunna vara. I denna antologi får man ta del av en mängd olika perspektiv på svenska bildningstraditioner under de senaste tvåhundra åren. Här finns bidrag om folkhögskolor, bibliotek, studiecirklar och studieförbund, men också porträtt av viktiga folkbildningsföreträdare som Ellen Key, Oscar Olsson och Bengt Nerman. Vissa bidrag ställer sig kritiska till etablerade bildningsbegrepp, andra lyfter fram hur mycket vi har att lära av dem.