Lovisa Brännstedt

Antiken har lockat filmmakare alltsedan filmens barndom. Men hur har antiken skildrats i olika tider och medier? I Svärd, sandaler och skandaler undersöker en rad skribenter från olika ämnen de uttryck antiken har tagit sig på film och i tv. Boken är den första i sitt slag på svenska. I fem avdelningar behandlas relationen mellan den antika historien och dess sentida gestaltningar i rörliga bilder, alltifrån filmens tidiga glansdagar kring år 1900 till dagens tv-skildringar. Långt ifrån alltid är det historieskrivning eller litteratur om antiken som har bestämt hur epoken framställts i visuella medier. Till exempel har scenografi och kläder bidragit till att prägla föreställningar om vad som utmärkte antiken. Epoken har även använts i politiska och ideologiska syften. Exempelvis har Noa, Leonidas, Scipio Africanus och kung Arthur varit föremål för omtolkningar som syftat till att fylla dagspolitiska behov i fascismens Italien, efterkrigstidens USA eller det unga 2000-talets Storbritannien. Svärd, sandaler och skandaler vänder sig främst till studenter och forskare i humanistiska ämnen som historia och arkeologi samt antik-, film- och religionsvetenskap, men är givetvis intressant för alla som är intresserade av hur dåtiden gestaltas i rörliga bilder.

Ska historia förstås och läras som en framåtriktad rörelse, med början, mitt och slut, eller ska historia förstås bakifrån, med utgångspunkt i våra egna, sentida frågeställningar? Vad skiljer och vad förenar historieundervisning på olika nivåer? Vad är viktigast: mängden av historiska fakta, analytiska och kritiska perspektiv eller redskap för att välja ut och hantera den historia som är viktig för vår tid? Vad betyder genus, klass och etnisk identitet för historieundervisningen? Och på vilket sätt kan digitaliseringen påverka historieämnet? Att undervisa i historia på universitetet tar upp dessa och flera andra historiepedagogiska och historiedidaktiska frågor som ges allt för litet utrymme i den högskolepedagogiska utbildningen. Denna bok fyller därför ett tomrum. Tolv historiker, några med stor undervisningserfarenhet, andra i början av sina karriärer, reflekterar här över både de svårigheter och de möjligheter som möter universitetets historielärare. Att undervisa i historia på universitetet vänder sig till historiker verksamma på universitet och högskolor, men även till skolans historielärare och till andra med intresse för historieförmedling.

From his exile in a remote province on the Black Sea the Roman poet Ovid wrote a letter to his wife, urging her to safeguard his return by praying not to the traditional gods, but to Livia, the femina princeps. In the Roman society women were traditionally associated with the domestic sphere, yet Livia Drusilla, the second wife of the emperor Augustus, managed to live at the very centre of political life for nearly seventy years. Ovid’s appeal illustrates Livia’s paradoxical position: one that somehow combined the status of a formally powerless femina with the powerful male supremacy conveyed by the term princeps. It also forms the point of departure for the present study, which explores the creation and consequences of this paradox, investigating how and why Livia’s position was established and how female imperiality became a constituent part of the early principate. Lovisa Brännstedt, Department of Archaeology and Ancient History, Lund University. Femina princeps. Livia’s position in the Roman state is her doctoral thesis in Ancient History and Classical Archaeology.