Magne Strandberg

Vad är access to justice? Efter flera decenniers diskussion och bred enighet om vikten av att säkerställa en god access to justice blir vi fortfarande svaret skyldiga om vi ombeds att kort redogöra för vad begreppet egentligen innebär. Vilka konkreta rättigheter kan en enskild rättssökande härleda ur access to justice? Hur kan en lagstiftare säkerställa att dessa följs? Vilken funktion fyller access to justice i rättstillämpningen? Syfte med den här boken är att försöka fånga konceptet access to justice för våra egna förhållanden. Vad betyder det för de skandinaviska rättsordningarna? Har vi nått större tillgänglighet och mer rättfärdighet i våra domstolar, och vad återstår att göra? Vi lanserar i bokens konkluderande kapitel principen om reellt rättsskydd, som ett första försök att konkretisera hur kravet på access to justice kan förstås i en modern skandinavisk kontext.

Siden Torstein Eckhoff i 1943 ga ut boken Tvilsrisikoen, har det i Norge vært vanlig å hevde at beviskravet i sivile saker som hovedregel bør være et krav om sannsynlighetsovervekt (overvektsprinsippet). Begrunnelsen for dette er at overvektsprinsippet over tid vil gi flest materielt riktige dommer, og at det i sivile saker er slik at en materielt feil dom i retning av saksøker er omtrent like ille som en materielt feil dom i retning av motparten. Magne Strandberg hevder i Beviskrav i sivile saker at begrunnelsene som er gitt for overvektsprinsippet, ikke er overbevisende. Oppfatningen om at overvektsprinsippet gir flest materielt riktige dommer over tid, er så vanskelig å underbygge at den ikke kan anses som en holdbar begrunnelse. Oppfatningen om at en materielt feil dom er like ille uansett hvem den rammer, kan være treffende i noen saker, men den ser ikke ut til å ha bred nok relevans til at den kan begrunne en generell hovedregel i sivile saker. Strandberg argumenterer derfor for at man bør erstatte overvektsprinsippet med regler som i større grad varierer med de materielle rettsregler. Han argumenterer dessuten for at man bør operere med egne robusthetskrav i tillegg til sannsynlighetskravet. Magne Strandberg er førsteamanuensis ved Det juridiske fakultet, Universitetet i Bergen. Han disputerte i desember 2010 på avhandlingen Beviskrav i sivile saker, som denne boken bygger på. Han ga i 2005 ut boken Skadelidtes hypotetiske inntekt – om erstatningsutmåling og bevis.

Denna bok består av tre delar som behandlar bevisfrågor i dispositiva tvistemål. Den första delen är en översättning av de generella avsnitten i Magne Strandbergs epokgörande norska doktorsavhandling Beviskrav i sivile saker. I belysning av modern filosofi behandlas där vilka teoretiska grunder jurister behöver för att kunna tillägna sig en bevisteori eller utföra en rationell bevisprövning. Det handlar bl.a. om olika sannolikhetsbegrepp och om förhållandet mellan parternas frihet och utredningens robusthet. Den andra delen bygger på en analys av svensk bevispraxis och skisserar en hanterbar metodik för bevisprövningen. Modellen bygger på att domaren i varje enskilt mål analyserar bevisfrågorna i en sekvens som följer bevisteorins byggstenar: åberopsbörda, bevisbörda, utredningsbörda, beviskrav och bevisvärdering. Den tredje delen presenterar kort de NJA-fall rörande bevisprövning i tvistemål som behövs för att kunna bestämma bevisbörda och beviskrav i liknande fall och är tänkt att fungera som en lathund vid den metodiska prövningen. De tidigare delarna i antologiserien BEVIS behandlar bevisning om gärningsmannaskap (1), asyl (2), skattemål (3), skadestånd (4), bevispraxis (5), sexuella övergrepp mot barn (6), förvaltningsmål (7) och migrationsrätt (8).