Magnus Haglunds

Den här boken är en hyllning till skönlitteraturens rikedom och till den sociologiska fantasin. Skönlitteraturen illustrerar samhällsvetenskapliga kärnresonemang, den väcker nya frågor om människans existentiella villkor och den sprider nytt ljus över vårt sätt att se på världen. Men trots att samhällsvetenskapen kan sägas ha uppstått under samma epok som den moderna litteraturen, och trots att de har fascinationen inför samhället och det s­ociala samspelet gemensamt, så har skönlitteraturen märkligt nog inte någon naturlig plats i samhällsvetarens verktygslåda. Sociologi genom litteratur tjänar både som en reflektion över samhällsvetenskapens egenart och som en inbjudan till samhällsvetare att använda skönlitteraturen som ett fönster mot den sociala verkligheten. Bokens redaktörer, Christofer Edling och Jens Rydgren, är professorer i sociologi vid Lunds respektive Stockholms universitet. Författarna representerar flera generationer av i dag verksamma svenska sociologer. Medverkande författare: Ola Agevall, Göran Ahrne, Patrik Aspers, Reza Azarian, Paavo Bergman, Stina Bergman Blix, Alexandra Bogren, Christofer Edling, Hedvig Ekerwald, Marie Evertsson, Mats Franzén, Magnus Haglunds, Carl-Göran Heidegren, Antoinette Hetzler, Bo Isenberg, Magnus Karlsson, Jonas Lindström, Gunnar Olofsson, Anders Persson, Abby Peterson, Jens Rydgren, Lambros Roumbanis, Lisbeth Stenberg, Lotta Stern, Mikaela Sundberg, Stefan Svallfors, Richard Swedberg, Maria Törnqvist, Denny Vågerö, Åsa Wettergren, Malin Åkerström.

Enemies of the People is a book that examines whistle-blowing - i.e., the unauthorized conveyance of sensitive information to mass media and authorities - and the social responses this performance provokes. The book develops a fresh view of this phenomenon by framing the trend of events according to a couple of fundamental elements found in tragedy. The analysis is based on three famous whistle-blowing cases that received a lot of attention in mass media: Ingvar Bratt and the Bofors affair; Odd F. Lindberg and the Norwegian seal hunting affair; and finally, Paul van Buitenen and the Leonardo-affair in the European Commission. The author claims that by studying the sociology of tragedy, it is possible to develop a new way of examining social processes where the final outcome is the excommunication of the appointed culprits through, for example, expulsion or avoidance. This purgatorial process is treated as a social status degradation, where the offender experiences a thorough social identity transformation that turns his or her social position to a lower social rank than initially held. The title of this book alludes to a stage play written by the Norwegian playwright Henrik Ibsen. His dramatic piece An Enemy of the People, written in 1882, plays a prominent part in this study.