Magnus Perlestam

Mod är en egenskap som hyllats i alla krigförande kulturer. Konsten, litteraturen och filosofin har ofta tagit upp modet som tema, både för att befästa ett militärt ideal och för att problematisera denna egenskap. Men vad är egentligen mod? Var går gränsen till övermod? Vad utmärker mod i strid, och kan man träna soldater att bli modiga? Dessa frågeställningar tar plats även i vår tid där krig och försvar diskuteras i dagens militära miljöer, och frågor om etik är lika aktuella som frågor om effektivitet. I Mod i strid och filosofi studerar författarna historiska perspektiv på mod och dagsaktuell forskning kring strid och militär utbildning. Förr talade man om mod eller tapperhet som en av flera eftersträvansvärda dygder idag talar man hellre om professionalism. Men hur mycket skiljer sig egentligen den moderna tidens militära ideal från de historiska? Kan vi lära oss något av den dygdetik som i århundraden användes för att forma modiga individer och tappra krigare?

De dramatiska fältslagen under tidigmodern tid har helt dominerat historieskrivningen om krig. Men det var dock mindre skärmytslingar som i hög präglade de karolinska soldaternas och officerarnas vardag. I vilka sammanhang uppstod dessa strider och vem deltog i dem? I Det lilla kriget granskar historikern Magnus Perlestam de vanligaste missionerna och aktörerna i det lilla kriget under framför allt de polsk-litauiska och ryska fälttågen åren 1702-1709. I fokus står de enskilda uppdragen kommenderingarna vid arméns marsch mot sina fältläger och kvarter, eller vid indrivning av proviant och foder. Det lilla kriget är dock en term som täcker allt ifrån attacker mot svensk trupp eller rekognoserande uppdrag som råkar ut för fiendepatruller, till bränning av motståndarläger, och Perlestam belyser även de åtgärder som, i norm och praxis, vidtogs för att förhindra eller mildra dessa