Maj-Britt Andersson

Den konstnärlige bondsonen Jöns Ljungdalen fick i unga år möjligheten att utbilda sig till schatullmakare i Stockholm. När han 1761 återvände till Härjedalsfjällen förde han med sig den nya rokokostil som inte bara imponerade på traktens befolkning utan också satte sin prägel på landskapets inredningskonst under två sekler. i denna vackert illustrerade bok beskriver fem författare och forskare härjedalens storsnickare ur olika synvinklar. Läsaren möter schatullmakaren i ett samtal om hantverksmetoder, träffar andra möbelmakare och deras beställare, besöker kyrkorum och får veta hur rokokon tar det långa klivet in i 1900-talet. Summaries in English. Redaktör: Ola Hanneryd, Härjedalens Fjällmuseum. (Författare: Maj-Britt Andersson, Olof Appelgren, Ola Hanneryd, Marianne Strandin, Marie Ulväng)

Gustaf Reuter var hälsingemålare, verksam i en fantastisk konst- och hantverkstradition, bosatt i Delsbo. Han var en av dessa målare som under 1700- och 1800-talen med sina arbeten smyckade kyrkor och bondgårdar med traditionella motiv från Bibeln men med lokala referenser. Reuter ansågs som den kanske främste auktoriteten. Här undersöker författaren Reuters målningar med genuin insikt. Vilka var figurerna/gestalterna som han återgav i sina verk? Vilken tankevärld, värdegrund och livsåskådning fanns i det förindustriella samhället i nedre Norrland? Redan Linné imponerades av dessa utsmyckningar. I Reuters trakter fanns gott om timrade byggnader i långa längor, väl uppförda tack vare riklig tillgång till skog. Inredningskulturen i landskapet var hög och måleriet hade en given plats i de lite mer välbeställda hemmen. Man talar om Delsbo barock. Varifrån hämtade Reuter sina bilder, han den f.d. indelte soldaten? Maj-Britt Andersson, konstvetare och fil.dr, kan mer om allmogemålarna i Hälsingland än någon annan. Detta har hon dokumenterat i en rad böcker, senast Allmogemålaren Jonas Hertman (2022). Hon är själv bosatt i landskapet när hon inte befinner sig i Italien.

Om innehållet För att förstå en specifik folkkonst, som den i Hälsingland, måste man som forskare gå hela vägen tillbaka till källorna och granska de mänskliga realiteterna i dess konkreta historiska sammanhang. Maj-Britt Andersson har gjort detta, uppsökt Jonas Hertmans (1755 1804) alla bevarade alster där de finns bevarade, helst utan "förbättringar". Här återfinns Hertmans konstverk/målningar i Häl-singegårdarnas rumskonst. Den enda byggnad som idag finns kvar där alla rum har vägg- och takdekor bevarad efter Jonas Hertman är Bollnässtugan på Skansen i Stockholm. Där målade, signerade och daterade Hertman dem 1786. Här kan man studera hans beundransvärda teknik och förmåga med de motiv han använde och återkom till. Hertman var samtidigt målare, urmakare och hemmans ägare. I denna vackert illustrerade volym tecknar författaren målaren Jonas Hertmans livsgärning ingå-ende och med öppen blick. Det blir en egenartad och nydanande rumsgestaltning med en repertoar av motiv från stilkonsten, målarens eget ärende och den speciella karisma som strålade ut från de skapade miljöerna. Maj-Britt Andersson är konsthistoriker och författare med stora kunskaper hon tidigare delat med sig av i olika texter i klassiska böcker som Husbibeln. Möten med gårdar (2004), Hälsingeboken (2011), Allmogemålaren Anders Ädel (2000), Till gårdens prydnad. Om hälsingegårdars utsmyckning (2022).___"Texten håller god akademisk nivå och upplevs som mycket väl genomarbetad och välskriven." Maria Bennmalm, BTJ. Helhetsbetyg: 4