Marcus Rosenlund

Sivistys syntyi keksintö keksinnöltä ja kerros kerrokselta, mutta edistys ei tullut ilmaiseksi. Jokaisella merkittävällä keksinnöllä oli hintansa, joka usein paljastui vasta paljon myöhemmin. Miksi tulen keksiminen kasvatti ihmisen aivoja? Miksi maatalouden aloittamisen jälkeen ihmiset olivatkin aiempaa sairaampia? Entä minkä vallankumouksen aloitti ranskalaisen Vaucanson? Ja miten siihen liittyy kakkaava mekaaninen ankka? Nautinnollisen polveilevassa kirjassa tiedetoimittaja Marcus Rosenlund kuljettaa lukijoitaan halki keksintöjen vuosituhantisen historian. Samalla esiin piirtyy tarina ihmisyydestä laajemminkin - kekseliäisyydestämme, kirkasotsaisesta optimististamme sekä kyvystämme ratkaista vaikeakin ongelma luomalla kymmenen uutta.

En underhållande idéhistoria om hur våra bästa uppfinningar ofta skapar våra största problem. Det här är berättelsen om hur människan byggde civilisationen, en uppfinning i taget. Från tämjandet av elden via metallframställningen till glaset, skruven och de maskiner som till slut lärde sig bygga andra maskiner. Det är historien om hur vår uppfinningsrikedom förvandlade världen och gav oss längre liv, tryggare samhällen och en aldrig tidigare skådad rikedom. Men det är också berättelsen om något annat. Nästan varje stor uppfinning föddes ur de bästa av avsikter. Vi ville göra livet säkrare, enklare och bättre. Vi ville åtgärda problem som hunger, kyla, sjukdom, avstånd och mörker. Ofta lyckades vi över förväntan, men samtidigt fick våra lösningar oförutsedda följder. Vägen till helvetet sägs vara stensatt med goda föresatser. Den här boken handlar om hur den vägen byggdes, sten för sten. Det är en resa genom teknikens historia, men också en berättelse om människan själv - om vår uppfinningsrikedom, vår troskyldiga optimism och vår märkliga förmåga att lösa ett problem, och liksom i förbifarten skapa tio nya.

Mitä kaikkea löytyy maan alta? Harvoin tulemme pohtineeksi, minkä päällä astelemme, mutta Marcus Rosenlund osoittaa, että todella kannattaisi. Maan alla nimittäin on jännittävä maailma täynnä fossiileja, luolastoja, kaivoksia ja katakombeja. Marcus Rosenlund yhdistää taidokkaasti hauskoja anekdootteja kiehtovaan faktaan. Hän kertoo esimerkiksi suolan historiasta Hallstattin ikivanhan suolaesiintymän äärellä. Lontoossa pulahdetaan syvällä metropolin mukulakivikatujen alla virtaavissa maanalaisissa joissa. Rosenlund vie meidät myös Onkaloon, ydinjätteen loppusijoitustilaan sekä 12 kilometriä syvään reikään, jonka Neuvostoliitto porautti Kuolan niemimaalle. Ilmiöiden lisäksi kirjassa tutustutaan kiinnostaviin hahmoihin, kuten Mary Anning, joka on kenties historian merkittävin fossiilinkerääjä, ja Ferdinand de Lesseps, joka ponnisteli Suezin kanavan aikaansaamiseksi. Maan alla liikutaan myös monien mytogioiden tuonelassa, mutta niitäkin hirvittävämpänä Rosenlund pitää Erfurtin suurta käymäläkatastrofia.

Vad finns under marken vi går på? Det är en fråga vi sällan ägnar särskilt mycket tid. Marcus Rosenlund visar varför vi borde göra det. Där finns nämligen en spännande värld, full av fossiler, grottor, gruvor och katakomber. Sin vana trogen blandar Rosenlund roliga anekdoter med fascinerande fakta. Med utgångspunkt i saltgruvan i Hallstatt berättar han saltets historia. I London gör han en djupdykning i de underjordiska floderna under metropolens gatstenar. Han tar oss till slutförvaringen för kärnavfall Onkalo och det tolv kilometer djupa borrhål som Sovjetunionen borrade på Kolahalvön. Intressanta människoöden får också plats. Vi träffar bland andra Mary Anning, historiens kanske främsta fossilsamlare, och Ferdinand de Lesseps, mannen bakom Suezkanalen. Underjorden som mytologiskt dödsrike finns också med på ett hörn och därtill något som Rosenlund betecknar som värre än dödsriket: den erfurtska latrinkatastrofen.

Aiemmin ilmastosta ja avaruudesta teoksissaan kirjoittanut Marcus Rosenlund keskittyy tässä kirjassa avaamaan planeettamme pienten eliöiden ja olioiden kehitystä ja vaikutusta elämään. Hän paneutuu muun muassa virusten, matojen ja banaanikärpästen olemassaoloon ja selittää mielenkiintoisten yksityiskohtien kautta näiden mittakaavaa ja merkitystä planeettamme tulevaisuudelle. Ilmaston (Sää, joka muutti maailmaa, 2018) ja avaruuden (Kohti korkeuksia, 2020) jälkeen Marcus Rosenlund suuntaa katseensa nyt paljon pienempiin, mutta aivan yhtä tärkeisiin asioihin. Pieni suuri elämä on tietokirja pienen pienistä elämänmuodoista, joilla on valtava vaikutus niin ilmastoon kuin koko planeettamme tulevaisuuteen. Maailmaa eivät nimittäin mullista mitkään jättiläiset. Kaikki maailman Sars-cov-2-virukset mahtuisivat yhteen tyhjään limutölkkiin. Toiset pienet elämänmuodot eivät ole yhtä aggressiivisia, mutta eivät yhtään vähäpätöisempiä. Esimerkiksi kaikki planeettamme madot painavat yhteensä yli 20 kertaa planeetan ihmisten yhteenlasketun massan verran. Rosenlund vie lukijansa tutkimusmatkalle, joka on täynnä kiehtovia kertomuksia ja kiinnostavia faktoja trilobiiteistä karhukaisiin ja banaanikärpäsistä viruksiin - ja kaikkea muuta pientä jännää. Jos me ihmiset tahdomme jatkossakin mahtua tälle planeetalle, on meidän syytä ymmärtää myös kaikkein pienimpien olioiden elämää, kehitystä sekä niiden vaikutusta elämän suureen kokonaisuuteen.

I Det stora lilla livet fortsätter Marcus Rosenlund på samma spår som i succén Väder som förändrade världen (2018). Här handlar det om hur pyttesmå livsformer kan ha en enorm inverkan, inte bara på väder och klimat, utan på vår planets utveckling och framtid. Det är nämligen inte giganterna som sätter agendan för evolutionen - eller för nyheterna, för den delen. Samtliga coronavirus av typen Sars-cov-2 på jorden skulle rymmas i en tom läskburk. Andra små livsformer är mindre aggressiva, men utklassar oss ändå totalt. Jordens alla daggmaskar väger uppemot 20 gånger mer än jordens alla människor. I femton kapitel tar Rosenlund med sin läsare på en upptäcktsfärd späckad med spännande berättelser och intressanta fakta om trilobiter, trögkrypare, bananflugor och virus - och mycket mer. Om vi människor ska ha en framtid på den här planeten måste vi förstå mekanismerna som driver på dess utveckling. Vi måste lära oss att aldrig underskatta kraften som finns i det stora lilla livet.

Det här är berättelsen om kampen mellan två uråldriga krafter: det materiella universum som strävar efter att utvidga sig och gravitationen som gör sitt bästa för att motverka det. Och om gnistorna som flyger då de två jättarna drabbar samman. Vi är människor, och allt annat liv här på jorden, hör till de gnistorna. Vi är alla stjärnstoft, i ordets mest konkreta bemärkelse. Det är okej att känna sig lite andfådd inför rymdens enorma avstånd och oändliga mängd stjärnor och planeter. Samtidigt är rymden närmare än du tror. Bara 100 kilometer ovanför oss börjar den. Marcus Rosenlund tar med oss på en spännande resa genom tid och rum. Vi får läsa om ekot efter Big Bang, om hur det första ljuset tänder, och om hur allt en gång kommer att ta slut. Vi får bekanta oss med planeterna i vårt solsystem, med avlägsna stjärnor och med rymdsonder. Med kunskap och entusiasm guidar Marcus Rosenlund oss genom galaxen, och utanför den. Han gör svåra saker lätta att förstå, och visar varför rymden är viktig för oss alla.

Avaruus on lähempänä kuin luulisi. Matkaa lähiavaruuden alkuun on vain 100 kilometriä - tosin maanpinnasta kohtisuoraan ylöspäin ja painovoimaa vastaan. Tämän kirjan lukija pääsee matkalle kosmokseen ilman avaruusrakettia. Tarina alkaa alkuräjähdyksestä, jonka kaikuja kuulemme yhä, etenee kohti nykyhetkeä ja jatkaa tuntemattomaan tulevaisuuteen. Matkaoppaana toimii Marcus Rosenlund, jolla on taito kirjoittaa vetävästi ja ymmärrettävästi jopa suhteellisuusteoriasta tai avaruusrakettien toimintaperiaatteista. Kirjan aiheita ovat muun muassa kaiken teoria, maaginen magnetismi ja avaruudellisen takapihamme aarreaitta eli asteroidivyöhyke. Saamme tietää niin kuumatkoista kuin nykyisestä avaruuskilvasta, jonka seuraavana etappina on Mars.

Miten pieni jääkausi loputtomine sotineen ja nälkävuosineen muokkasi Eurooppaa maanosaksi, jonka tunnemme tänään, miksi Grönlanti on nimeltään ”vihreä maa”, miksi homo sapiens selvisi kun muut ihmislajit katosivat ja mitä tekemistä Edvard Munchin Huuto-maalauksella on Krakataun vuoden 1883 purkauksen kanssa? Tiedetoimittaja Marcus Rosenlund kirjoittaa ensimmäisessä tietokirjassaan siitä, kuinka ilmasto ja sääolosuhteet ovat vaikuttaneet historian kulkuun. Viihdyttävästi ja eloisasti Rosenlund johdattaa lukijan niin esihistoriallisiin kuin myöhäisempiin tapahtumiin. Teos muistuttaa laajakatseisuudessaan maailmalla menestynyttä Yuval Noah Hararin Sapiensia - samalla se on tärkeä puheenvuoro ihmiskunnan vaikeuksista nykyisen ilmastonmuutoksen aikakaudella. Voidakseen valloittaa maailman, ei riitä, että luo maailman suurimman kauppamahdin tai haalii ylivoimaisimman asekannan. Lisäksi pitää pystyä hallitsemaan säätä. Siihen ei toistaiseksi ole yksikään historiallinen imperiumi kyennyt, ja siksi ne ovat lopulta tuhoutuneet.

För att ta över världen räcker det inte med att du skapar världens mäktigaste handelsmakt eller världens mest överlägsna vapenmakt. Du måste också göra dig till herre över vädrets makter. Det har inget av vår historias imperier ännu lyckats med, och därför har de alla gått under. Det må vara vinnaren som skriver historien. Men hur många gånger har det inte varit vädret som har avgjort vinnaren? Eller avslutat berättelsen utan någon vinnare alls? Vetenskapsredaktören Marcus Rosenlund debuterar med en bok om hur klimatet och vädret påverkat historiens gång. Här får du bland annat veta hur El Niño-fenomenet bidrog till Maya-kulturens undergång, varför Grönland heter Grönland och vad sambandet är mellan Edvard Munchs målning Skriet och vulkanutbrottet på Krakatau 1883. Samt hur vädrets makter hjälpte Englands flotta att betvinga den spanska armadan 1588. Rosenlund förklarar svåra saker så att de blir glasklara. Han berättar med entusiasm och kunskap om väder och vind - ett ämne som sysselsatt mänskligheten genom alla tider. Översättningar:Boken utkommer även på finska, spanska, estniska och ungerska.

Den populärvetenskapliga texten Människan och andra naturliga orsaker är skriven av Marcus Rosenlund. Till varje text finns en lärarhandledning. Det gör att du som lärare i klassen lätt kan använda dig av texterna. Lärarhandledningarna är gjorda med högstadieelever som huvudsaklig målgrupp. Ladda ner lärarhandledningarna här.

När man är besatt av någonting, är man då rentav lite tokig? Besatthet är att tänka på någonting hela tiden, frivilligt eller ofrivilligt. Besatthet är viljan att lära sig mer om något eller någon, att få träffa denna någon så mycket som möjligt, att få vara på en viss plats så mycket som möjligt eller att om och om igen resa till samma drömmarnas plats. Besatthet kan innebära att man spionerar på någon, att man skapar rutiner som styr över all ledig tid – som Facebook till exempel – men besattheten kan också vara just den avgörande faktorn som gör att man lyckas. Tio tusen timmar krävs det för att bli riktigt bra på något, sägs det. En forskare till exempel är alltid besatt av sin uppgift, annars är hen inte tillräckligt hängiven. Jag utgår alltså från att besatthet kan vara hälsosamt, det handlar bara om att vara besatt av rätt saker. Skillnaden mellan besatthet och passion är egentligen inte stor alls. Passion är bara ett lite finare, mer uppklätt ord för besatthet. Och det är väl inget fel i att vara passionerad? I den här antologin skriver tretton passionerade skribenter lättsamt och finurligt om sin besatthet, eller kanske snarare om sina fixeringar. Texterna är olika både till form och innehåll. Yrsa Stenius skriver om hundarna som alltid spelat stor roll i hennes liv, Thomas Lundin skriver om sin passion för schlager, Marcus Rosenlund skriver om hur Facebook höll på att ta över hans liv, Åsa Brolin är besatt av TV-serier, Erik M Snellman är fixerad av ortnamn och Jeanette Öhman av Los Angeles. Är det solen som styr henne, havet? Eller bara en längtan bort? För Jonas Sundström har besattheten lett till en ovanlig tatuering och Johanna Karlsson är fixerad av den manliga blicken. Wivan Nygård-Fagerudd skriver att hon inte är besatt av trädgården, men att hon behöver den väldigt mycket, och Charlotta Buxton reflekterar kring den demon som sitter inom henne och viskar att hon inte duger, att hon inte är tillräcklig. I min egen novell Familjen Stolt är huvudpersonen Siri besatt av sina grannar, och i Janna Thorströms text tar barnet, den unga Janna, kontroll över sitt eget liv genom att stjäla en röd häst. Det här är en bok om att vara passionerad, men också om passion som gått överstyr.