Margareta Brandby-Cöster

Kvinnor i Göteborg har gått samman för att förbättra livsvillkoren i staden. Att ge upp har inte övervägts berättar om vad Göteborgs kvinnoorganisationer kämpat för i mer än ett sekel. Närmare 30 skribenter medverkar. År 2021 när Göteborg fyller 400 år är det också 100 år sedan de första kvinnorna valdes in i Sveriges riksdag. Efter att rösträtten vunnits var motståndet mot kvinnor i politiken länge stort. I boken går det att läsa om framgångar -- och misslyckanden -- i arbetet för kvinnors lika rättigheter, möjligheter och villkor. Visioner om fred, nykterhet och bildning har drivit många framåt. Rätten till den egna kroppen är en röd tråd som följs från 1880-talet till #metoo. Ledord för kvinnoorganisationerna har varit vänskap, kunskap och medborgarskap. Sammantaget har organisationernas möten varit något av ett fritt kvinnouniversitet där kvinnors röster kunnat höjas. Berättelserna om Göteborgs kvinnorörelser vill ge underlag för samtal om hur demokratin i staden kan utvecklas i framtiden.

År 1960 prästvigdes de första kvinnorna i Svenska kyrkan. Våren 1970 prästvigdes Margareta Brandby-Cöster i Karlstads stift och hon har alltså när denna bok kommer ut, varit präst i femtio år. Margareta drar sig här till minnes hur hennes väg till prästämbetet såg ut och hur den första tiden som präst upplevdes.

Den 16 mars 1940 dog Selma Lagerlöf. Vid hennes begravning i Östra Ämterviks kyrka den 23 mars, sa biskop Arvid Runestam bl a:"Selma Lagerlöf fick gå till sagan för att få fatt på de äkta människorna. Gripna ur dagens verkliga människovärld skulle de inte ha tett sig trovärdiga. Men när de steg fram ur sagans skimmer kände vi igen dem, såsom dem vi själva hemligen äro eller ville vara. Därför är de innerst inga romantiskt blodlösa skapelser. Därför är sagans folk så allmängiltigt mänskligt." Här presenterar nu Margareta Brandby-Cöster några av Selma Lagerlöfs berättelser, som hon använt sig av i predikningar och gudstjänster av skiftande slag.

Vareviga söndag predikas det i våra kyrkor. I detta faktum ligger en ständigt på nytt given möjlighet. Predikanten förväntas ge röst åt det som måste sägas av upprättelse och frimodighet för att vi skall orka leva våra liv. Samtidigt finns i dag hos våra förkunnare en osäkerhet om predikans funktion och innehåll och predikan väljs ofta bort i gudstjänsten till förmån för meditation, tystnad eller musik. Denna text om vad som är centrum i kyrkan kan kanske inspirera till nytt eller fortsätt tänkande kring förkunnandets och predikans plats i vår kyrka.

I luthersk kristen tradition finns en nedåtgående rörelse med en stark betoning av hur Gud gör sig till ett med den gudlösa människan. Den föreställningen går som en röd tråd genom denna doktorsavhandling i religionsvetenskap. Utifrån två förutsättningar konfronteras fyra lutherska tankefigurer med Selma Lagerlöfs författarskap. Den ena förutsättningen utgörs av självklarheten som fenomen. Selma Lagerlöfs religiösa rötter beskrivs innehållsligt sett ofta som ingenting - en traditionell bakgrund, en vänlig odogmatisk fromhet osv. Men just denna självklara bakgrund har också ett innehåll - nämligen den lutherska tro som var en del av det samhälle hon växte upp i. Den andra förutsättningen är att luthersk livsförståelse kan uttryckas episkt. I berättelsen gestaltas relation och verklighet. I Selma Lagerlöfs berättelser uttrycks den lutherska förståelsen av relationen Gud - människa och människa - människa. Avhandlingen preciserar några drag i 1900-talets lutherforskning, för att ge en bild av den lutherska självklarhet som präglar både Selma Lagerlöf och annan luthersk livsförståelse. Hit hör tron på ordets löfte, tron på att Gud är skapare och har försyn om skapelsen, kallelseläran med tvåregementsläran samt en korsets teologi som betonar Guds nedstigande i det mänskliga. Några av de stora romanerna, som t.ex. Gösta Berlings saga, Jerusalem och Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige tas upp till behandling, samt ett antal berättelser, sägner och legender. I avhandlingen visas hur den lutherska livsförståelsen uttrycks i dessa berättelser och deras tolkning av verkligheten.

Vareviga söndag predikas det i våra kyrkor. I detta faktum ligger en ständigt på nytt given möjlighet. Predikanten förväntas ge röst åt det som måste sägas av upprättelse och frimodighet för att vi skall orka leva våra liv. Förkunnelsen är huvuduppgiften för präster, även om predikan under senare år ofta kommit att ersättas av tystnad och meditation. Men alternativet till dåliga predikningar kan aldrig bli tystnad. Alternativet borde vara mer arbete med förkunnelsen. Förkunnelsens uppgift är att krossa förtvivlan och väcka livsmod i hjärtat. I Martin Luthers spår med påverkan från dansk 1900-talsteologi formas här en profilerad förståelse av evangeliet. Det handlar alltså om det evangelium som låter oss leva hoppfullt och som hindrar oss att fly till inåtvändhet eller bortvändhet. Predikningarna håller oss fast vid det ömsesidiga beroende som kallas livet och låter oss våga vara människor. Det är ett hårt och tidskrävande arbete att predika vecka efter vecka, år ut och år in. Predikan är därmed ett hantverk som kräver en fast teologisk grund att stå på, en metod för att bedriva hantverket och en koncentration kring evangelium. Som en dokumentation av och en inblick i ett sådant arbete publiceras här ett antal predikningar för ett kyrkoår.

På omslaget till denna bok finns en liten prästfigur som jag fick för många år sedan. Hon har stått på vår chiffonjé under alla år, på en spets som jag knypplat, har fått sina törnar och blivit litet kantstött men hon står där fortfarande. Så där har jag också stått under alla mina prästår och har som präst på uppdrag av Svenska kyrkan och 2 Tim 4:2 förkunnat ordet "i tid och otid", talat, undervisat, föreläst, skrivit inlägg och artiklar. Även jag har med åren blivit litet kantstött men fortsätter ändå. Nu samlar jag ihop en del artiklar, föredrag och tidningsinlägg som jag arbetat med, framför allt under 2000-talet. En del av texterna har varit publicerade tidigare, andra inte. Flera texter behandlar frågan om synen på äktenskap för homosexuella. Andra berör frågor som den om den katolsk-lutherska deklarationen om rättfärdiggörelsen, frågan om teologin i ekologin, helvetet, psalmboken, dopet och annat som hör till den prästerliga vardagens uppgifter. Några korta inlägg i Värmlands Folkblad finns med. De utgår från dagsaktuella frågor. Margareta Brandby-Cöster (f 1947) prästvigdes för Karlstads stift 1970, är teol.dr. och fil. lic. Hon har doktorerat på lutherska drag i Selma Lagerlöfs författarskap och har för övrigt skrivit mycket om luthersk teologi och förkunnelse. Hon har översatt en rad danska teologer till svenska. Större delen av sitt liv har hon tjänstgjort som församlingspräst, framför allt i Karlstads stift men också på 70-talet som sjukhuspräst i Malmö och 1988-95 som kyrkoherde i Göteborgs Masthuggs församling.

SVEN HECTOROroväckande prästkrigsvintern 1939-40Sven Hector (1906-85) var präst i Karlstads stift, under trettio år i Eda församling vid norska gränsen och därefter 1963-71 i Nyskoga församling i norra Värmland. Han var som teolog lutherskt förankrad och var politiskt marxist. På 60-talet satt Sven Hector under en mandatperiod i riksdagen för Sveriges Kommunistiska Parti, men var aldrig partiansluten. Under andra världskriget blev han anklagad för att väcka oro genom sin politiska hållning, blev utsatt för ryktesspridning och uthängd i pressen. I januari 1939-40 blev det därför extra visitation i Eda församling, varefter biskop Arvid Runestam tvingade Sven Hector att begära tjänstledighet under fyra månader. Denna bok innehåller en dokumentation kring dessa händelser, som inte tidigare gjorts. Här finns domkapitlets protokoll, tidningsurklipp, predikningar, föredrag och några personliga brev där Sven Hector själv lägger fram sin syn på saken. Och frågorna ställs: Fick Hector en rimlig behandling? Vems perspektiv fick dominera vid biskopens behandling av saken? Vem tjänade på att Hector togs ur tjänst?

Allmän amnesti är en predikosamling. Att vara förkunnare är att vara beroende av andra som predikat och arbetat teologiskt. Ingen förkunnelse kan leva och förnyas utan detta beroende bakåt. Dessutom kräver predikoarbetet en teologisk förankring, en delaktighet i livet och samhällsfrågorna och en insikt om att predikanten själv är föremål för Guds handlande. Denna samling predikningar är ett försök att visa vad predikandets hantverk är. Predikan är en egen genre. Den skall inte i första hand berätta om något utan skall dela ut något - det upprättande evangelium som får oss att orka räta på ryggen och ta emot livet på nytt. Predikan skall inte heller handla om predikanten och predikantens tro utan skall handla om den Gud som möter i livets nyskapelse, som gör motstånd mot all världens djävulskap och visar sitt ansikte i Kristus och som aldrig ger upp om människan. Margareta Brandby-Cöster (f 1947) är teol. dr., fil. lic. och prästvigd 1970 för Karlstads stift. Hon har doktorerat på lutherska drag i Selma Lagerlöfs författarskap och har skrivit om luthersk teologi och förkunnelse. Hon har översatt en rad danska teologer till svenska, såsom Knud Hansen, K. E. Løgstrup, Johannes Møllehave, Leif Grane och Bent Falk. Större delen av sitt liv har hon tjänstgjort som församlingspräst, framför allt i Karlstads stift men också som kyrkoherde i Göteborgs Masthuggs församling 1988-95 och som sjukhuspräst i Malmö 1972-75. De fyra sista åren före pensioneringen 2012 tjänstgjorde hon som komminister i Norrstrands församling i Karlstad och utgav för några år sedan predikosamlingen, Våga vara människa (2006), som här får sin fortsättning.