Marguerite Duras

Marguerite Duras was one of the leading intellectuals and novelist of post-war France, but her wartime writings were not published in full until after her death. The Wartime Notebooks trace Duras's formative experiences - including her difficult childhood in Indochina and her harrowing wait for her husband's return from Nazi internment - revealing the personal history behind her bestselling novels. The Lover is the best known of these; set in pre-war Indochina, its haunting tale of a tumultuous affair between an adolescent French girl and her wealthy Chinese lover is based on her own life. In spare and luminous prose, Duras evokes life on the margins in the waning days of France's colonial empire, and the passionate relationship between two unforgettable outcasts. Practicalities is a collection of small and intensely personal pieces Duras dictated near the end of her life. These deceptively simple meditations on motherhood, domesticity, sex, love, alcohol, writing, and more are witty, earthy, outspoken and surprisingly fresh and relevant to the same issues today.

»En romantext som inte bör dissekeras, utan slukas.« | Hanna Nordenhök, Expressen»Blandningen av erotik och död strömmar som en flod genom Marguerite Duras verk och slukar allt i sin väg.« | Leslie Garis, New York TimesPå ett kafé mördas en kvinna av sin älskare och dör i dennes armar. I skaran människor nära händelsen finns Anne Desbaresdes, vars pojke tar pianolektioner i samma hus. Anne, sysslolös och uttråkad hustru till den rikaste mannen på orten, påverkas mycket starkt av tragedin och måste gång på gång återvända till kaféet. Där träffar hon ett annat vittne till mordet, Chauvin, en av hennes mans anställda. Under stora intag av rött vin samtalar de om vad som kan ha hänt det unga paret - och varför han sköt henne. Långsamt märker de hur krafter som hotar deras jämvikt tar dem i sitt våld. Moderato cantabile är en knivskarp och känslosam roman, där scener och landskap reflekterar personernas inre liv. När boken kom ut [1958] sålde den i över en halv miljon exemplar och blev startskottet till Marguerite Duras riktigt breda karriär. I översättning av Marianne Lindström och med ett nyskrivet förord av litteraturkritikern Kristoffer Leandoer. MARGUERITE DURAS föddes 1914 i Indokina av franska föräldrar. Hennes författarskap präglades starkt av uppväxttiden, liksom av hennes engagemang i motståndsrörelsen under andra världskriget. Duras utgivning - som omfattade över femtio romaner och pjäser - gör henne till en av efterkrigstidens mest betydande franska författare.» Bra författare skapar egna platser, och Duras-landet är mer ett mentalt tillstånd än en geografisk yta på jordklotet. Här rör sig människorna som i en koreografisk dans mot och ifrån varandra.« | Björn Kohlström, Jönköpings-Posten»Fantastisk, gripande & stark!« Betyg 5 av 5 | Jennies boklista

I en forstad til Paris bor Ernesto sammen med familien sin. Han vet ikke helt hvor gammel han er - mellom tolv og tyve et sted. Men han vet hva han heter. Og hva alle småsøsknene heter. Sammen med søsteren Jeanne tar han hånd om søsknene. Mellom Ernesto og Jeanne finnes en sterk, nesten farlig kjærlighet. Foreldrene ser kjærligheten, men griper ikke inn. De legger seg aldri opp i barnas liv. Forundret står de utenfor samfunnet og ser på. Ernesto begynner på skolen, men slutter etter få dager og lærer seg alt på sin egen måte. Kunnskapen hans og den vise og naive forklaringen på hvorfor han ikke vil fortsette på skolen, blir kjent over hele Frankrike. Men så faller sommerregnet. Barndommens tid er forbi.

A controversial figure of the postwar French literary and cultural scene, Marguerite Duras has exerted a powerful hold on readers around the world. This volume of interviews—hailed on its French publication as Duras’s “secret confession”—offers readers a rich vein of new insight into her work, opinions, life, and relationships. The interviews that make up the book were conducted in 1987, when Italian journalist Leopoldina Pallotta della Torre met the seventy-three-year-old Duras at her Paris flat and convinced her to sit for a series of conversations. The resulting book was published in Italian in 1989, but it somehow failed to attract a French publisher, and it was quickly forgotten. Nearly a quarter of a century later, however, the book was rediscovered and translated into French, and, it has now become a sensation. In its revealing pages, Duras speaks with extraordinary freedom about her life as a writer, her relationship to cinema, her friendship with Mitterand , her love of Chekhov and football, and, perhaps most significantly, her childhood in pre-war Vietnam, the experiences that propelled her most famous novel, The Lover. A true literary event, finally available in English, The Suspended Passion is a remarkable document of an extraordinary literary life.

Monsunmånad i Calcutta. I stadens hetta befinner sig Anne-Marie Stretter, den franska ambassadörens vackra men uttråkade hustru. Som i en desperat jakt på en ansvarslös ungdom hon aldrig hade, söker hon nu kärlek från unga älskare. En av de män som faller för henne är vicekonsuln av Lahore, en enstöring med benägenhet att ta till våld och få irrationella vredesutbrott. I handlingen finns ytterligare en udda gestalt: Den mystiska tiggarkvinnan från Kambodja, vars vistelse i Indien förbryllar européerna. Men kvinnan verkar på samma vis vara lika undrande inför dem. Vicekonsuln och Anne-Marie förenas i sin besatta nyfikenhet av tiggerskan, som i deras ögon förkroppsligar kontinentens hungrande folkmiljoner som omger deras cocktailpartyn. Marguerite Duras gåtfulla roman Vicekonsuln är här äntligen översatt till svenska. Det är en atmosfärrik bok där Duras uppväxt i Sydostasien ger en trovärdig stämning av fukt, värme och människomyller. Furiöst men kontrollerat berättas om den europeiska självdestruktiva erotiska dansen medan världen svälter utanför ambassadens grindar. Duras själv återkom ständigt till romanens teman och gestalter och såg Vicekonsuln som en nyckelbok i sitt författarskap. "Den boken var den första boken i mitt liv", har hon sagt. MARGUERITE DURAS (1914 1996) är Frankrikes mest uppmärksammade kvinnliga författare under sent 1900-tal. Hon har skrivit över femtio romaner, skådespel och filmmanus. I sin produktion har hon skapat texter som suddat ut gränserna mellan romanen och filmen. De avskalade texterna är reducerade till ett minimum och handlingen är ersatt av detaljer och ögonblicksbilder. På ett mästerligt vis lyckas hon förmedla känslor som hämndbegär, skuld och kärlek i sekunder av tvekan och tystnad." Marguerite Duras storverk från 1966 är kort, koncentrerad, och genialisk." Anna Andersson, Aftonbladet"En mörkt glänsande pärla,som fortfarande känns högaktuell och angelägen. [...] På 200 tunna sidor känns det som om hela världen får plats." Lena Kvist, Barometern"Det är alltid en stor lycka att läsa Marguerite Duras, och det här hör nog till hennes allra starkaste och mest skoningslösa romaner." Björn Kohlström, Tidningen Vi"En bok om det koloniala tillståndet, och en djupt politisk roman, men på det riktiga, komplicerade sättet." Hanna Nordenhök, Expressen"Vicekonsuln är en stor och mångfacetterad roman, den kan få mig att undra varför [Duras] inte fick Nobelpriset." Gabrielle Björnstrand, Sundsvalls Tidning"skrämmande aktuell och mycket bra." Maria Eriksson, Norran"[...] en rad gåtfulla, fascinerande ögonblicksbilder, ständigt med en närhet till döden." Ingalill Mosander, Aftonbladet"den roman Marguerite Duras själv ansåg viktigast och om vilken Toni Morrison har sagt: Läs den långsamt och grundligt en gång. Läs den sen en gång till. Och ja, den är fantastisk." Dagens Nyheter"När andra vill vända bort blicken - det är alltså då Duras insisterar. Detta gör hon som vanligt hårt, hypnotiskt och briljant. I den första svenska översättningen av denna bok förmår Kristoffer Leandoer behålla den intensiteten in i minsta lilla uttryck." Jenny Högström, Sydsvenskan"drömskt gåtfull men samtidigt filmiskt realistisk." Karin Kämsby, Hudiksvalls Tidning"Vicekonsuln är en mörkt glänsande pärla, som fortfarande känns högaktuell och angelägen. På 200 tunna sidor känns det som om hela världen får plats." Lena Kvist, Smålandsposten

En kvinna befinner sig vid havet, i det bländande vita ljuset. Hon är gravid och illamående, men det tjänar ingenting till att kräkas. Det börjar om. Hon har en vit flickväska, inuti finns bara en spegel. Omkring henne på stranden cirklar två män, en resenär och en fånge. De bildar en triangel. Platsen är S. Thala, med sin balsal, sitt fängelse och sitt bombade kasino. Det är minnets plats. Himlen täcks av bensinrök och havet färgas rosa. Scenerna upprepas och förskjuts. Ingenting händer. Allt är oundvikligt. Kärleken är ett destillat av Marguerite Duras verk. Här finns det omöjliga begäret, våldet, fångenskapen, vansinnet, tystnaden och döden. Själv säger hon om boken: ”Det är inte en berättelse om kärlek utan om allt det som, i passionen, förblir uppskjutet i omöjligheten.”

«Filmene jeg lager, lager jeg på det samme stedet som bøkene mine. Det er det jeg kaller lidenskapens sted. Der hvor man er stum og blind. Eller, jeg prøver å være der så mye som mulig» I denne boka snakker Marguerite Duras om steder som har vært viktige for henne: steder i livet, i barndom og voksenliv, men også steder i fiksjonen, i bøkene og filmene. Samtalen med dokumentarfilmskaper og regissør Michelle Porte ble sendt på fransk tv i 1976 og ble siden skrevet ut som bok. Det gjør at teksten bærer preg av det muntlige, av øyeblikket, av det som oppsto i møtet mellom de to samtalende. De befinner seg et sted mens de snakker. Og sammen ser de på fotografier av steder som har betydd noe for Duras. Sånn blir denne boka en dialog om å være i dialog med sitt stoff, sitt indre, verden der ute og andre mennesker. Og sånn åpner den også forståelsen av hva skriving er, og av hva det vil si å skape. Med forord av Hanne Ørstavik.

”Atlantmannen” är Marguerite Duras djärvaste experiment. Texten bygger på en film inspelad på franska atlantkusten 1981. En ung man vandrar genom rummen och korridorerna i ett övergivet badortshotell, fortsätter över terrassen och ned mot stranden. Bilden tonar upp och ned tills filmen helt glider över i svartsladd, och Duras röst ensam för berättelsen om mannen och kvinnan, om trädgården och huset och stranden, mot sitt slut. ”Jag har inte fler bilder att ge den”, skriver Duras i boken med samma namn, som utkom året därpå och nu för första gången finns på svenska, i översättning av Jonas Ellerström. Så visar sig rösten och orden vara det som räcker längst, som lever vidare när kärleken tagit slut.

”Horan på den normandiska kusten” beskriver tillkomsten av ”Blå ögon svart hår” och pekar fram mot ”Emily L.”, två höjdpunkter i Duras senare författarskap. Men den är också i sig själv en höjdpunkt: en mörk, tät och gnistrande text om skrivande, våld och åtrå. Medan Duras ägnar sommaren 1986 åt att färdigställa sin bok, rör sig hennes älskare och sekreterare mellan kullarna, hotellen och barerna. Hans ständiga vredesutbrott lägrar sig över tillvaron medan pappret fylls med meningar. I denna korta text, som nu för första gången kommer ut på svenska Kennet Klemets översättning, skildrar Duras det märkliga, framväxande förhållandet mellan skriken och skriften.

Franska Indokina, 1931. En ensamstående mor med två nästan vuxna barn. De kämpar för att överleva på sina risodlingar, som ligger alldeles för nära havet. Varje år visar sig skyddsvallarna otillräckliga, vattnet forsar in och ödelägger grödorna. Modern vägrar ge upp kampen, mot havet och mot de korrupta franska kolonialmyndigheterna. Men när hon inser att barnen, Suzanne, 16, och Joseph, 20, kommer att överge henne, överväger hon att ta till drastiska åtgärder. En fördämning mot Stilla havet brukar kallas grundstenen i Marguerite Duras fiktionsvärld. Här berättar hon för första gången om sin uppväxt i franska Indokina. Om misären och rasismen, men också om den första sexualitetens maktkamper och våldsamt förvandlande kraft. Den barndomsvärld som Duras skulle återkomma till i hela sitt författarskap möter här sin allra första färdiga gestaltning. I översättning av Marianne Lindström och med förord av Hanna Nordenhök.» Barndomen upphör aldrig att likt ett olycksbådande moln driva genom Marguerite Duras romaner. Barndomen är vansinnet, skuggan. Ett gåtfullt fält som oavlåtlisgt rör sig i textens under­strömmar. Barndomens plats är formlös, diffus, men samtidigt infernaliskt blottad hos Duras. Den är besatthetens och epifanins källa, skriftens plåga eller alltför bländande ljus [ ]« (Ur Hanna Nordenhöks förord)MARGUERITE DURAS [1914 -1996] föddes i Indokina av franska föräldrar. Hennes författarskap präglades starkt av uppväxttiden, liksom av hennes engagemang i motståndsrörelsen under andra världskriget. När En fördämning mot Stilla havet [Un barrage contre le Pacifique] kom ut i original 1950 blev den hennes genombrottsroman.

"Duras's language and writing shine like crystals."--New YorkerA man--the traveler--arrives in the seaside town of S. Thala with the intent to abandon his present, and instead finds himself abruptly reintroduced to his past. Through his subsequent interactions with "her," the woman to whom he was briefly engaged as a young man over twenty years ago, and "him," the man who walks and keeps watch over "her," the traveler is soon drawn back in and acclimated to the strange timelessness and company that is S. Thala. Written in a stark and cinematic narrative style, this sequel to Duras's 1964 novel The Ravishing of Lol Stein is a curious, yet haunting representation of the human memory: what we choose to recall, what we choose to forget, and how reliable we ultimately decide ourselves to be. Marguerite Duras wrote dozens of plays, film scripts, and novels, including The Ravishing of Lol Stein, The Sea Wall, and Hiroshima, Mon Amour. She's most well known for The Lover which received the Goncourt prize in 1984 and was made into a film in 1992. Kazim Ali is a poet, essayist, and novelist, and has published a translation of Water's Footfall by Sohrab Sepehri. He teaches at Oberlin College and the University of Southern Maine. Libby Murphy teaches at Oberlin College. She has published articles on print culture and the First World War, and on the reception of Charlie Chaplin's films in wartime and postwar France. Sharon Willis is a professor of French and Film & Media Studies at the University of Rochester.

La meg få legge til at jeg er femten og et halvt år. Det er på en ferge som krysser Mekongfloden. Slik begynner Marguerite Duras kjærlighetshistorien om den unge, franske skolepiken som på en ferge over Mekongfloden møter en styrtrik kineser - et møte som skal vise seg å bli opptakten til et intenst erotisk forhold. Relasjonen dømmes raskt av strenge tradisjoner og rasefordommer: Elskerens far har andre planer for sønnen, mens hennes familie tilhører den koloniale klassen. Elskeren er en fortelling om umulig kjærlighet, og romanen ble hedret med Goncourt-prisen, Frankrikes gjeveste litterære utmerkelse, i 1984. Boken ble også årets mest omdiskuterte og leste i Frankrike dette året. Siden den gang har romanen befestet sin posisjon som en av europeisk litteraturs moderne klassikere.....

Franska Indokina, 1931. En ensamstående mor med två nästan vuxna barn. De kämpar för att överleva på sina risodlingar, som ligger alldeles för nära havet. Varje år visar sig skyddsvallarna otillräckliga, vattnet forsar in och ödelägger grödorna. Modern vägrar ge upp kampen, mot havet och mot de korrupta franska kolonialmyndigheterna. Men när hon inser att barnen, Suzanne, 16, och Joseph, 20, kommer att överge henne, överväger hon att ta till drastiska åtgärder. En fördämning mot Stilla havet brukar kallas grundstenen i Marguerite Duras fiktionsvärld. Här berättar hon för första gången om sin uppväxt i franska Indokina. Om misären och rasismen, men också om den första sexualitetens maktkamper och våldsamt förvandlande kraft. Den barndomsvärld som Duras skulle återkomma till i hela sitt författarskap möter här sin allra första färdiga gestaltning. I översättning av Marianne Lindström och med ett nyskrivet förord av Hanna Nordenhök." Barndomen upphör aldrig att likt ett olycksbådande moln driva genom Marguerite Duras romaner. Barndomen är vansinnet, skuggan. Ett gåtfullt fält som oavlåtligt rör sig i textens under-strömmar. Barndomens plats är formlös, diffus, men samtidigt infernaliskt blottad hos Duras. Den är besatthetens och epifanins källa, skriftens plåga eller alltför bländande ljus [...]" (Ur Hanna Nordenhöks förord)MARGUERITE DURAS [1914-1996] föddes i Indokina av franska föräldrar. Hennes författarskap präglades starkt av uppväxttiden, liksom av hennes engagemang i motståndsrörelsen under andra världskriget. När En fördämning mot Stilla havet [Un barrage contre le Pacifique] kom ut i original 1950 blev den hennes genombrottsroman.

På en bar i Quillebeuf, där floden Seine rinner ut i Engelska kanalen, sitter ett par och dricker bourbon och svart Pilsen. Hon har barnsandaler på sig och verkar nästan sova, han är betydligt yngre och har all sin uppmärksamhet riktad mot henne. Vid ett annat bord sitter berättaren och hennes älskare. Utifrån vad de betraktar och ett fåtal uppsnappade fraser börjar de dikta ihop det mystiska, engelsktalande parets historia kaptenens och hustruns en dunkel och främmande saga om beroende och förlust, skrivande och död. Med förord av Sara Stridsberg. MARGUERITE DURAS [1914 1996] föddes i Indokina av franska föräldrar. Hennes författarskap präglades starkt av uppväxttiden, liksom av hennes engagemang i motståndsrörelsen under andra världskriget. Av hennes sammanlagt över femtio verk, hör romanen Emily L till de allra mest hyllade. »Världens vackraste bok.« JENNY TUNEDAL, AFTONBLADET »Hela tiden kan, och måste, texten läsas mellan raderna. Pratar de om det sällsamma paret, eller om sitt eget förhållande? Säkert är i alla fall att de pratar om kärleken, om kärlekens ofantliga möda, som Duras uttrycker det, och om vad vi tror att kärleken är.« HANNA BÄCKSTRÖM, TIDNINGEN KULTUREN »Det var snart tjugo år sen jag läste Emily L första gången och jag visste inte hur mycket jag hade saknat den. Det är också en fröjd att läsa Britt Arenanders översättning.« MARIE NORIN, GÖTEBORGS-POSTEN

En främmande kvinna kommer in på en bal i T. Beach. Lol V. Stein ser sin fästman förändras det sker på ett ögonblick och ett oåterkalleligt drama utspelas. Från första stund avskärmar sig Lol V. Stein från sin smärta. Under många år, även efter att hon gift sig och skaffat barn, lever hon som en tillvarons passiva åskådare. Tills hon en dag börjar planera ett möte. I översättning och med förord av Katarina Frostenson. MARGUERITE DURAS [1914 -1996] föddes i Indokina av franska föräldrar. Hennes författarskap präglades starkt av uppväxttiden, liksom av hennes engagemang i motståndsrörelsen under andra världskriget. Lol V. Steins hänförelse betraktas av många som hennes allra bästa roman.» Katarina Frostenson återger Duras raffinerat enkla och benhårda språk tills det ekar av en avskalad skönhet. Den ödesdigra balscenen kan påminna om Leo Tolstojs Anna Karenina. Ändå är skillnaden himmelsvid. Duras avlägsnar all rekvisita för att nå den erotiska smärtan och nästan kliniskt studera traumat. Personerna visar sig i sina yttre handlingar, betraktade som på en film.«EVA STRÖM, SYDSVENSKAN»Lol V. Steins hänförelse talar på det där sättet man själv aldrig skulle komma på tanken att göra. Den säger allt det där om kärlek, passion man själv aldrig skulle våga. Den talar rakt från hjärtat och gör sig märkbart förstådd.«CARIN SÖDERSTRÖM, TIDNINGEN KULTUREN»Duras skriver lågmält, trevande, avskalat, skildrar en värld där ingen någonsin kommer att bli botad från någon enda förlust. Men ändå fortsätter att hoppas. Här i ett intrikat spel mellan den manlige berättaren och den beskrivna Lol, som han åtrår - eller är det hennes sorgsenhet han åtrår? Liksom kanske läsaren kommer att göra.«EVA ADOLFSSON, DN»Briljant... skjuter spikraka ljusstrålar rakt in i den mänskliga kärlekens mörka moras.«NEW YORK TIMES BOOK REVIEW

Med utgångspunkt i sina anteckningsböcker de legendariska »krigsdagböckerna« berättar MARGUERITE DURAS en rad historier från krigsåren. Personerna i Smärtan är skyddslöst utlämnade till samhällsapparaten, ledarna och politiken. Isolering och väntan genomsyrar boken, men också förvirring, skuld och vrede. Här berättas om en kvinna som väntar på sin deporterade man, men också om angivarens väntan på en oviss dom. Och om den judiska flickan som lever bakom draperier tillsammans med en dam som säger att »om tyskarna kommer så öppnar jag dörren och skjuter först dem och sedan oss.«MARGUERITE DURAS [1914 -1996] föddes i Indokina av franska föräldrar. Hennes författarskap präglades starkt av uppväxttiden, liksom av hennes engagemang i motståndsrörelsen under andra världskriget. Hon skrev sammanlagt över femtio romaner och pjäser. Smärtan utkom i original 1985 och har blivit en av Duras mest klassiska titlar.» I titelberättelsen är väntan upphöjd till ett sublimt tillstånd av skräck och utmattning. Och hur detta är berättat. Jag är mållös.«JENNY HÖGSTRÖM, HELSINGBORGS DAGBLAD»Det går nog inte att komma närmare de sista krigsdagarna än så här. Och då inte på en officiell nivå med truppförflyttningar och kapitulationer, utan hur det var för människorna, i deras vardag, i deras kroppar.«ÅSA BECKMAN, DAGENS NYHETER»Att läsa Smärtan innebär att bli drabbad av litteraturens kraft. Texten är nästan genomskinlig i sin direkthet, den går rakt in i magen.«ANNA NYSTRÖM, NORRKÖPINGS TIDNINGAR»Smärtan ter sig mirakulöst bevarad som i infruset skick från krigsåren. Duras obönhörliga text är oskönt rak och rå och väcker med sina konkreta fakta krigssmärtan på nytt.«EVA STRÖM, SYDSVENSKAN

MARGUERITE DURAS [1914-1996] föddes i Indokina av franska föräldrar. Hennes författarskap präglades starkt av uppväxttiden, liksom av hennes engagemang i motståndsrörelsen under andra världskriget. I Anteckningar från kriget samlas Duras legendariska anteckningsböcker från krigsåren, de som också låg till grund för hennes viktigaste romaner. Hon berättar om förlusten av sitt första barn, om sin brors död, engagemanget i motståndsrörelsen, om sin man Robert Antelmes deportation och om sonen Jeans födelse. Här strålar Duras karakteristiska, sträva exakthet, hennes malande besatthet, nakna nyfikenhet och stränghet Duras stil i sin ursprungligaste form. »Hon skär genom allt. Hon drivs av ett nästan djävulskt behov av att benämna saker om det så är smärtsamt, skamligt, outhärdligt, skandalöst.« ÅSA BECKMAN, DAGENS NYHETER »Författaren som blickar tillbaka har ersatts av en samling röster, bilder, ord ur det förflutna som tas fram eller väcks till liv i ett ständigt närvarande nu.« STEVE SEM-SANDBERG, SVENSKA DAGBLADET »Skönheten och svärtan alldeles invid varandra. Som alltid hos Duras.« THERESE ERIKSSON, ARBETARBLADET