Mari Rickardsson

#stoppabegravningarna I boken Vi begravde våra barn berättar 33 mammor om kampen mot missbruk av droger och läkemedel. Allt som står i boken har hänt. Våra barn dog av missbruk av läkemedel eller droger. Någon gång, av någon orsak eller ingen synlig orsak alls, fastnade de i ett beroende. Våra berättelser visar att detta kan drabba vilken familj som helst, var som helst i Sverige i dag. Ingenstans fanns den hjälp som våra barn behövde för att överleva. I dag missbrukas ofta läkemedel och kemiska substanser, direktbeställda på nätet. Dagens droger och läkemedel är skrämmande lättåtkomliga och billiga. Berättelserna i Vi begravde våra barn har bearbetats och sammanställts av Elisabet Greek, journalist, Mari Rickardsson (författare till Aldrig längre än en tanke bort) och Tina Rydberg (författare till Vingar av stål). Alla tre är också medförfattare i boken. Förord har skrivits av Anna Fugelstad, psykolog och narkotikaforskare vid Karolinska Institutet. Efterord har skrivits av Kai Knudsen, överläkare vid Sahlgrenska och ett känt namn i drogdebatten.

Du öppnade mina ögon för kärlek. Om jag fick en enda önskan så skulle det vara att få somna bredvid dig, bara en gång till. Och efter att du somnat ligga vaken tätt intill dig och andas in din doft. Det var i din famn jag för första gången i mitt liv kände mig trygg. Jag saknar ditt dåliga morgonhumör när du skulle till jobbet. Jag saknar att möta upp dig på kvällen, då var du alltid så glad. Du kollade på mig och jag visste att du älskade mig, på riktigt. Det var viktigt för dig att jag visste det. Jag hoppas att du vet att jag älskar dig, att din kärlek lever inom mig och att den gör mig stark när jag behöver det. Jenny Vi är många som saknar dig. Varje dag. Du fattas dina systrar, din pappa, mormor och morfar, farmor och farfar, moster, faster och farbror, dina kusiner, morbröder, arbetskamrater och vänner. Du fattas mig. Mamma

"Hon öppnade sina ögon och utan minsta känsla tog hon in omgivningen. Gardiner, släta fina gardiner, skrivbord, stol, soffa med ett litet bord och en teve. Ett hotellrum. Hon låg i en hotellsäng och det låg en man bredvid henne. ‘Vad i helvete gör jag här?‘ stönade hon högt samtidigt som hon gömde sitt ansikte i sina händer." Malin och Per. Cilla och Pontus. Sofie och Eric. Alla har de avgivit samma löfte; att älska varandra i nöd och lust. Ett löfte som blir allt svårare att hålla när kärleken ändrar riktning och siktar in sig på annat. För någon är det grannen och för någon är det alkoholen.

"Kent kom in i Malins liv som ett sprakande tomtebloss och de gnistrande stjärnorna som landade på henne kom att hela hennes trasiga hjärta. Hon fann det underbart att åter få uppleva känslan av att hjärtat svämmade över av kärlek, och hon hisnade inuti när han sa att han älskade henne. Hans stora händer smekte hennes kind och hon kröp in i hans varma, mjuka famn. Hon hade kommit hem, ännu en gång."

"Han såg på henne med rödsprängda ögon och så sa han det: Jag älskar inte dig längre. Och så krossade han henne ännu en gång. Hon som givit honom sitt hjärta. Med båda sina händer hade hon överräckt det och han hade varsamt tagit emot det. Nu la han ner det på skärbrädan. Med vass kniv och vana rörelser strimlade han hennes hjärta. Malin blev förvånad över att det inte gjorde ont och att det gick så snabbt. Det hann knappt börja blöda. Hon samlade upp delarna, tryckte ihop hjärtat och stoppade tillbaka det på sin plats. Hon visste att det låg skyddat en liten stund, det skulle inte börja blöda nu, inte riktigt än."