Maria Björkman

När blir människan en människa? Vad formar hennes hälsa och identitet? Det är gemensamma teman för kulturhistoriska fallstudier om företeelser i medicinens marginaler. Fjorton författare beskriver tidiga och nutida föreställningar om det mänskliga, om relationen mellan kropp och själ, mellan människan och hennes miljö. Här behandlas mikroskop och spiritister, deformerade skallar och tatueringar, parasiter och musik och mycket mer. Boken är rikligt illustrerad med historiskt bildmaterial. Redaktör är Motzi Eklöf, docent i tema hälsa och samhälle och verksam som vård- och medicinhistoriker. Hon är redaktör även för Främmande nära (2021) och Humanimalt (2020).

”Mamma ligger hela dagarna på sin sida av sängen i sitt och pappas sovrum. Det är bara en tofs av hennes mörka hår som sticker fram under täcket. Hon går inte upp. Hon klär inte på sig. Hon pratar inte. Jag vågar inte gå in. Pappa går upp och sitter hos henne när han kan. Kanske pratar han med henne. Kanske stryker han henne över håret. Kanske är han frustrerad över att hon inte tar sig samman och kliver upp. Han skulle ha hetat Emmanuel. Ingen vet varför han dog. Han låg i mammas mage när han slutade leva.” Det är början av 1980-talet. Marta är en brådmogen nioåring som växer upp med sin djupt religiösa familj i ett litet svenskt samhälle. När hennes efterlängtade lillebror plötsligt dör i mammans mage hamnar familjen i kris. Kommer ett ofött barn till det utlovade paradiset på jorden? Om inte, vart tar han då vägen? Marta tvingas på kort tid hantera både sin och familjens sorg, och de religiösa komplikationer som följer. Hur ska de gå kunna vidare med sina liv? Familjen slits mellan samfundets bibeltolkning och det allt överskuggande behovet av mening. Det enda Marta är säker på är att hon måste hitta en lösning. "Den minsta av mina bröder" är en nyanserad gestaltning av innerlig religiös tro, skildrad ur barnets perspektiv. *

Macchiarini-affären har kallats värsta skandalen i svensk medicinhistoria. Men vad avgör att vissa händelser och företeelser inom vetenskap, medicin och vård ifrågasätts och betraktas som kontroversiella eller skandaler? Enligt vilka medicinska, vetenskapliga, etiska eller rättsliga normer? I antologin behandlar forskare inom medicin- och vetenskapshistoria olika händelser och företeelser ur medicinsk teori och praktik i Sverige under 1900-talet, som hyllats eller kritiserats eller har passerat obemärkt fram till nu. Kapitlen är fallstudier i olika medicinska moraler och vad som i vissa fall även betraktats som skandaler. Författarna beskriver hur händelserna hanterades då respektive idag, och diskuterar varför den etablerade historieskrivningen ser ut som den gör. Föreliggande antologi är ett utmärkt exempel på de slags analyser som ger en fördjupad förståelse av utvecklingen i den moderna medicinens värderings- och föreställningsvärld. Den sätter på ett unikt sätt ljus på de svenska medicinska och medicinetiska kontroverserna. Då medicinen idag är en angelägenhet för alla i samhället så har boken ett värde för en bred läsekrets. För medicinen och den medicinska etiken bidrar den till att leva upp till den klassiska devisen: känn dig själv. Ur förordet av Niklas Juth, Gert Helgesson & Niels Lynöe, Karolinska Institutet Motzi Eklöf, docent i tema hälsa och samhälle, är bokens initiativtagare och redaktör. Hon är verksam som vård- och medicinhistoriker och har tidigare skrivit om bl.a. läkarens ethos, kurortskulturer, kontroverserna kring homeopatin och statens bakteriologiska laboratorier i Läkare och läkekonster (2010) och Kurkulturer: Bircher-Benner, patienterna och naturläkekonsten 1900-1945 (2008).

"OBJEKTIVT sett är det naturligtvis så, att den tyska nationalsocialismen, liksom varje annan stor folkrörelse, är en blandning på gott och ont, men enligt mitt förmenande överväger det goda." - Genetikprofessorn Herman Nilsson-Ehle 1937. De intellektuellas förräderi? handlar om sympatier för den tyska nationalsocialismen bland svenska intellektuella. Dessa akademiker på universiteten eller inom de akademiska professionerna, författare, konstnärer och journalister, var oftast inte organiserade nazister. Däremot engagerade de sig i nazismen närstående organisationer och publikationer, eller samarbetade på andra sätt med Nazityskland. Med objektiviteten som ammunition deltog de i ett vetenskapens och kulturens propagandakrig för att förstärka Tredje rikets legitimitet. Trots omfattande forskning om perioden är de intellektuella "tyskvännerna" fortfarande ett försummat kapitel i svensk historia. De frågor boken behandlar utgör också en ideologiskt minerad terräng. Problematiken med gränsdragningen mellan vetenskap och politik, och om anspråk på objektivitet i det offentliga samtalet, har inte försvunnit utan är ständigt aktuell. Innehåll:Maria Björkman, Patrik Lundell & Sven Widmalm, "De intellektuellas förräderi?" Andreas Åkerlund, "Vilhelm Scharp - tyskvän, nationalist och antinazist?" Sven Widmalm, "Vetenskap som propaganda. Akademiska kontakter mellan Sverige och Tyskland under Tredje riket" Birgitta Almgren, "Svenska universitet - mål för nazistisk kulturpolitik" Maja Hagerman, "Svensk rasforskning och den nazistiska världsbilden. Herman Lundborgs vänskap och utbyte med ledande rashygieniker i Nazityskland" Maria Björkman, "Ras, vetenskap och objektivitet. Några lojaliteter hos Folke Henschen" Olof Ljungström, "'När ett helt folk drivits i landsflykt'. Gösta Häggqvist och flyktingfrågan vid Karolinska institutet" Henrik Rosengren, "Mellan kulturpolitisk anpassning och estetiska objektivitetsideal. Musikkritik och musikpolitik i Dagsposten 1941 till 1945" Bibi Jonsson, "Rütger Essén och de släckta metropolerna" Benjamin G. Martin, "Svensk film i Hitlers Europa. Nationell filmindustri och internationella nätverk" Patrik Lundell, "De välvilligas rationalitet. Objektivitetsideal och mediekritik inom Riksföreningen Sverige-Tyskland 1938 till 1958" Ola Larsmo, "Det svarta nätet. Om unghögern, Sveriges nationella förbund och Sverigedemokraterna" Johan Östling, "Nya nyanser av brunt. Utblick över ett forskningsfält"

Den svenske zoologen Nils von Hofsten (1881-1967) var en centralgestalt inom svensk eugenik och steriliseringsverksamhet. Han var verksam i närmare femtio år och utövade ett betydande inflytande över steriliseringsverksamheten som lobbyist, vetenskaplig expert och ämbetsman i Medicinalstyrelsen. Denna bok granskar kritiskt hans eugeniska engagemang och dess konsekvenser. von Hofsten tillhörde ett socialt nätverk av rasbiologiskt intresserade akademiker som i gemensamma lobbykampanjer lanserade eugeniken i Sverige. De propagerade för ett rasbiologiskt forskningsinstitut, en steriliseringslag och andra eugeniska reformer. Boken analyserar den syn på mäns och kvinnors olika samhällsroller som framträdde i von Hofstens resonemang och i de eugeniska teorierna och som bidrog till att så många av de steriliserade var kvinnor. Under von Hofstens verksamhetsperiod kom den samhälleliga inställningen till eugenik och steriliseringar att förändras flera gånger. Med tiden riktades allt mer kritik mot steriliseringarna, men von Hofsten stod fast vid att sterilisering av så kallade sinnesslöa var bra för samhället. I boken diskuteras även den "ärftlighetsskräck" som uppstod under 1940- och 1950-talen som en följd av steriliseringsverksamheten. Den yttrade sig i att individer blev skräckslagna för sina egna arvsanlag och inte önskade sätta barn till världen, trots att de ofta var helt friska. von Hofsten fick inom ramen för Medicinalstyrelsen utarbeta strategier för att bemöta och söka förebygga denna starka oro.