Marianne Larsson

Stockholm har alltid lockat till sig människor som bara stannat tillfälligt i staden. Många har kommit som turister, eller för att arbeta eller studera en begränsad period. Andra, inte minst i senare tid, har kommit till Stockholm som flyktingar, och för en del av dem blir huvudstaden första anhalten på en resa mot ett nytt hem. Tillfälliga stockholmare handlar om några av dessa människor. Tidsperspektivet sträcker sig från 1400-talet till i dag, och vi får möta alltifrån diplomater och identitetsbytare till internationella konferensdeltagare, gästarbetare och flyktingbarn. Den kortvariga vistelsen kan se ut på många olika sätt, men ett har de tillfälliga stockholmarna gemensamt. De har fått möta en ny stad och dess invånare. Hur har de uppfattat staden och hur har staden uppfattat och bemött dem? Frågorna är tidlösa men också brännande aktuella i vår tids globala och mångkulturella värld där människors rörlighet är större än någonsin förr.

Kläder kan användas både för att dölja och för att visa fram den kropp som finns därunder. Man kan maskera kroppsformer och kroppsdelar som man anser vara av privat natur, mindre tilltalande eller inte överensstämmande med den egna identiteten. Men man kan också markera kroppsliga egenskaper genom glipor, slitsar och halvt genomskinliga klädesplagg. Det nästan dolda kan locka till sig fler intres

Köket brukar kallas hemmets hjärta. Det är platsen för hemmatillvarons mest basala sysslor, som matlagning, ätande och vardagligtfamiljeliv. Köket ses som en given del av bostaden, med vissa förväntade funktioner och inventarier. Inget kök, inget riktigt hem. Historiskt sett har det renodlade köksrummet inte varit så självklart som det är i dag. Kring år 1900 var Stockholm en av Europas mest trångbodda huvudstäder och under stora delar av seklet har kökssoffan också varit sängplats och köksbänken använts för såväl disk som tvättning, rakning och badning av små barn. På 2000-talet gör bostadsbristen åter att många får nöja sig med en vattenkokare eller mikrovågsugn som enda köksutrustning. Köket speglar samhällsförändringarna. Det har i högre grad än andra rum påverkats av strävan efter ett enklare och bekvämare vardagsliv med standardiserade och rationella lösningar. Den här boken handlar om hur köket som rum har formats av drömmar, ideal och vardagslivets realiteter under det långa 1900-talet. Hur har köksrummet gestaltats och förändrats i takt medkonsumtionssamhällets framväxt? Och vart kommer köket ta vägen i framtiden?

The establishment in Europe of a postal service revolutionized seventeenth century communications as well as the media landscape. Throughout most of Europe news, which rose sharply in volume, now traveled expeditiously. The comparative ease by which word could be sent helped new social and economic relationships flourish, intensifying the process of state-building. The consequences of this transformation for both postal workers and consumers alike permeate the work contained. The Posts historical role must be considered in the context of European society at large. Focus should move away from its organization and development as an institution in isolation. That is the perspective shared by the contributors to this anthology.

En bok om badkläder för män är också de badklädda männens historia. Att kostymen och uniformen betyder något för manlig identitet är vi inte främmande för, men vad gör baddräkten med mannen? Män i baddräkt beskriver hur badlivet expanderade under 1900-talet. Mannen måste lära sig att framträda bland människor av olika kön, klass, ålder och nationalitet, med begränsade möjlig heter att påverka kroppens utseende. När en man är klädd i badkläder är det kroppen som avslöjar hans status vältränad eller spenslig, tjock eller smal, solbränd eller blek. Badkläder visar tydligt att kroppsliga konventioner och modets maktordningar inte bara gäller kvinnor. Baddräkter och badbyxor från 1800-talet till 2000-talets första årtionde bildar utgångspunkt för bokens disposition. Form, färg, material och konstruktion väcker frågor om maskulinitet och manliga ideal i ett föränderligt samhälle. Marianne Larsson är fil.dr i etnologi och boken bygger på ett forskningsprojekt vid Institutet för folklivsforskning, Nordiska museet.

Åtskilliga postiljoner, brevbärare, postexpeditörer och postkassörer har burit Postens kläder och igenkännings tecken sedan 1600-talet. Kanske är vi mest förtrogna med högmodernitetens manliga statstjänsteman i mörk blå uniform med förgyllda knappar. Med byråkratiska och disciplinära strategier har Postverket format och omformat klädedräkten i syfte att skapa lojala och dugliga medarbetare. Uniformen har gjort bäraren stolt över tjänsten i staten. Samtidigt har tjänstetecken och gradbeteckningar konstruerat hierarkier med en särskilt markerad gräns mellan manligheter på överordnad och underordnad nivå. Men maktutövningen har inte varit möjlig utan motstånd och kritik. Det hör till uniformens karaktär att den konkurrerar med bärarens identitet. Uniformella förhandlingar handlar också om dagens postkläder funktionella och sportiga eller strikta och säljande. Boken synliggör skillnader och likheter mellan olika tider. Analysen av förhandlingarna mellan makt och människa är bokens kärna. Marianne Larsson är etnolog. Uniformella förhandlingar är hennes doktorsavhandling. Som doktorand har hon varit knuten till Nordiska museets forskarskola.