Marita Hedlund

Vår deckarnovelltävling har givit 21 författare, nästan alla debutanter, plats i den första antologin. Här får nu dessa författande debutanter möjlighet att möta sina läsare. Svartsjuka, hämnd, mobbning, bedrägeri, är några av ingredienserna i novellerna. Novellen har en klassisk form som ställer stora krav på författaren, men är lättillgänglig för läsaren. Vi har velat skapa ett forum för dem som gärna kopplar av med en deckare, vill möta nya författare och gärna läser noveller. Läs och njut!

Härliga Helgarö – De 10 ÅrenBerättar om våra 4 steg uppåt på stegen. Edde och jag började från minus-0 i ”Hjortronmyrarna kring Gits-sjön”, med två små barn. Gällde att ta itu med livet. Förstaklivet uppåt var vår lilla Lövås-by ovanför Edsele Förste sonen Dan och dottern Eva- Marie såg dagens ljus på Sollefteå BB 1956 -57 med 14 månader mellanrum. Andra klivet blev den nödvändiga flytten ner till ”Solbrinken – Fasantuppens revir” ute vid Algö Gård på Överselö. Då var Edde och jag i full färd med jakten på tryggheten. Främst åt våra två små barn förstås. Egna erfarenheterna från en knaper uppväxt blev en tydlig fingervisning ”att så ska våra barn inte få det”. Edde föddes nog med matjord i fickorna och ett alldeles eget Jäklar- anamma. Aldrig omöjligt, det ska gå! Denna envisa gåpåar-anda avgjorde klivet ut till nya ägarna Familjen Einar Danielssons firma Tryck & Kartong med Helgarö Filialen i ortens nedlagda gamla skolbyggnader. Vår VD Einar D son var känd för sina hals-över huvud-affärer. Och Edde var ett samma andas barn kan jag tro. Tredje klivet blev räddningen från snabba affären med det nybyggda huset på Villavägen i Stallarholmen. Fjärde klivet blev vår smala lycka då VD Einar D son kopplade på vår sidovagn på sitt Expresståg till Filialen. LÄS;Härliga Helgarö- De 10 åren! Lycka till. Marita

Ödet tog över rodret redan från början av de Finskavinterkrigen år 1939. Efter fredsavtalet i Finland 1944- dröjde det långt inpå 1950-talet innan allt normaliserades för befolkningen i de mest drabbade länderna inom Europa. Nej, nej! Någon normalisering ser vi inte ens röken av här i mina berättelser. Den sanna bilden i en statarunges vidare öden följer utvecklingen hos de miljontals unga vars liv aldrig normaliserades då kriget väl var över. Familjerna splittrades, människorna virvlade runt som höstlöven och damp sällan ner i de krigshärjade hemländerna efter krigen. Ödet tog över rodret i första delen. Då hade ”Krigsseglaren Edde” kämpat sej genom de 43 svåra åren i vårt efterkrigsliv. Jag ska aldrig träffa någon ny man igen lovade jag. Gregor får själv berätta ? Den 15 april 1945 nådde äntligen engelsmännen vårt koncentrationsläger Bergen- Belsen. Jag var nog en av de ytterst få slavarbetare som överlevt SS eldgivning under befrielsen av vårt läger. SS sköt hej vilt in genom alla gluggarna i våra bunkrar. Självbevarelsedriften fanns väl kvar men liknöjdheten hade tagit över. Våra liv var värdelösa för SS. Marita Hedlund, född i Degerby, Finland 1933

I den fjärde boken får vi följa det strävsamma paret Marita och Edde när de på alla sätt försöker ta sigfram i den lappländska vildmarken. Strapatserna och umbärandena blir många. Ibland hjälpta av släktingarmen oftast hänvisade till sin egen överlevnadsförsmåga.

Dramatiken i Maritas liv fortsätter i den tredje delen av hennes biografi som började med ”Svarta fåglar över Helsingfors” och som sedan följdes av ”Vita måsar över Stockholm”. Nu kommer ”Hjortronmyrarna kring Gits-sjön”. Flykten till Norrland från Stockholm blir dramatisk och det rymmande paret råkar ut för både positiva och negativa upplevelser under ca 70 mil långa färd genom femtiotalets Sverige i en Standard Vanguardkombi som sett bättre dagar. Ankomsten till Vilhelmina-fjällen och mötet med ursprungsbefolkningen d v s samerna och deras kultur bjuder på många upplevelser för det strävsamma Stockholms- paret som genom slit och försakelser i alla fall lyckas ta sig fram i en för dem helt främmande och karga miljön. Några avlägsna släktingar både barn och vuxna är naturligtvis till stor hjälp. Försörjningen klaras genom att plocka och sälja hjortron samt att åta sig mer eller mindre krävande jobb vid sidan av. När sedan familjen plötsligt utökas och hur det kan gå till att föda barn i en helt främmande miljö med oväntade och riskabla transporter skildras detaljerat t i boken. Efter ankomsten av ytterligare en familjemedlem bestämmer sig paret för att återvända söderut till mer kända trakter. Redaktör: Nils-Gunnar Westerberg

Efter sina traumatiska upplevelser och fasansfulla umbäranden i krigets Finland kliver Marita i Helsingfors på en passagerarbåt, Bore III, med destination Stockholm. Året är 1949 och nu lämnar hon både ett älskat fosterland, svårt sargat av kriget och en del av sin stora släkt. Framtiden är äntligen hennes. Överfarten bli dramatiskt. Östersjön visar sig från sin allra sämsta sida. Och många, många är de ombord som har samma mål. Att i desperation lämna fattigdom och svält bakom sig i Finland för att söka en bättre tillvaro i Sverige. Från och med nu får vi följa hennes vidare äventyr både yrkesmässigt och privat i ett land som förskonats från krigets värsta fasor och där livet nu kan bli någorlunda normalt igen. Stockholm på 1950-talet erbjuder många möjligheter till både arbete och rekreation. För den som vill arbeta är det bara att läsa platsannonser i tidningarna och söka arbetet. Oftast får man det man vill ha. I Maritas fall är det speciellt meriterande att hon också behärskar det finska språket. Hennes kunskaper i sjukvård visar sig vara mycket gångbara i yrkeslivet under hela hennes period i Stockholm. Flera av hennes patienter som hon träffar på under arbetet på olika kliniker är kända skådespelare och artister. Följ med Marita och hennes arbetskamrater och vänner när de utforskar 1950-talets lite yrvakna Stockholm , inte minst det spirande nöjeslivet. Redaktör: Nils-Gunnar Westerberg

Du Greta! Svinhugg går alltid igen. Att allt var över för längesen. Detta var din fasta övertygelse. Att gammalt var glömtoch helt utan betydelse. Detta måtte du ha drömt. För när sanningen når framFår du åter skåda både synd och skam. Ditt samvete var aldrig rent. Då allting avslöjas då är det för sent. Stackars Greta! Jag har följt dej genom livet. Tyvärr tog ditt Ego allting för givet. Marita.

Till Greta. Här är något du behövt veta, att ett par mord eller två inte kan lösa någonting. Att onda själar finns överallt runtomkring. Detta kunde du ha litat på. Men trots detta och först som sist,förblir du säkert samma obotliga egoist. För se, du kunde inte känna dej helt tryggnär du bundit ris åt din egen rygg.