Markus Huss

"I Markus Huss välformulerade, knappt 100-sidiga text, följd av 199 innehållsrika noter, tecknas ett vördnadsfullt porträtt av människan Tucholsky. Huss plockar flitigt ur författarens texter och kaotiska kärleksliv. Engagerad lyckas han avslöja en rad mindre kända fakta, som Sigmund Freuds påverkan på skrivprocessen. Det är skickligt gjort och ger nyttig kunskap om en motsägelsefull och mer och mer resignerad författare." Helhetsbetyg: 5. Ines Lohr, Bibliotekstjänst "I min hand har jag nu en Tucholskybok, Markus Huss - ”Utsikt över Gripsholms slott”. Det är den åttonde bokutgivningen i Strängnäs fina kommunförfattarprojekt. Boken är blott 112 sidor lång men så innehållsrik och elegant författad att den kan tjäna som en given introduktion. Huss bär sitt vetande i lätta men mycket distinkta former. Han ger efter hand Tucholskys författarskap en både inre och yttre ljussättning." Mikael van Reis, Göteborgs-Posten "Och först förra året kom den första ordentliga introduktionen på svenska till författarens liv och verk. ”Utsikt över Gripsholms slott. En essä om Kurt Tucholsky” är skriven av Markus Huss, lektor i tyska vid Stockholms universitet. Med sina drygt hundra sidor har den fokus på hans tid i Sverige och reder dessutom ut en del missförstånd." Magnus Säll, Dagens Nyheter

Frågor om hur samhällen ska förhålla sig till ett våldsamt och traumatiskt förflutet tar allt större plats i offentlig debatt. Ändå saknas en djupare reflektion över det historiska i sig. För vad är historisk kunskap? Hur förhåller den sig till minne och framtid? Av vem, om vem och för vem görs historia? Detta är teman som forskarna inom "Tid, minne, representation: Ett mångdisciplinärt forskningsprogram om historiemedvetandets förvandlingar" arbetat med (se även www.histcon.se). Programmet tilldelades anslag av Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond år 2009. Detta är programmets slutrapport.

Historiemedvetandet har skiftat mellan olika tider beroende på sociala, ekonomiska, politiska och teknologiska villkor. Dessa skiften har sin grund i olika historiografiska praktiker, minnestekniker och minnesfunktioner, och historiografin och minnet måste därmed själva historiseras. För att förstå historiemedvetandets förändringar blir det därför avgörande att undersöka vilka medier, tekniker och historiografiska praktiker som har använts för att göra en plats meningsfull genom att tilldela den en historia och därmed göra den minnesbärande. På så sätt kan platsen betecknas som ett monument, ett kulturarv eller en minnesinstitution och därmed skiljas från andra platser. Monumentet och dess gränsdragningar är centrala i hela den västliga estetiken, från skulpturens sockel till måleriets ram, men också i religiösa praktiker, inom institutioner som museet samt i hemmet. Dessa tekniker och praktiker för minnes- och historieproduktion är ofta omdebatterade och sociala, ekonomiska, politiska och teknologiska villkor skapar både möjligheter och sätter gränser för historiemedvetandet under en viss epok så även vår egen. I "Minne, medier och materialitet", som är den tredje fristående delen i trebandsverket "Historiens hemvist", fokuserar fjorton forskare på minnespolitiska och historiografiska implikationer och mediala praktiker. De utgår från museer, arkiv, litterära och konstnärliga gestaltningar, liksom från rymden, i sina försök att tydliggöra de historiografiska praktikernas påverkan på vårt historiemedvetande och således på vårt sätt att minnas och förstå medier, platser och föremål som minnesbärande "monument". Volymen är redigerad av Johan Hegardt, docent i arkeologi och forskare vid Institutionen för kultur och lärande, Södertörns högskola, och Trond Lundemo, docent i filmvetenskap vid Institutionen för mediestudier, Stockholms universitet, båda knutna till forskningsprogrammet "Tid, minne, representation".