Företal till bibelns böcker har man skrivit långt före Luther. Hieronymus försåg på 300-talet sin översättning av bibeln till latin (Vulgata) med företal. Även från medeltiden har vi en lång rad företal. Ändå representerar Luthers företal något helt nytt i jämförelse med de tidigare. Enklast kan detta nya uttryckas i koncentrationen på saken, på budskapet och adressaten. Bibeln var för Luther Guds levande tilltal med ärende till den tilltalade: Guds nåd i Kristus. Att evangeliet skulle få ljuda klart och mottagas i tro, var syftet med företalen, liksom med allt övrigt som Luther företog sig.
