Martin Schibbye

»Awet, du håller på att bli galen, skriver jag om och om igen. Du kan inte besegra systemet. Du kommer inte härifrån. Ingen kommer någonsin läsa detta.«Awet Bitta hade redan skrivit dagbok i flera år när han hälsade Martin Schibbye välkommen till Kalityfängelset. När Martin 438 dagar senare släpptes tog han med sig ett löfte ut i friheten: om Awet någonsin blev fri skulle han hjälpa honom att berätta om sitt liv. Helvetets hotell är den historien. I fängelset skrev Awet om tillvaron som yrkeskriminell i Sverige. Om försöken att fly det förflutna. Och om vardagslivet under elva år i ett av världens mest ökända fängelser, präglat av brott och straff, sjukdom och död, kärlek och kamp. »En fascinerande bok.«Fokus*Awet Bitta föddes i Etiopien men kom till Sverige som barn. Han valde en kriminell bana i unga år och blev allt djupare indragen i gängvärlden, innan han bestämde sig för att bryta med sitt gamla liv och resa tillbaka till Etiopien. Där dömdes han sedan till tjugotre år och sex månaders fängelse. Nu är han fri och har valt en ny väg i livet. Martin Schibbye är journalist och författare. Han har tidigare skrivit augustprisnominerade 438 dagar om tiden i Kalityfängelset och Jakten på Dawit, om Dawit Isaaks fångenskap i Eritrea.

På nyheterna hör vi ständigt om krig och oroligheter. Och i vår egen vardag möter vi konflikter hela tiden. I ”Så funkar krig och konflikter” lär du dig känna igen grundorsakerna till varför de uppstår. Med kunskap är det lättare att ifrågasätta rasism, fördelning av resurser, auktoritära ledare och falsk information. Här berättas både om politiska konflikter och om motsättningar som uppstår i klassrum eller i familjer. Det finns många likheter. Hur reagerar vi för kränkningar och förtryck, eller om rätten till självbestämmande skulle upphöra? Om du ställdes inför valet att antingen leva i en diktatur eller fly – vad skulle du göra? Denna tankeväckande bok på ett svårt tema är en bearbetning av den kanadensiska författaren Niki Walkers bok ”Why do we fight”. Hennes text kompletteras med journalisten Martin Schibbyes gripande, personliga reportage, där vi får möta unga människor från konfliktzoner runtom i världen. Boken har illustrerats av norska Jenny Jordahl som brinner för viktiga ämnen. Hon har bland annat tecknat serieboken ”Kvinnor i kamp” (2018).

Detta är en säkerhetshandbok full av livsviktiga tips och verktyg för journalister, diplomater, biståndsarbetare, företagare, människorättsaktivister och andra som jobbar med informationsinhämtning i farliga miljöer. Här får du kunskap, baserad på flera decenniers samlade erfarenheter från arbete i högriskmiljöer, inte bara om hur du skyddar dig själv, utan även om hur du skyddar dina källor och de uppgifter som du får i förtroende. Du får tips om allt från andning till klädstil. Från internetanvändning till skjutvapen. Men framförallt får du ett sammanhållet sätt att tänka kring säkerhet. En inre kompass som hjälper dig att avgöra vilka risker som är värda att ta. Ingen bok i världen kan garantera att du kommer levande hem. Men vi vågar lova att du genom att läsa den här boken förbättrar dina chanser.

»Den hittills mest mångfasetterade och verkligt fördjupande bilden av de många årens fångenskap.« Dagens Nyheter »Granskande, nyfiken, berättande journalistik när den är som allra, allra bäst.« Barometern Det är bråttom. Dawit Isaak har suttit fängslad i över 17 år. Vi är många som frågar oss vad som görs och vad som egentligen händer bakom kulisserna. Martin Schibbye, som själv satt fängslad i 438 dagar i grannlandet Etiopien efter att ha gripits under en reportageresa, har lyckats ta sig in i det hemlighetsfulla Eritrea och där träffat de män som har nyckeln till Dawit Isaaks cell. Jakten på Dawit för också Martin Schibbye till Dawits cellkamrat, till Dawits familj i Göteborg och till de kollegor som med Dawit bedrev den oberoende journalistik som fick honom fängslad. Längs vägen får Martin en allt tydligare bild av människan Dawit Isaak men också av de krafter som styr hans öde. Slutsats: Dawit lever. Och förutsättningarna för hans frisläppande är just nu bättre än någonsin. Martin Schibbyes förra bok, 438 dagar, Augustnominerades och har sålt i omkring en kvarts miljon exemplar. Filmversionen av boken, med Gustaf Skarsgård i rollen som Martin, hade biopremiär i augusti 2019.

»Schibbyes och Perssons bok är rent enastående.«Aftonbladet»En riktig bladvändare.« Göteborgs-PostenNY UPPLAGA 2019! Inklusive ett uppdaterat kapitel om Johans och Martins väg tillbaka till ett vanligt liv, deras kamp för de fängslade journalistkollegorna och hur de genom nya projekt fortsätter att rapportera från världens mest plågade platser. JOHAN & MARTIN: »Den här boken skulle inte ha funnits om inte allt gått snett. Natten till den 28 juni satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen. Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i öknen. Efter en Kafkaartad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att det inte gått i diktaturens ledband. Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck. Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner. Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla man har. Friheten att själv bestämma vem man är.« »Allt annat än att 438 dagar blir en svensk reportageklassiker är otänkbart.« Expressen

Vintern 2016 började svenska myndigheter utvisa ensamkommande afghaner som nekats asyl. Det blev också början på en serie reportage som skapades tillsammans med 8 355 engagerade läsare. Här är berättelsen om utvisningarna – och om hur vi berättade den.

When the war on terror became a war on journalists. This book would not exist if things had not gone off the rails. On the night of 28 June 2011, we risked everything when, under cover of darkness, we slipped across the border between Somalia and Ethiopia. We wanted to investigate how relentless oil prospecting was affecting people in the closed-off and conflict-ridden region of Ogaden. Our goal was to go beyond the alarmist reports, or the descriptions provided by refugees to get at the truth using our own eyes and ears. Five days later we lay shot and bleeding in the desert sand. But in that very moment when the original assignment died, another story began. A story of legal tampering, propaganda, and geopolitical manoeuvring. After a Kafkaesque trial we were sentenced to eleven years in prison for terrorist offences. We were far from alone. Streams of journalists and ­politicians, as if on a conveyor belt, were being imprisoned for refusing to be at the beck and call of the dictatorship. Our investigation into oil had turned into a story about ink. Everyday life turned into a battle for survival in the notorious Kality Prison. On a cement floor under a corrugated iron roof in a world of deadly diseases, beatings and oppression we carved an existence based on rigid adherence to routine. Despite our shoe-laces and our freedom of speech being taken from us, we struggled to hold on to the most valuable thing in the world. The freedom to determine ones own identity. /Martin Schibbye & Johan Persson "438 Days" is one of the best-selling non-fiction books ever in Sweden, and is about to be turned into a motion picture. It has been unanimously hailed by critics as a real page-turner, utterly outstanding and extremely well-written, captivating and fascinating. Its authors have received numerous prizes, among them the Anna Politkovskaya Memorial Award and Reporters Without Borders Press Freedom Prize.

NOMINERAD TILL AUGUSTPRISET! »Schibbyes och Perssons bok är rent enastående.« Aftonbladet Originalutgåvan av den här boken tar slut i Istanbul, precis innan Martin Schibbye och Johan Persson återvänder till Sverige. I pocketen berättar de nu om tiden som följde på de 438 dagarna i etiopisk fångenskap: om utmaningarna med att anpassa sig till den svenska vardagen och om sin glädje över att på nytt komma igång med det journalistiska arbete de brinner för. Dessutom: hur påverkades Sveriges relation till Etiopien, vad blev det av Lundingruppens investeringar i Ogaden och vad tycker egentligen Johan och Martin om svenska UD:s agerande? Också i pocketen: helt nya bilder från Johans och Martins tid i Kalityfängelset! JOHAN PERSSON OCH MARTIN SCHIBBYE BERÄTTAR: »Den här boken skulle inte ha funnits om inte allt gått snett. Natten till den 28 juni 2011 satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda och konfliktfyllda Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen. Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i öknen. Men när det ursprungliga reportaget dog, tog en annan historia sin början. En berättelse om rättslöshet, propaganda och storpolitik. Efter en Kafkaartad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att det inte gått i diktaturens ledband. Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck. Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt - i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck - skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner. Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla man har: friheten att själv bestämma vem man är. Här är vår berättelse om 438 dagars helvete.«

/LÄTTLÄST/438 dagar satt journalisten Martin Schibbye och fotografen Johan Persson i fängelse i Etiopien. Etiopien är lugnt och fredligt, säger landets ledare. Ändå flyr tusentals människor därifrån. Flyktingarna berättar om hur etiopiska soldater mördar människor och bränner ner byar. Martin och Johan bestämde sig för att själva resa till Etiopien. De ville fotografera och skriva om vad som verkligen händer där. Men efter bara några dagar i landet blev de skjutna av polisen, fängslade och anklagade för terrorism. Martin Schibbyes och Johan Perssons unika ögonvittnesskildring är bearbetad till lättläst av journalisten Mats Ahlsén, tidigare chefredaktör på nyhetstidningen 8 Sidor. Lättlästnivå: 6(1 är lättast och 6 svårast)

NOMINERAD TILL AUGUSTPRISET! »Schibbyes och Perssons bok är rent enastående.« Aftonbladet »Den här boken skulle inte ha funnits om inte allt gått snett. Natten till den 28 juni 2011 satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda och konfliktfyllda Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen. Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i öknen. Men när det ursprungliga reportaget dog, tog en annan historia sin början. En berättelse om rättslöshet, propaganda och storpolitik. Efter en Kafkaartad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att det inte gått i diktaturens ledband. Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck. Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt - i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck - skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner. Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla man har: friheten att själv bestämma vem man är. Här är vår berättelse om 438 dagars helvete.«