Matilda Gyllenberg

Kottböle grundskola är ett hus fullt av huliganer! Men när Nike kommer hem är det knäpptyst. Mamma ligger till sängs och gråter. Pappa i sin tur vill att Nike ska besöka honom i Danmark och fira sin födelsedag där. Men inte kan väl Nike lämna mamma? Bland alla huliganer i skolan är Staffan den värsta. Han börjar i samma klass som Nike och hennes bästis Mia efter sommarlovet, för han måste gå om sexan. Det har bestämts av skolans grymma rektor Gina Grimfors, kallad Grymfors, som hatar Staffan. Snart har Nike och Mia ett mysterium att lösa som inte bara inbegriper Staffan och rektorn utan också en farlig fånge som har rymt från kvinnofängelse. Matilda Gyllenbergs älskade Hundra dagar hemma får nu en uppföljare, återigen med kolsvarta teckningar av Maria Sann. Mellanåldersboken sparar inte på krutet vare sig där det gäller vardagsrealism, spänning eller humor.

Fortælleren i Det lungesyge hus har iscenesat en damebladsværdig tilværelse. Hun har gennemrenoveret og indrettet en andelsvilla, der skulle udgøre en lys, åben og perfekt scene for sit og familiens liv. Men åbne planløsninger og køkkenalrum kan ikke gøre noget ved de svigt og hemmeligheder, der gemmer sig bag tapetet, og med huset følger naboer, der ikke vil nøjes med at blande sig i, hvordan folk passer de fælles haver. Hvorfor vil naboerne aldrig tale om fortiden? Med et hensynsløst blik betragter fortælleren i Matilda Gyllenbergs debutroman sig selv og menneskene omkring sig. Hun balancerer på grænsen mellem skarpsynethed og vanvid, isoleret i hjemmets og villaområdets trygge, men påtrængende rammer. Hvem er denne mystiske Hild, der parkerede sin campingvogn midt i andelshaverne for 30 år siden? I form af en glemt dagbog tager hun plads i hovedpersonens liv, og hendes historie bliver et åndehul for vores fortæller, der forsvinder ind i fortællingen om Hild og hendes 7-årige søn. Bid for bid får vi Hilds historie, der danner paralleller til hovedpersonens liv, og efterhånden bliver mere og mere skræmmende begivenheder afsløret. Oversat af Maja Pedersen.

När jullovet är slut kan elvaåriga Nike inte gå tillbaka till skolan. Hon tycker att de andra barnen stirrar på henne, alla skriker i matsalen och där luktar så starkt att hon nästan kräks. Ett mörker kommer rullande och hindrar Nike från att göra det hon allra helst vill - att vara i skolan precis som alla andra. Men så händer något! Ortens simhall brinner ner, och Nike får plötsligt massor att fundera på. Hon och hennes bästa vän Mia dras in i ett spännande och ganska skrämmande mysterium, som de måste lösa alldeles själva. Som tur är Mia modig som få, hon vågar möta både poliser och den obehagliga vaktmästaren på skolgården. I stundens hetta måste Nike haka på och övervinna sina största rädslor. Matilda Gyllenbergs fartfyllda barnroman blandar detektivmysterium med samhällsproblematik. Hon skriver om det centrala för ett barn i dag: miljön, skolan och vännerna. Och om hur viktigt det är att bli förstådd och sedd av de vuxna i sin närhet. Hundra dagar hemma illustreras av Maria Sann.

Huvudpersonen i Matilda Gyllenbergs debutroman har fått mycket av livet, men känner sig ändå lurad. Hon iscensätter en tjusig tillvaro för sig själv, sin man och deras omhuldade dotter, i ett hus som hon försöker renovera och inreda till perfektion. Men bakom villaområdets vackra fasad döljer sig besvikelser, svek och, ska det visa sig, en märklig hemlighet. Varför vill hennes grannar aldrig tala om det förflutna? Vad döljer sig i husbolagets protokoll, som hålls hemliga för de boende? Berättaren verkar stundtals balansera på gränsen mellan skarpsynthet och vansinne, isolerad inom hemmets trygga men underligt kvävande väggar. Och när hon får tag i en gammal dagbok blir hon allt mer besatt av områdets förflutna. Vem var kvinnan som dök upp i husbolaget tillsammans med sin sjuåriga son, bara några år efter att husen byggdes? Hon hette Hild, kom utifrån, och hon flyttade in i en husvagn i skogsbrynet. Men vad hände egentligen med henne, och med hennes son? På ett koncist språk och med skarp blick för detaljer vävs familjevardagens monotoni samman med det förflutna, och allt mer skrämmande händelser uppdagas. Det lungsjuka huset är en berättelse om instängdhet och om förväntningar utifrån och inifrån. Om att bo inne i sig själv som kvinna. Om att slitas itu av behovet av trygghet och längtan efter frihet. Och om att tiderna inte har förändrats så mycket som vi kanske önskar.