Mats Malm

Marcel Proust var en flitig brevskrivare. Hans korrespondens har publicerats i många volymer, men med jämna mellanrum dyker det upp nya dokument. I denna skrift publiceras ett tidigare okänt brev från 1913 som har påträffats i Svenska Akademiens arkiv. Brevets mottagare är grevinnan de Martel de Janville, på sin tid en produktiv och mycket populär författare under signaturen Gyp, men också känd för sin uttalade antisemitism. Numera är hon bortglömd. Gyp hadeskickat ett brev till Proust tillsammans med ett dedicerat exemplar av en av sina romaner. I sitt brev svarar Proust med att berömma författaren och beklaga att de inte kan mötas. Brevet utges här i original och i svensk översättning av Jan Stolpe, och i en essä tecknar Emi-Simone Zawall bakgrunden till brevet och diskuterar hur det kan tolkas. Essän är översatt till franska av Wandrille Micaux. Marcel Proust fut un correspondant d’exception. Sa correspondance a été publiée en de nombreux volumes, mais de temps à autre apparaissent de nouveaux documents. Cet opuscule publie une lettre de 1913 jusqu’ici inconnue du public et retrouvée dans les archives de l’Académie suédoise. La destinataire de la lettre n’est autre que la comtesse de Martel de Janville, une romancière de son temps aussi prolifique que populaire signant sous le pseudonyme de Gyp mais également connue pour être une antisémite notoire. Elle est désormais tombée dans l’oubli. Gyp avait envoyé une lettre à Proust jointe à un exemplaire dédicacé d’un de ses romans. Dans sa lettre Proust répond, tout en la couvrant d’éloges, qu’il regrette de ne pouvoir la renconter. La lettre est publiée sous sa forme originale ainsi que dans sa traduction en suédois par Jan Stolpe. Emi-Simone Zawall dessine dans un essai les contours de cette lettre et avance des interprétations possibles. Cet essai est traduit du suédois par Wandrille Micaux.

"'Ivar Arosenius, berättaren' är en kulturgärning som fördjupar bilden av Kattresans skapare: en infallsrik bilderbokskonstnär som hade kunnat göra så mycket mer om han hade fått leva längre, men som ändå hann med osannolikt mycket under sin korta livstid." Lotta Olsson, Dagens Nyheter"Nattsvart humor och en fäbless för erotik och död gjorde Ivar Arosenius folkkär. Men behövs det verkligen en bok till som sammanfattar hans gärning? Svaret är tveklöst ja när den är så här bra." Fredrik Sjöberg, Svenska Dagbladet"Enligt min egen uppfattning är boken en berömvärd och uttömmande skildring av Ivar Arosenius väg fram till fullvärdigt konstnärskap, som avslutades alldeles för tidigt av hans sjukdom." Mats Lönnerblad, Sundsvalls tidningIvar Arosenius var bara trettio år gammal när han gick bort i blödarsjuka 1909. Under sin korta bana hade han lyckats provocera omvärlden med sitt förakt för traditionella hierarkier, samhälleliga såväl som estetiska, men han hade också hunnit utveckla sitt målande på ett sätt som skulle göra honom till en ovanligt folkkär konstnär. En väsentlig del av konstnären Ivar Arosenius särart är hans förmåga att berätta i bilder. Han har kallats "målarpoet" och hans "sagor", bland annat Kattresan, har utgivits i flera upplagor. I denna rikt illustrerade bok presenterar litteraturhistorikern Mats Malm berättaren Arosenius genom hans sagoserier, hans litterära försök och hans iscensättande av sig själv i ett antal konstverk. Boken innehåller också texterna från Arosenius manuskriptbok, som aldrig tidigare publicerats. Mats Malm är professor i litteraturvetenskap, föreståndare för litteraturbanken.se och Svenska Akademiens ständige sekreterare. Han har bland annat utgivit böckerna Poesins röster. Avlyssningar av äldre litteratur och Det liderliga språket. Poetisk ambivalens i svensk barock . På senare år har han till stor del arbetat med digital humaniora. Han ligger också bakom Aroseniusarkivet, ett samarbete mellan museer och universitet för att kombinera digitalisering med forskning.

This study examines how an artist construed himself as cultural heritage by the turn of the 19th century, how this heritage was further construed after his death, and how the artworks can be made to further new approaches and insights through a digital archive (aroseniusarchive.se). The study employs the concept of 'staging' to capture the means used by the artist, as well as by reception, in this construal. The question of 'staging' involves not only how the artist has been called forth from the archives, but also how the artist can be called forth in new ways today through digitization. The study first elaborates on the theoretical framework through the aspects of mediation and agency, then explores how the artist was staged after his death. Finally, the artist's own means of staging himself are explored. Swedish painter Ivar Arosenius (1878–1909) is the case studied.

What is the soul of poetry? The most influential answer was probably given in Aristotle's Poetics, but even within that tradition which claimed the authority of Aristotle, the answers have differed widely. To Aristotle, the soul of poetry was one instance of mimesis, namely that construction of plot which he called mimesis of action, or muthos. However, in the Poetics alone, mimesis is used in several different meanings, and Aristotle does not distinguish clearly between them. The tremendous influence of his Poetics and the concept of mimesis may in fact be due to its elusiveness. Through tradition, it has been interpreted in many ways and translated into a number of terms, which do not always seem to have very much in common. This study is an attempt to clarify the Aristotelian tradition by demonstrating how interpretations of Aristotle's Poetics have vacillated between two particularly dominating instances of mimesis. The vocabulary may be the same, but the definition of the soul of poetry may differ substantially depending on which instance dominates. The study begins with an analysis of Aristotle's Poetics from a rhetorical point of view, as Aristotle developed his poetological categories inspired by those of rhetoric, and all interpretations of the Poetics up until the 18th century have been made from a rhetorical understanding of literature. Subsequent chapters then study exemplary reinterpretations of the soul of poetry within the Aristotelian tradition, beginning with Averroës, whose Arabic commentary was translated into Latin in the 13th century and for a long time was considered tantamount to Aristotle himself, receptions in the Italian Renaissance, French classicism and the influential launch of the "Fine Arts" by Charles Batteux in the 18th century, and his German counterparts. Three concluding chapters apply the perspective on issues concerning the aesthetics of the sublime, the symbol, and the role of emotions in the system of genres.

Hur mycket går förlorat därför att vi inte hör poesins röster? Varje e-mail och sms med en smiley visar just hur svårt det är att förmedla en känsla eller en stämning i skrift. Och litteraturen handlar i hög grad om tonskiftningar, nyanser och klangfärger. Vi måste avlyssna dess olika röster för att förstå. Problemet är att poesins röster förstummas, förvrängs, överröstas eller helt enkelt försvinner utom hörhåll. När vi läser äldre litteratur riskerar vi att höra helt andra röster än samtiden gjorde, eller att inte höra dem alls. Mats Malms lärda och samtidigt spännande och infallsrika studie av Poesins röster är ett försök att ringa in detta problem och peka ut dess konsekvenser. Hur läser vi litteratur från äldre tider? Det är mycket vi inte kan veta om sammanhanget en text skrevs och lästes i, och det är inte alltid vi genomskådar vare sig författarens avsikter eller de tänkta mottagarnas förväntningar. En viktig del av det vi riskerar att gå miste om är vad som i denna bok kallas poesins röster. Utgångspunkten är enkel: i en äldre, mer muntligt präglad kultur, var läsarna mer uppmärksamma på den röst som talade till dem genom texten än vi är. Den röst som läsarna urskiljde är en viktig del av textens betydelse, men hur skall vi kunna förstå denna dimension? Genom nedslag i ett antal olika områden, från den antika retoriken över den medeltida handskriftstraditionen och runstenarna via den svenska stormaktstiden till ironikern Anna Maria Lenngren och realisten Fredrika Bremer, prövar Mats Malm i denna bok olika sätt att avlyssna poesins röster. Mats Malm är född 1964 och professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet. På Symposion har han bland annat utgivit Minervas äpple. Om diktsyn, tolkning och bildspråk inom nordisk göticism (1996), Textens auktoritet. De första svenska romanernas villkor (2001) och Det liderliga språket. Poetisk ambivalens i svensk barock (2004). Han har publicerat ett antal vetenskapliga utgåvor och antologier, och är föreståndare för Litteraturbanken.se.

The purpose of this book is to apply theories and perspectives from the Study of Religion, or Comparative Religion, to the study of the pre-Christian culture in the North. The basic idea is that such an application will en-lighten our understanding of some myths and other narratives which, from other points of view, may seem obscure and thus give us a glimpse into the world view of the pagan Scandinavians, which cannot be obtained otherwise. The book deals with problems within the study of Religion as well as within Scandinavian Studies, and hopefully it can inspire scholars from both fields.