Mattias Frihammar

This Element explores the politics of invasive alien species (IAS) through the lens of critical heritage studies, highlighting how species management intersects with cultural values, identity, and notions of belonging. Focusing on two Swedish case studies-the Garden Lupin and the Signal Crayfish-it examines how environmental and heritage discourses are entangled in practices of conservation and tradition. IAS management is framed as 'heritage work,' shaped by emotional attachments, historical narratives, and affective alliances. By treating IAS not only as ecological threats but as cultural phenomena, the Element challenges dominant ecological paradigms, emphasizing the socio-political dimensions of nature conservation. It argues that understandings of 'native' and 'non-native' are shaped by memory, tradition, and temporality, often leading to conflicting interpretations of landscape and heritage. This interdisciplinary approach offers new insights into the cultural dynamics underpinning environmental governance in the Anthropocene. This title is also available as Open Access on Cambridge Core.

This Element explores the politics of invasive alien species (IAS) through the lens of critical heritage studies, highlighting how species management intersects with cultural values, identity, and notions of belonging. Focusing on two Swedish case studies-the Garden Lupin and the Signal Crayfish-it examines how environmental and heritage discourses are entangled in practices of conservation and tradition. IAS management is framed as 'heritage work,' shaped by emotional attachments, historical narratives, and affective alliances. By treating IAS not only as ecological threats but as cultural phenomena, the Element challenges dominant ecological paradigms, emphasizing the socio-political dimensions of nature conservation. It argues that understandings of 'native' and 'non-native' are shaped by memory, tradition, and temporality, often leading to conflicting interpretations of landscape and heritage. This interdisciplinary approach offers new insights into the cultural dynamics underpinning environmental governance in the Anthropocene. This title is also available as Open Access on Cambridge Core.

Ur förordet: "Snarare än att vilja skriva ännu en typisk guidebok om Djurgården har vi önskat presentera en egen variant, där vi avtäcker de aktiva minnesarbeten som går att utläsa i det fysiska landskapet. Det betyder att framställningen är tänkt att fungera lika bra för den som har den egna läsfåtöljen som utgångspunkt som för den som rent fysiskt vill ta sig till Djurgården; antingen för att uppleva platsen för första gången eller för att se delar av området med nya ögon. Oavsett vilket är de olika kapitlen skrivna för att läsaren ska kunna sätta samman egna vandringar i minneslandskapet. Av det skälet har vi sett till att förankra våra texter i geografin. Ibland sker det genom att vi som författare rör oss i kapitlen, med olika tempon, mot tydliga mål och längs med i förväg utstakade rutter. Ibland är det fråga om ett mer förutsättningslöst strövande i det nuvarande och historiska minneslandskapet. Och ibland kombineras något av ovanstående med utforskande av Djurgården som ett sinnesrum. Alldeles som stigarna i en skog kan löpa både parallellt och ibland korsa varandra hoppas vi att det ska berika läsarnas egna strövtåg i boken."/---/Elva vägar till DjurgårdenNu följer ett antal kapitel som vart och ett pekar in i Djurgårdens minneslandskap. Bidragen rymmer tydliga skillnader i stil och tempo, de har sin egen takt och rytm. Bokens nästa kapitel tar utgångspunkt i den kunnige flanörens personligt färgade perspektiv. Här summerar Mats Hellspong sina intryck av Djurgården som historisk plats och samtida aktivitetsfält. Med denna framställning introduceras flera av de områden och händelser som sedan återkommer i andra kapitel. Stafettpinnen förs sedan vidare av Lotten Gustafsson Reinius och Cecilia Hammarlund Larsson. Deras kapitel leder till några av Djurgårdens många fascinerande portar och portaler. I dessa ingångar (och utgångar) blandas mytologiska gestalter med nationalromantikens och skandinavismens storvulna tilltal; bara för att i nästa stund ge utrymme åt den nordiska faunan eller nu levande kungligheter. I nästa bidrag förs läsaren ner under Strömmens yta. Mirja Arnshav skriver om de överraskande många föremål som fastnat på Vasaskeppets skrov och vrakplats under de mer än tre sekel som detta legat dolt för ögat. Djurgården är ett område för fysisk rekreation. Med gymnastikskorna på fötterna visar Maja Lagerqvist och Annika Strandin Pers att upplevelsen av ett område är avhängig vår egen förflyttning i rummet. Under tre löprundor vecklar de ut en platsens kulturhistoria som också knyter Djurgården till motionsloppens och joggningens historiska utveckling. Att våra sinnen sätter gränser för vad vi förmår uppfatta av omgivningen avspeglas i nästa kapitel, där Elin Franzén gett sig ut för att lyssna på Djurgården. Minneslandskapet blir på detta vis till ljudlandskap. Tidigare utmärkande läten och klanger, från arbetsplatser och fordon, har med tiden kommit att ersätta av andra, medan 21 fågelläten och många andra naturljud däremot fortsätter att bidra till platsernas karaktär. Fåglarna och djurlivet återkommer också i nästa kapitel. I likhet med många andra öar i Stockholms skärgård är Djurgården en attraktiv plats för många andra arter än bara människan. I sitt bidrag vänder Anders Telenius blicken mot Djurgården som en av flera jämförbara skärgårdsöar. Genom att introducera det »evolutionära minnet« knyts Djurgårdens naturmiljö till ett annat slags minnesskapande än det som präglar bokens övriga kapitel. Därefter gör Maria Bäckman ett besök bland Skansens byggnader. Med hjälp av äldre och nyare museimiljöer visar hon hur töjbar idén om det autentiska, genuina och äkta kan vara också i ett världsberömt friluftsmuseum. Lars Kaijser närmar sig en snarlik problematik genom att sätta kurs mot en närliggande del av Djurgården. Strax utanför Skansens huvudingång ligger det område som idag benämns »Evenemangsparken«. Genom att följa tätt i spåren av föreslagna och genomförda förändringar lyfter Kaijser fram hur olika föreställningar om områdets och verksamheternas »historiska läsbarhet« varit vägledande för både visionerna och de ofta uppflammande konflikterna. De två nästföljande kapitlen delar på samma sätt en tematik, men nu är det Djurgårdens monument som ges en central roll. Mattias Frihammar tittar nämnare på hur fyra nya minnesmärken har fogats till det redan befintliga minneslandskapet. Medan Frihammar belyser de använda och »levande« monumenten är det tvärtom döden som breder ut sig i Simon Ekströms kapitel. Här uppmärksammas den omfattande djurdöd som sällan lämnat några bestående avtryck i minneslandskapet. Bokens sista och elfte kapitel är en påminnelse om att besökarnas och djurens Djurgården även utgör vissa människors hembygd. En intervju med en av dessa personer får bli bokens utgång. Djurgårdsbon Susanna får därmed sista ordet." Boken är rikligt illustrerad med fotografier och kartor.

Det förflutna används ständigt för att ge mening åt nuet. I kalla krigets spår skildrar framväxten av ett nytt svenskt militärt kulturarv. Här visas hur minnen och lämningar från en tid fylld av rädsla och säkerhetspolitiska spänningar får nya innebörder när bunkrar och nedlagda militäranläggningar omvandlas till museer, lyxbostäder och spännande besöksmål. Författarna har besökt en rad militära kulturarvsplatser runt om i Sverige för att undersöka vilka miljöer, föremål och känslor som idag får representera kalla kriget. De visar hur dåtidens hemligheter, hotbilder och militärfordon både blir kittlande inslag i kulturarvet och förmedlar idéer om trygghet och beskydd. I kalla krigets spår tar ett nytt grepp om kulturarvsfrågor genom att sätta minnesskapande i relation till säkerhetspolitik. Utifrån kritiska kulturarvsstudier och feministisk teori diskuteras den nationella gemenskapens gränser och vilken roll som genus och sexualitet har i berättelserna om hot och försvar. I en demokrati måste frågor om militärt våld alltid genomlysas och diskuteras. Med denna utgångspunkt granskas kulturarvets betydelse för förståelsen av hot och säkerhet. Boken uppmanar till reflektion om hur historien skrivs och om vad som krävs för att skapa trygghet. I kalla krigets spår är ett resultat av ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt. Mattias Frihammar är docent i etnologi vid Stockholms universitet. Han forskar om kulturarv och meningsskapande i mötet mellan natur och kultur. Fredrik Krohn Andersson är lektor i konstvetenskap vid Stockholms universitet. Han forskar inom arkitekturhistoria och kulturarvsstudier. Maria Wendt är docent i internationella relationer vid Stockholms universitet. Hon forskar om säkerhetsfrågor, militärt våld och genus. Cecilia Åse är professor i genusvetenskap vid Stockholms universitet. Hennes forskning innefattar genusperspektiv på nation, våld och säkerhet. Publicerad inom projektet Kriterium (nr 45) för kvalitetsgranskning och open access-publicering av vetenskapliga böcker.

Reproduktion av samtida monarkiVarför förvaras Carl XVI Gustafs använda servett i Livrustkammarens magasin? Varför är det så vanligt med porträtt av kungligheter på dass, och vad betyder det? Hur hanteras kungliga föremål i människors hem? Vad händer om kungen och drottningen kommer på besök i en kommun? Hur blir man en modern undersåte? Monarkin i Sverige är en hållbar och populär företeelse, trots att den utmanar moderna ideal om alla människors lika värde. I centrum för denna paradox står den kungliga statusen. I den här studien visar etnologen Mattias Frihammar fram kunglighet som en social konstruktion som får mening genom människors agerande och tänkande och som finner kraft i den miljö som omger oss. Studien bygger på ett brett etnografiskt material. Författaren har bland annat under drygt ett år följt förberedelsearbetet i en kommun inför ett kungligt besök. Han har närvarat under firandet av kungliga födelsedagar på borggården vid Stockholms Slott, under den så kallade Victoriadagen på Öland och på gudstjänsten i Storkyrkan som föregår riksdagens öppnande. Den kungliga medverkan vid nationaldagsfirandet på Skansen ingår i studien liksom några mediehändelser och enskilda människors berättelser om monarkin och kungahuset. Ur svenska hjärtan djup är en saklig studie som tar seriöst på ett samhällsfenomen som ibland beskrivs som oförargligt, men som alltid väcker starka känslor: kungligheten i vår tid. Den grundläggande frågeställningen genom hela undersökningen lyder: Vad gör människor med kunglighet? Och vad gör kunglighet med människor? Mattias Frihammar är etnolog vid Stockholms universitet. Ur svenska hjärtans djup är hans doktorsavhandling.

Denna bok undersöker hur kulturarv skapas, i naturlandskap och i stora och små museer i Norden och Nordamerika. Nio forskare inom etnologi, skandinavistik och folkminnesforskning visar utifrån sitt etnografiska fältarbete hur kulturarv formas och omformas i dynamiska processer över tid. Kulturarv formas i nuet, men bygger på det förflutna och besitter kraften att både göra motstånd och staka ut förändringar för framtiden. Författarna visar att kulturarv är något som människor och institutioner skapar, men också något som förändrar kulturskaparnas självuppfattning när de tar ställning till nya former av kulturarv: Vad ska betraktas som ett kulturarv? Av vem? För vem? Och för vilka syften? Kulturarv i förändring vänder sig till studenter i etnologi och kulturvetenskap, till verksamma inom museer och kulturminnesvård, samt till övriga som intresserar sig för frågor om vad kulturarv är och hur det förändras.

Vi omges av djur i alla former. De sprids som lustiga berättelser på sociala medier, de förekommer som metaforer, de är leksaker och de är mat. Djur ingår också i det växande kulturvetenskapliga forskningsområde som intresserar sig för människors varierade och komplexa relationer med andra arter. I denna antologi undersöker åtta etnologer hur djur väcker känslor och engagemang. Bidragen är tydligt vinklade mot vilda djur, alltså sådana som sällan ingår i det egna hushållet eller rör sig i vår omedelbara närhet. Med utgångspunkt i pågående forskning diskuterar författarna teman som konflikter och glädjeämnen i fågelskådarvärlden, karismatiska djur i olika utställningskontexter, barns rädslor, morbida djurskämt och levande djurs rituella omvandling till ätbart kött. Texterna spänner från det innerliga, komiska och gulliga till död och existentiell utsatthet.

Med sina stora vidder och okända djup har havet under århundraden gett upphov till otaliga skrönor om vidunder och fantastiska upplevelser. Men lika länge har det varit förutsättningen för viktiga upptäckter, långväga handel och militära konflikter. Samtidigt är det något märkligt med Sveriges relation till havet. Å ena sidan finns det där som en integrerad del av en svensk självbild. Många har personliga minnen kopplade till hav och vatten, och i mängder av böcker och filmer spelar havet en viktig roll. Å andra sidan är havet ofta påfallande osynligt i politiken och det historiska medvetandet. "Angöringar" drar fram havet från denna partiella glömska. Författarna är forskare knutna till Centrum för maritima studier vid Stockholms universitet och Statens maritima museer historiker, etnologer och arkeologer. I ett antal fristående essäer visar de hur dagens humanistiska forskning kan närma sig havet som både personlig upplevelse och historisk realitet.

Sommarhus, campingplatser och småbåtshamnar - alla fylls de av liv och aktiviteter under den korta nordiska sommarsäsongen, trots det opålitliga vädret. Varför väljer miljontals nordbor och tyskar att återkomma till samma platser i Norden, år efter år, för att uppleva sommaren? Sommardrömmens paradox består av längtan till välkända miljöer i kombination med förändrade anspråk och ideal. Under 1950-talet kretsade sommarlivet mycket kring nybyggda små stugor, husvagnar och båtar. Idag rör det sig i större utsträckning om återbruk, andra estetiska stilar och högre standard. I "Sommarliv. Minnen, drömmar och materialitet" uppmärksammas människors sommarminnen och drömmar som avspeglar sommarlivets praktiker och materialitet. Genom att analysera vad som är särskilt betydelsefullt i sommarlivet synliggörs även hur dessa praktiker förvaltar ett kulturarv. I detta sammanhang är inte kulturarvet fastlåst i en stereotyp form, utan blir till och omskapas via flera generationers aktiviteter, minnen och berättelser. Antologin utgår från ett samverkansprojekt mellan universitet, arkiv och museer. Författarna har med etnologiska, konstvetenskapliga och kulturgeografiska perspektiv analyserat sommarlivet med referenser till torp och sommarvillor, segel- och motorbåtar, husvagnar och butiker. De har observerat, intervjuat, samlat in berättelser via frågelistor, läst bloggar och granskat mediala källor, vilket i sin tur också visar på sommarlivets variationsbredd i Norden.

Är staden en vara? Det går ju knappast att sälja huvudstaden till högstbjudande. Men städer konkurrerar med varandra och marknadsförs som varor. Så har det alltid varit. Idag har produktionen av varan Stockholm ändrat karaktär. Konkurrensen gäller fler och andra företeelser än tidigare. I denna antologi utgår tolv forskare från begreppet vara då de analyserar och diskuterar Stockholms förändring det senaste kvartsseklet. Författarna visar hur en allt starkare marknadsinriktning inverkat på stadens förändring i allt från stadsutveckling och bostadsbyggnadspolitik till Kulturhusets verksamhet. Utifrån olika teman diskuterar författarna vad marknadsinriktningen gör med villkoren för människors existens. Hur hänger varan och varandet samman? Utgångspunkt är stadens olika platser, från nya bostäder och omgestaltade äldre stadsdelar till enskilda objekt som hotell och Slussen. Idéer om framtidens Stockholm kommer till uttryck i marknadsföring, i arkitekternas visioner, i omgestaltningen av historiska miljöer och i stadens översiktliga planering. Vem får vara i den nya staden? Författarna har sin akademiska hemvist i bland annat etnologi och kulturgeografi med koppling till samhällsplanering vid Stockholms universitet samt i ekonomi vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

Varför förvaras Carl XVI Gustafs använda servett i Livrustkammarens magasin? Varför är det så vanligt med porträtt av kungligheter på dass, och vad betyder det? Hur hanteras kungliga föremål i människors hem? Vad händer om kungen och drottningen kommer på besök i en kommun? Hur blir man en modern undersåte? Monarkin i Sverige är en hållbar och populär företeelse, trots att den utmanar moderna ideal om alla människors lika värde. I centrum för denna paradox står den kungliga statusen. De kungligas jobb är att vara vanliga på ett alldeles ovanligt sätt. I den här studien visar Mattias Frihammar att kunglighet är en social konstruktion, en strålglans utan källa, som får mening genom människors agerande och tänkande. Vi ger kungligheten dess betydelse för att vi behöver dess upphöjdhet. Studien bygger på ett brett etnografiskt material. Författaren har bland annat under drygt ett år följt förberedelsearbetet i en kommun inför ett kungligt besök. Han har närvarat under firandet av kungliga födelsedagar på borggården vid Stockholms Slott, under den så kallade Victoriadagen på Öland och på gudstjänsten i Storkyrkan som föregår riksdagens öppnande. Den kungliga medverkan vid nationaldagsfirandet på Skansen ingår i studien liksom några mediehändelser och enskilda människors berättelser om monarkin och kungahuset. Ur svenska hjärtan djup är en saklig studie som tar seriöst på ett samhällsfenomen som ibland beskrivs som oförargligt, men som alltid väcker starka känslor: kungligheten i vår tid. Mattias Frihammar är etnolog vid Stockholms universitet. Sagt om boken Mattias Frihammar har med sin bok gjort en alldeles lysande och finkänslig etnologisk studie med psykologisk udd. Den är rappt och underhållande skriven och vägledd av ett skarpt intellekt. /.../ Varje debatt om kungahusets vara eller icke-vara borde utgå från insikterna i Frihammars bok.