Max Liljefors

Traditional concepts of social, political, and legal theory are increasingly at odds with current practices of warfare, while more recent poststructuralist theories tend to mimic their form. A conceptual framework for capturing the real-world phenomena is missing. In robotics and artificial intelligence, particularly in weapon systems that are constituted as man-machine ensembles, there are no longer ‘agents’ to whom ‘responsibility’ could be ascribed, making fundamental legal concepts inapplicable. These technologies become self-validating, morally blind practices. And yet, the visual systems employed in warfare, and the rhetoric surrounding them, follow the paradigm and dream of omnivoyance, a God’s eye view of the world. This idea of perfect accuracy and completeness of vision (and hence knowledge) seemingly affords objectivity to the acts carried out by the systems. It is forgotten that any form of vision produces its own forms of invisibilities (and therefore ignorance). Together the three chapters and their respondents demonstrate that it is less and less possible to articulate the oppositions between knowledge and ignorance, lawfulness and lawlessness, and visibility and invisibility, leading to a stasis in which acts of war, and war-like acts continue to spread, while their precise nature becomes increasingly difficult to pin down. Closing on a manifesto, jointly authored by Liljefors, Noll and Steuer, the book draws further conclusions regarding the changing forms of violence and likely consequences of a fully digitalized world.

Traditional concepts of social, political, and legal theory are increasingly at odds with current practices of warfare, while more recent poststructuralist theories tend to mimic their form. A conceptual framework for capturing the real-world phenomena is missing. In robotics and artificial intelligence, particularly in weapon systems that are constituted as man-machine ensembles, there are no longer ‘agents’ to whom ‘responsibility’ could be ascribed, making fundamental legal concepts inapplicable. These technologies become self-validating, morally blind practices. And yet, the visual systems employed in warfare, and the rhetoric surrounding them, follow the paradigm and dream of omnivoyance, a God’s eye view of the world. This idea of perfect accuracy and completeness of vision (and hence knowledge) seemingly affords objectivity to the acts carried out by the systems. It is forgotten that any form of vision produces its own forms of invisibilities (and therefore ignorance). Together the three chapters and their respondents demonstrate that it is less and less possible to articulate the oppositions between knowledge and ignorance, lawfulness and lawlessness, and visibility and invisibility, leading to a stasis in which acts of war, and war-like acts continue to spread, while their precise nature becomes increasingly difficult to pin down. Closing on a manifesto, jointly authored by Liljefors, Noll and Steuer, the book draws further conclusions regarding the changing forms of violence and likely consequences of a fully digitalized world.

Ordet “natur” sägs vara språkets mest mångtydiga begrepp. Det står för det vilda – skogarna, haven, bergen, djuren. Men det är också genomsyrat av mänsklig historia, en spegelbild av människans föreställningar om sig själv, sitt samhälle och världen utanför samhället. I antologin Bild och natur visar tio konstvetare från Lunds universitet hur naturen har gestaltats i bilder genom historien. Från medeltida kyrkomåleri till nutidens datorspel och street art, från konstfotografi till genetiska diagram – i dessa mångtydiga och fascinerande bilder får naturen ett synligt ansikte, blir konkret. Bokens essäer tar sig an dessa olika naturbilder och visar att de samtidigt är mångfacetterade porträtt av oss själva.

Historiemedvetandet har skiftat mellan olika tider beroende på sociala, ekonomiska, politiska och teknologiska villkor. Dessa skiften har sin grund i olika historiografiska praktiker, minnestekniker och minnesfunktioner, och historiografin och minnet måste därmed själva historiseras. För att förstå historiemedvetandets förändringar blir det därför avgörande att undersöka vilka medier, tekniker och historiografiska praktiker som har använts för att göra en plats meningsfull genom att tilldela den en historia och därmed göra den minnesbärande. På så sätt kan platsen betecknas som ett monument, ett kulturarv eller en minnesinstitution och därmed skiljas från andra platser. Monumentet och dess gränsdragningar är centrala i hela den västliga estetiken, från skulpturens sockel till måleriets ram, men också i religiösa praktiker, inom institutioner som museet samt i hemmet. Dessa tekniker och praktiker för minnes- och historieproduktion är ofta omdebatterade och sociala, ekonomiska, politiska och teknologiska villkor skapar både möjligheter och sätter gränser för historiemedvetandet under en viss epok så även vår egen. I "Minne, medier och materialitet", som är den tredje fristående delen i trebandsverket "Historiens hemvist", fokuserar fjorton forskare på minnespolitiska och historiografiska implikationer och mediala praktiker. De utgår från museer, arkiv, litterära och konstnärliga gestaltningar, liksom från rymden, i sina försök att tydliggöra de historiografiska praktikernas påverkan på vårt historiemedvetande och således på vårt sätt att minnas och förstå medier, platser och föremål som minnesbärande "monument". Volymen är redigerad av Johan Hegardt, docent i arkeologi och forskare vid Institutionen för kultur och lärande, Södertörns högskola, och Trond Lundemo, docent i filmvetenskap vid Institutionen för mediestudier, Stockholms universitet, båda knutna till forskningsprogrammet "Tid, minne, representation".

I Bilder av Förintelsen analyserar konstvetaren Max Liljefors den viktiga roll som fotografier och andra visuella uttryck har spelat i denna process. Från de förfärande dokumentärfotona av koncentrationslägrens massgravar till konstens försök till meningsfulla skildringar av folkmordet, från omstridda officiella monument över Förintelsens offer till lika omdebatterade bilder av nazismen - vår visu