Michelle Amzalak

Nuoret opiskelijat Tala ja Michelle asuvat vain kymmenen kilometrin päässä toisistaan, Tala Gazan kaupungissa ja Michelle Sderotissa, Israelissa. Heidät on kasvatettu vihaamaan toisiaan, mutta he lupautuvat kaikesta huolimatta aloittamaan kirjeenvaihdon. Maaliskuussa 2024 alkanut viestienvaihto jatkuu syksyyn 2025 keskellä pommituksia, sodan kaaosta ja läheisten menetyksiä. Nuoret naiset kirjoittavat toisilleen arjestaan, oikeustieteen opinnoistaan ja peloistaan, mutta myös lempikirjoistaan, unelmistaan ja tulevaisuudensuunnitelmistaan. Kirjasta avautuu syvästi inhimillinen näkymä sodan runtelemaan Lähi-idän alueeseen. Nuorten naisten levolliset äänet ovat ainutlaatuinen todistus dialogin mahdollisuudesta koko maailmaa järkyttävällä konfliktialueella.

De bor bara någon mil från varandra, åtskilda av en mur – Tala, en palestinska i Gaza stad, och Michelle, en israeliska i småstaden Sderot nära Gazaremsan. Ändå kunde deras världar inte vara mer olika. Men fastän de fått lära sig att de ska hata varandra, tackade de ja när journalisten Dimitri Krier föreslog att de skulle brevväxla – mitt under brinnande krig. Tala var nyfiken på om de hade något gemensamt . Michelle tänkte att brevväxlingen kunde hjälpa henne att inte fastna i ilska och bitterhet som så många andra gjort. Från mars 2024 fram till i dag – medan de har tvingats fly undan raketer och bomber och förlorat närstående – har de skrivit och berättat för varandra om sin vardag, om sina juridikstudier, rädslor, favoritböcker, drömmar och framtidsplaner. Denna unika brevväxling är inte bara ett fängslande dokument över de två studenternas vardag under Gazakriget. Den inleder också en dialog mellan Gaza och Israel, här representerade av två tappra, unga kvinnor som gör motstånd med ord i stället för med vapen. "Språket är levande och närvarande, fullt av dofter och ljud som tillsammans med den intima tonen skapar närhet och autenticitet." BTJ

Tala bor i Gaza by. Michelle i Sderot, bare ti kilometer unna. De har vokst opp på hver sin side av en mur, og lært å både frykte og hate hverandre. Likevel begynner de i mars 2024 å utveksle brev. Mens krigen raser skriver de til hverandre fra hver sin side av grensen. Brev om redsel og sorg, men også om studier, favorittbøker, drømmer og håp for fremtiden. Tala er nysgjerrig på om de kan ha noe til felles. Michelle håper kontakten kan hjelpe henne med å unngå å miste seg selv i sinne og bitterhet, som så mange av hennes landsmenn har sunket ned i. Brevvekslingen, som ble initiert av journalisten Dimitri Krier i Le Nouvel Obs, gir et sjeldent innblikk i hverdagen til to unge kvinner som ikke vil la seg definere av krigen. Resultatet er et sterkt vitnesbyrd om menneskelighet, og et forsøk på dialog og forståelse fra to unge mennesker som har god grunn til å velge det motsatte.