Vad får en att om och om igen återvända till det redan en gång lästa? Att på nytt vilja gå genom orden, det ena efter det andra, uppmärksam på den verkan de har på en? Eller att hungrigt fara med blicken över texten, övertygad om att det välbekanta gömmer en hemlighet, något oupptäckt men livsnödvändigt, det är bråttom nu, här finns någonting som ännu inte visat sig! Mirkka Rekolas essä ”Maailman kuvaluonteesta” - ”Om världens bildnatur” har varit en sådan text för mig. Jag läste den för första gången för mer än tio år sedan, och översatte den också genast, för att förstå den bättre. Efter det har jag då och då återvänt till den. Rekola sätter ord på erfarenheter som också jag haft, och inte av någon annan sett beskrivas på ett lika ögonöppnande sätt. Insikterna kom till mig först i snabba glimtar och fick småningom fäste. Med tiden har de förändrat och tillfört nyanser till min upplevelse av att se på, och finnas i världen. Henrika Ringbom har länge låtit sig inspireras av den finska poeten Mirkka Rekola (1931-2014). I Härifrån och hit reflekterar hon kring Rekolas författarskap, med utgångspunkt i essän Om världens bildnatur, som återges i Ringboms svenska tolkning. MIRKKA REKOLA, född 26 juni 1931 i Tammerfors, död 5 februari 2014 i Helsingfors, finländsk poet, aforistiker och essäist. Essän ”Om världens bildnatur” hölls 2002 som föredrag på filmfestivalen DocPoint i Helsingfors och publicerades 2007 i essäsamlingen Esittävästä todellisuudesta, ”Om den föreställande verkligheten”. HENRIKA RINGBOM, född 1962, författare bosatt i Helsingfors och Korpo. Skriver essäer och dikter. Har gett ut ett tiotal verk, senast essäboken av ljuset för ljuset (Förlaget M, 2022). En gynnsam plats för hjärtat, en volym med hennes tolkningar av Mirkka Rekola poesi, publicerades 2011 på Ellerströms förlag. Hon medverkar i Poesin. En debattbok som utkom 2014 på Ellips förlag.
