Mona Kihlgren

Denna tredje upplaga har bland annat utökats med kapitel om palliativ vård och ledarskapets betydelse för att skapa ett personcentrerat vårdklimat. Boken är omarbetad efter det aktuella kunskapsläget och innehåller flertalet referenser, vilket möjliggör ytterligare fördjupning i ämnet. Omvårdnad för personer med demenssjukdom utgår från det mänskliga mötet och vår förmåga att se in i, och förstå, den andres livsvärld. Boken ger läsaren redskap som underlättar i detta möte. I fokus står personens upplevelse av att drabbas, upplevelsen av att vara anhörig men även olika aspekter av vårdandet är centrala. Innehållet genomsyras av ett personcentrerat och hälsofrämjande förhållningssätt, samt betonar värdegrundens, vårdmiljöns och ledarskapets betydelse. Några kapitel har fokus på existentiella aspekter och vårdfilosofi, medan andra är mer konkreta och praktiska. Sist i boken finns ett kapitel som översiktligt beskriver de olika demenssjukdomarna. Sammantaget kompletterar kapitlen varandra och ger stöd för både varandet och görandet i personalens möte med dessa personer. Kapitlen syftar också till att stimulera till eftertanke och reflektion. Målgruppen är sjuksköterskestudenter på grundnivå och avancerad nivå, men även andra yrkeskategorier som möter personer med demenssjukdom i sitt arbete har nytta av boken.

Omvårdnad till personer som har en demenssjukdom utgår från det mänskliga mötet och vår förmåga att försöka se in i och förstå den andres livsvärld. Boken ger redskap som underlättar mötet med personer som har en demenssjukdom och har dels fokus på upplevelsen av att drabbas av en demenssjukdom, att vara anhörig och att vara vårdare, dels på olika aspekter av vårdandet. Boken genomsyras av ett personcentrerat förhållningssätt och betonar värdegrunden samt den fysiska och psykosociala vårdmiljöns betydelse för vårdens inramning. Vissa kapitel har fokus på existentiella aspekter och vårdfilosofi, medan andra är mer konkreta och praktiska såsom omvårdnad relaterat till kroppsliga behov, livsberättelsens betydelse, hur man kan känna igen och lindra smärta, hur man kan tolka och förstå olika beteenden, olika former av våld samt metoder för kommunikation och sinnesstimulering. Sist i boken finns ett kapitel som översiktligt beskriver de olika demenssjukdomarna. De olika kapitlen kompletterar varandra genom att de ger stöd för både ”varandet” och ”görandet” i mötet med personer som har en demenssjukdom och ska stimulera till eftertanke och reflektion. I denna, andra upplaga av boken, har vissa kapitel utgått och många tillkommit. Boken är helt omarbetad i linje med den kunskap som vi har idag. De flesta författarna är aktiva omvårdnadsforskare och många av dem har varit delaktiga i framtagandet av Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom (2010). Boken innehåller många referenser, vilket är till stor hjälp om man vill fördjupa sig ytterligare i ämnet. Boken vänder sig i första hand till sjuksköterskestuderande på grund- och avancerad nivå men även till andra personer som i sitt arbete möter personer med demens.

Omvårdnadsforskningen i Sverige är en ung vetenskap som i dag är väl etablerad vid landets universitet och högskolor. Många sjuksköterskor på olika befattningar har bidragit till detta liksom ett antal politiska beslut, som till exempel högskolereformen 1977. I dag har omkring 1300 sjuksköterskor disputerat i Sverige, varav 85 innehar professorstjänster eller är professor emerita/emeritus. Hur har denna snabba utveckling varit möjlig? För att belysa det gör här några av de tidiga pionjärerna inom omvårdnadsforskningen en tillbakablick på utvecklingen under de tre första decennierna, åren omkring 1970–2000. Perioden kännetecknas av entusiasm, viktiga organisatoriska, finansiella och politiska beslut och en övertygelse om behovet av forskningsbaserad kunskap för att ge en kvalitativt god vård och omsorg. Även en avvaktan och ett ifrågasättande av värdet och möjligheten att beforska något så "självklart och praktiskt" som omvårdnadsverksamheten noteras. I boken medverkar sammanlagt 32 författare. Vi får läsa hur det var att tillhöra de första sjuksköterskorna som genomgick en forskarutbildning, av att vara starkt engagerad i uppbyggnaden av omvårdnadsinstitutioner och får exempel från den tidiga omvårdnadsforskningen under de tre första decennierna. I boken beskrivs också några utbildningsreformer och finansieringssätt - förutsättningar för de första decenniernas omvårdnadsforskning. Som läsare möter du en idéhistorikers tankar kring tillkomsten av ett nytt ämnesområde och i slutet av boken får du ta del av en sjuksköterska och professors framtidsspaning kring dagens och morgondagens omvårdnadsforskning och dess utmaningar. Boken vänder sig främst till lärare och studenter inom sjuksköterske- och andra vårdutbildningar på grund-, avancerad- och forskarutbildningsnivå samt till kliniskt verksamma och forskare inom hälso-, sjukvård och omsorg. Sagt om boken”[…] Boken är en intressant dokumentation över ett ungt ämnes etablering som vetenskap.” Motzi Eklöf, lektör, BTJ-häfte 14112229." En inspirerande och läsvärd bok för studerande och verksamma inom vården." Läkartidningen. 2014;111:CXWX Lakartidningen.se 2014-05-28, Karin Kjellgren. Om författarnaRedaktörer för boken När Omvårdnad blev vetenskap är Elisabeth Hamrin och Mona Kihlgren, båda professorer emeritii, Alice Rinell Hermansson, dr. med. Vet. och Gerthrud Östlinder, journalist och filosofie kandidat/magister inom omvårdnad och folkhälsovetenskap, samtliga legitimerade sjuksköterskor. I arbetsgruppen för framtagning av boken har dessutom under hela arbetet ingått Hjördis Björvell, Astrid Norberg, Ulla Qvarnström och Vivian Wahlberg, samtliga legitimerade sjuksköterskor och professorer emeritii.