Monica Lauritzen

Vem vet idag att Karl Warburg var en av dem som lade grunden för vår kunskap om den svenska litteraturen? Eller att han byggde upp Nobelbiblioteket? Han var också en tongivande kritiker under slutet av 1800-talet. Warburg var jude och svensk och genom sin gärning smälte han samman sina båda identiteter. Monica Lauritzens biografi aktualiserar ett förbisett livsöde och en del av vår kulturhistoria.

Samtiden pendlade mellan att hylla Anne Charlotte Lefflers författarskap och att uttrycka sitt förakt för hennes radikalitet. Under 1900-talet skrevs Leffler steg för steg ut ur litteraturhistorien, och har först på senare år återfått sin rätta plats bland sekelslutets moderna författare. I antologin Att skapa en framtid ger forskare och skribenter nya perspektiv på Anne Charlotte Leffler (1848-1892) och hennes författarskap. Fokus ligger på tiden kring författarskapet, läsningar av verken och Lefflers aktualitet idag. Dessutom finns här ett aldrig tidigare publicerat självbiografiskt utkast, där Leffler sja¨lvsäkert vittnar om sin betydelse i den litterära världen. Texter av Monica Lauritzen, Tove Leffler, Eva Heggestad, Anna Williams, Claudia Lindén, Anna Cavallin, David Gedin, Lynn Wilkinson, Åsa Sarachu, Irene Lindh, Sara Granath och Anna Cavallin.

Varför firar vi August Strindberg men har glömt bort Anne Charlotte Leffler? Båda föddes 1849 och på 1880-talet räknades Anne Charlotte Leffler som Sveriges främsta författare. Hennes dramer och övriga författarskap handlar om den verklighet en kvinna från hennes egen miljö mötte: hon skrev om kvinnors rätt till självständighet, arbete, egendom, utveckling och kärlek - men också om klassklyftor. Redan som tonåring var Anne Charlotte Leffler inställd på att bli författare och 1869 debuterade hon med en novellsamling som skrevs under pseudonym. Länge var anonymiteten en förutsättning för hennes skrivande; hon var gift med häradshövdingen Gustaf Edgren, som tolererade men inte uppmuntrade hennes skapande. Men Anne Charlotte Leffler slog sig fram och mötte respekt från tidens intellektuella, så småningom under eget namn. I fyrtioårsåldern skilde hon sig och gifte om sig med den italienske hertigen Pasquale Del Pezzo. De fick en son, men några månader senare avled hon av bukhinneinflammation. Då stod hon inför en lovande internationell karriär. Monica Lauritzen, som härom året skrev en fyllig biografi om Emilie Flygare-Carlén, lyfter nu åter fram en stor men halvt bortglömd kvinnlig författare. Hon berättar om Anne Charlotte Leffler så att läsaren riktigt känner vad den kvinna har att kämpa mot som är inknuten i snörliv och konventioner. Och man lockas att genast ta del av hennes tankar, berättelser och skådespel. "..oavbrutet fängslande /.../ Monica Lauritzens biografi präglas av en lust och berättarglädje som är smittsam. Det är svårt att lägga ifrån sig skildringen av Anne Charlottes Lefflers liv och dikt. Den informationstäta skildringen är väl underbyggd, men kunskapen tynger aldrig. I stället imponeras man av de omfattande arkivstudier som ligger bakom Sanningens vägar. " Lena Kåreland, Svenska Dagbladet

Emilie Flygare-Carlén föddes den 8 augusti 1807 som det fjortonde och sista barnet i en köpmansfamilj i Strömstad. När hon avled i Stockholm åttiofem år senare hyllades hon som "Sveriges största, mest produktiva och mest lästa författarinna". Hur lyckades hon med det? Och vad är det som har lockat generationer läsare i många länder till romaner som Rosen på Tistelön och Ett köpmanshus i skärgården? Efter ett kort och sorgtyngt äktenskap och en uppslitande kärlekshistoria debuterade hon med romanen Waldemar Klein. Snart lockades hon av sin förläggare till Stockholm. Där blev hon medelpunkten i en debattglad krets av manliga "litteratörer". På en dynamisk bokmarknad, där män hade makten över det offentliga ordet, måste hon balansera sina roller som kvinna och författare. I en tid av brinnande kvinno- och äktenskapsdebatt utlöst av Almqvists Det går an och Fredrika Bremers Hertha utforskade hon sin egen inställning och testade gränserna för sin konstnärliga frihet. Med sin blick för samhällets ekonomiska styrmekanismer förebådade hon senare realism och naturalism - och skapade den första nordiska romanen om ett handelshus. Men hon var framför allt en fantasifull berättare med känsla för dramatik och spänning. En kvinnas röst är berättelsen om ett gripande kvinnoöde. Boken öppnar också dörren till en fängslande romanvärld. Här möter vi ett Sverige som är avlägset i tiden men som ändå ligger alldeles nära.