Morten Fink-Jensen

Da lAereren holdt skole. Tiden for 1780 handler om skolegang fra middelalderens slutning og 300 ar frem, indtil nAesten alle born gik i skole. Der var hele tiden stor forskel pa, hvor mange ar born gik i skole, og pa en skoledags lAengde og indhold. Det afhang af, hvor i riget bornene voksede op, om de var drenge eller piger, rige eller fattige. Skoler blev oprettet med forskellige begrundelser. Der var prAester og godsejere med store planer for borns undervisning i kristendom og lAesning, der var kobstadsfolk og bonder, som ogsa ville have bornene undervist i skrivning og regning, og der var forAeldre, som selv ville bestemme, hvor og hvornar undervisningen skulle finde sted. Staten havde siden reformationen sorget for, at der var latinskoler i alle kobstAeder, men i begyndelsen af 1700-tallet kom der love om, at alle born skulle lAere kristendom og lAesning som et led i deres obligatoriske konfirmationsforberedelse - og sa kunne fattige born ved at ga i skole holdes vAek fra gaderne. Igennem alle arhundrederne var skolebygninger ingen forudsAetning. Hvis blot der var en lAerer, kunne der holdes skole.

I 1517 hamrede Luther ifolge myten 95 teser op pa doren til slotskirken i Wittenberg og sparkede gang i reformationen. Ogsa i Danmark. Nu skulle det vAere slut med aflad, bod og pave, og kun troen pa Gud kunne retfAerdiggore mennesket. Mange steder i Europa greb folk til vaben. I Danmark sloges adel med borgere og bonder i 1534-1536 i borgerkrigen Grevens Fejde, der mundede ud i den danske reformation. Ved 500-ars jubilAeet i 2017 var der ogsa kampe. Dog kun pa ord. Var Luther frelser eller forrAeder? Stod han bag det danske velfAerdssamfund, turisme og uformel omgangstone eller jodeforfolgelser, heksebal og kvindeundertrykkelse?

I 1500-talets Danmark och Sverige realiserades reformationen genom skapandet av två lutherska statskyrkor. Reformation i två riken, som är resultatet av ett samarbete mellan svenska och danska historiker, skildrar orsakerna till och konsekvenserna av denna utveckling. I bokens första del analyseras svensk och dansk reformationsforskning inom historia och kyrkohistoria. Genom bidragen visas vilka problemställningar som har varit tongivande inom forskningen, men också betydelsen av internationella impulser och hur olika generationer av forskare har påverkat fältets utveckling. Bokens andra del tar upp exempel på problem som nutida forskare fokuserat på. Det handlar bland annat om tyska rådgivares betydelse för kyrkoordningen i Danmark och Sverige åren 15371541, om ögonvittnesskildringar och personliga upplevelser av den tidiga svenska reformationen, om förändringar i vem som fick äga och donera egendom i senmedeltidens Stockholm, om den tidigmoderna magiska världsbild som var en utgångspunkt för reformationens ledare och anhängare i Sverige, och om framväxten av en luthersk visuell kultur i Danmark. Antologin innehåller både historiografiska och historiska studier, och mångfalden av perspektiv pekar på att det finns en stor och fruktbar variation av metoder att angripa reformationen på. Bokens bidrag är därmed uttryck för kritisk reflektion över fältets metodiska och vetenskapsteoretiska arv, och visar samtidigt att fältet är under utveckling och att dansksvenska (och nordiska) samarbeten kan inspirera till ny forskning. Nr 38 i skriftserien Centrum för Öresundsstudier.

Under reformationstiden i Danmark var medicin og naturfilosofi - det vi i dag forstår som naturvidenskab - en integreret del af den overordnede religiøse verdensopfattelse. Fag som fysik, astronomi og anatomi havde som ultimativt mål at bidrage til oplysning om Guds skaberværk og derigennem indprente beskueren en erkendelse og accept af Guds almagt og forsyn. Det indbyrdes forhold mellem religion og videnskab var dog konstant til debat, og den nåede et højdepunkt efter år 1600 med den lutherske ortodoksi. De ortodokse fastholdt at naturen var som en bog hvori man kunne læse om Gud. Men samtidig så de med forstærket skepsis på naturfilosofi og lægevidenskab som kilde til en højere erkendelse, for de frygtede at teologiens autoritet ikke ville forblive uantastet. Man isolerede derfor teologien fra de øvrige videnskaber og skærpede kravet om at fornuften skulle være under troens lydighed, som lægen og teologen Caspar Bartholin formulerede det. Som det påpeges i bogen, blev følgen af det skel der hermed blev sat, at medicin og naturfilosofi - ganske utilsigtet - kunne udvikle sig i retning af en moderne, ikke-religiøs videnskab om naturen og mennesket.