Morten Nordhagen Ottosen

Östersjön är mer än bara ett innanhav – det är en historisk geopolitisk skådeplats. Från vikingatidens sjöfart till dagens Natodominerade område har detta bräckta hav varit en livsnerv för folk och länder i norra Europa. Östersjön har fungerat som en knutpunkt för ekonomiska och politiska relationer genom Hansans dominans under medeltiden, stormaktstidens strider mellan Sverige, Polen-Litauen och Ryssland, samt de dramatiska skiften som följde i spåren av Napoleonkrigen, de båda världskrigen och kalla kriget. Östersjön har även visat sig vara en plats för samarbete. Efter Sovjetunionens fall har regionen präglats av integration och tillväxt – en utveckling som nu utmanas av nya geopolitiska spänningar. Hur kan regionen komma att påverkas av energiflöden, klimatförändringar och militärstrategier? I denna omfattande antologi samlas bidrag av ledande forskare inom bland annat historia, statsvetenskap och internationella relationer för att kartlägga de drivande krafter som format Östersjöregionen från 1200-talet fram till i dag. Boken finns även i engelsk utgåva, The Baltic Sea - A Geopolitical History.

This book explores the intellectual grounds of Scandinavianist ideology and its political development into a national unification movement. Denmark, Norway and Sweden were nearly annihilated during the Napoleonic Wars. The lesson learned was that survival was a matter of size. Whereas their union of 1814 offered Sweden-Norway geostrategic security tempered by fear of Russia, Denmark was the biggest territorial loser of the Napoleonic Wars and faced separatism connected to German nationalism in the duchies of Schleswig and Holstein. This evolved into a national conflict that threatened Denmark’s survival as a nation. Meanwhile, a new generation of Danes, Swedes and Norwegians had come to regard kindred language, culture and religion as a case for Scandinavian union that could offer protection against Russia and Germany. When the European revolutions of 1848 unleashed the First Schleswig War, the influence of Scandinavianism was such that it nearly turned into a Scandinavian war of unification.

This book accounts for Scandinavian unification efforts in a time of great upheaval. The ideological repercussions of the European revolutions of 1848-1849 and the Crimean War (1853-1856) transformed both the international political system and nationalism into more ‘realist’ types. The First Schleswig War (1848-1851) having nearly turned into one of Scandinavian unification, the influence of Scandinavianism extended into the Danish, Swedish and Norwegian courts, cabinets and parliaments, attracting interest from the great powers. The Crimean War offered another window of opportunity for Scandinavian unification, before the Danish-German conflict over the duchies of Schleswig and Holstein nearly united Scandinavia upon the outbreak of the Second Schleswig War in 1864. The ultimate failure of Scandinavianism in its unification efforts was not predetermined, although historiography has made it appear as such. Napoleon III, Cavour and Bismarck all actively contributed to plans for Scandinavian unification, the latter even declaring himself as “very strongly Scandinavian”.

This book explores the intellectual grounds of Scandinavianist ideology and its political development into a national unification movement. Denmark, Norway and Sweden were nearly annihilated during the Napoleonic Wars. The lesson learned was that survival was a matter of size. Whereas their union of 1814 offered Sweden-Norway geostrategic security tempered by fear of Russia, Denmark was the biggest territorial loser of the Napoleonic Wars and faced separatism connected to German nationalism in the duchies of Schleswig and Holstein. This evolved into a national conflict that threatened Denmark’s survival as a nation. Meanwhile, a new generation of Danes, Swedes and Norwegians had come to regard kindred language, culture and religion as a case for Scandinavian union that could offer protection against Russia and Germany. When the European revolutions of 1848 unleashed the First Schleswig War, the influence of Scandinavianism was such that it nearly turned into a Scandinavian war of unification.

This book accounts for Scandinavian unification efforts in a time of great upheaval. The ideological repercussions of the European revolutions of 1848-1849 and the Crimean War (1853-1856) transformed both the international political system and nationalism into more ‘realist’ types. The First Schleswig War (1848-1851) having nearly turned into one of Scandinavian unification, the influence of Scandinavianism extended into the Danish, Swedish and Norwegian courts, cabinets and parliaments, attracting interest from the great powers. The Crimean War offered another window of opportunity for Scandinavian unification, before the Danish-German conflict over the duchies of Schleswig and Holstein nearly united Scandinavia upon the outbreak of the Second Schleswig War in 1864. The ultimate failure of Scandinavianism in its unification efforts was not predetermined, although historiography has made it appear as such. Napoleon III, Cavour and Bismarck all actively contributed to plans for Scandinavian unification, the latter even declaring himself as “very strongly Scandinavian”.

»I två tegelstensvolymer, försedda med utförlig litteraturlista och register, analyserar en akademiker från Oslo och en från Odense den skandinavistiska erfarenheten i detalj, detta på ett så gediget sätt att resultatet är dömt att bli ett standardverk om företeelsen inom överskådlig tid.« Svenska Dagbladet»En historielektion som heter duga« ÖlandsbladetI andra delen av tvåbandsverket Union eller undergångfortsätter Rasmus Glenthøj och Morten Nordhagen Ottosen sin skildring av skandinavismens historia. Rörelsen omfattade mer än bara drömmande och svärmeri. Tvärtom ger tidigare förbisedda källor vid handen att det under andra halvan av 1800-talet fanns högst konkreta, och långt gångna, planer på hur man skulle lyckas ena Skandinavien. Radikala revolutionärer, framträdande politiker och kungligheter gick samman för att lägga upp strategin. Denna del tar sin början 1852, när drömmarna om ett heldanskt Slesvig alltjämt är levande och ett krig mot Preussen väntar bakom hörnet. Ett krig som inte bara ska bli katastrofalt för Danmark utan för hela den skandinavistiska rörelsen. Boken inleds med ett förord av Torbjörn Nilsson, professor i historia.

»En tilltalande kunskapskälla att ösa ur« Tidningen Hemvärnet»I två tegelstensvolymer, försedda med utförlig litteraturlista och register, analyserar en akademiker från Oslo och en från Odense den skandinavistiska erfarenheten i detalj, detta på ett så gediget sätt att resultatet är dömt att bli ett standardverk om företeelsen inom överskådlig tid.« Svenska Dagbladet Skandinavismen har av historiker länge betraktats som ett tidstypiskt svärmeri under 1800-talet. En begränsad skara drömmares fria fantasier. Men faktum är att tanken på att mindre stater måste slå sig samman för att inte utplånas genom krig var högst levande i Europa under denna tid. Rädslan för undergång fick radikala revolutionärer, framträdande politiker och kungligheter att verka för en union mellan Sverige-Norge och Danmark. Idag vet vi att skandinavismens vision aldrig blev verklighet, men tankarna kring ett enande var mer konkreta än de flesta känner till. Det visar existensen av konkreta författningsutkast och dokumentation från hemliga förhandlingar på högsta nivå. I Union eller undergång sätter historikerna Rasmus Glenthøj och Morten Nordhagen Ottosen skandinavismen i ny belysning och berättar om hur långt gångna planerna faktiskt var på statskupp och revolution. Boken inleds med ett förord av Torbjörn Nilsson, professor i historia.

I 1864 erklærte en av tidens største statsmenn seg for "veldig sterk skandinav". Ordene tilhører Otto von Bismarck. Den prøyssiske politikeren samlet Tyskland og var også villig til å samle Skandinavia. Det samme var Napoleon III og dronning Victoria. 1800-tallets tankegang var at Europa naturlig ville få færre, men større stater, som de mange statene i Italia og Tyskland, som ble samlet gjennom krig. Derfor måtte små nasjoner enten samle seg eller gå under. Frykten for undergang fikk radikale revolusjonære, framtredende politikere og kongelige til å arbeide for å samle Sverige, Norge og Danmark i en union. Til tross for konkrete forfatningsutkast og hemmelige forhandlinger ble skandinavismen aldri realisert. Det har fått historikere til å avskrive den som en svermerisk fantasi, mens de har sett de tre skandinaviske nasjonalstatene som historiens uunngåelige avslutning. «Union eller undergang» forteller en helt annen historie om Skandinavia og viser alvorlige planer om statskupp, krig, kidnapping av den danske kongefamilien, revolusjon og innsettelse av Sverige og Norges konge pa. den danske tronen.