My Hellsing

Kvinnor har i alla tider bidragit till att skapa och forma manlighet. Genom idealbilder och drömmar, fostran och gränsdragningar, kritik och politik har de mejslat fram maskuliniteter och därmed påverkat maktordningarna mellan könen. I "Kvinnorna gör mannen" berättas om manlighet i olika samman­hang från 1500-tal till 2000-tal. Från maktkamper i adelsfamiljer och intriger vid hovet till 1980-talets debatter om mjukismän och dagens Harlequinsex: det är kvinnorna som betraktar och diskuterar männen. Mary Wollstonecraft, Anne Charlotte Leffler och den finska politikern och kvinnosakskvinnan Hedvig Gebhard efterlyser ett nyanserat och visionärt mansideal för att utveckla relationerna mellan kvinnor och män. Hos Fredrika Bremer är den ideale mannen en nödvändig medhjälpare i kvinnans emancipation; i 1800-talets konstnärsromaner träder en manlig musa fram och stöttar kvinnliga huvud­personers skapande. Selma Lagerlöf låter en komplex manlig - eller omanlig - karaktär återspegla sin egen kamp för kontroll över sitt verk, medan mellankrigstidens filmpionjär Karin Swanström gestaltar hedersknyfflar ur arbetarklassen. Forskare inom historia, idéhistoria, film, litteratur och medier visar här hur kvinnors görande av män och maskulinitet är något mer och annat än en tudelad tanke­figur av under- respektive överordning. I förlängningen finns nya infallsvinklar på hur hegemoni och legitimitet uppstår och ifrågasätts, nya bilder av hur kön skapas och kanske nya intressanta manligheter.

Hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlottes och grevinnan Sophie Pipers biljettkorrespondens ger en unik inblick i två högreståndskvinnors liv och relationer under 1700-talet, i deras politiska engagemang och i hovlivets villkor i spåren av franska revolutionen. My Hellsing är forskare vid Historiska institutionen vid Uppsala universitet.

När adelsdamen Anna Johanna Grill 1788 reste till England gjorde det stora utbudet av konsumtionsvaror ett djupt intryck. Hon reflekterar i sin resedagbok över de många bodarnas rikedom av varor. Somliga bodar saluför endast pennor och papper, en annan bara käppar, ytterligare en specialiserar sig på strumpor och så vidare. Hon noterar att engelsmännen exponerar sina varor på ett sätt som narrar folk att handla . Hur såg det ut i Stockholm vid samma tid? Fanns det särskilda shoppingstråk, vem sålde, vem handlade och vilka varor stod till buds? Hur såg marknadsföringen ut och betalades varor med likvida medel eller handlades det på kredit? I den rikt illustrerade antologin Shopping i Stockholm. Sociala praktiker på gatunivå, 1700-1850 får vi veta mer om Anna Johanna Grill, men även om Årstafrun Märta Helena Reenstierna; nipperhandlaren Peter Wahnberg; friherren Axel von Fersen; drottning Hedvig Elisabeth Charlotte och hennes kammarjungfru; sidenhandlaren Herman Grewesmühl; skådespelerskorna Lisette Stenberg och Sophia Wäström; kramhandlare Jeremias Sandborg; perukmakare Carl Gustaf Lindström med många fler. De elva artikelförfattarna är forskare från skilda discipliner och vetenskapliga traditioner. De visar att den nya tidens shoppingstråk med dess varuutbud av sidentyger, nipper, modegravyrer, smide, peruker och hårpomador inte bara tillgodosåg konsumenternas behov, utan möjliggjorde även drömmar om nya identiteter och en bättre position i samhället, för sig och de sina.