Natalie Davet

Hur kan ett barn definieras? Hur kan barn göras delaktiga i allt från stadsplanering till kulturella uttryck? Hur kan barns rättsmedvetande och engagemang stärkas och hur ser skärningspunkten ut mellan föräldrars rätt till yttrandefrihet och barns rätt till privatliv? Syftet med barnrättskonventionen är att inta ett barnrättsperspektiv på mänskliga rättigheter, men det är oklart hur inkorporeringen av barnrättskonventionen som lag kommer att fungera för det enskilda barnet. I En lag för barn problematiseras därför barnrätts­perspektivet utifrån kultur, makt och ålder i relation till barn- och ungdomskulturforskning. Bokens nio kapitel utgår från de olika artiklarna i FN:s barnrättskonvention och lyfter fram barnrätts­perspektiv i relation till förskola och skola, kulturprojekt, film, litteratur och barns del­tagande i olika samhälleliga kontexter. En lag för barn syftar till att bidra till diskussioner och kunskaper om barn- och ungdomskultur relaterade till frågor kring barns villkor i samhället och barns rättigheter belysta utifrån kulturvetenskapliga perspektiv. Boken vänder sig till alla som är intresserade av barn- och ungdoms­kultur liksom barns rättigheter i allmänhet och kulturvetenskapliga perspektiv på barns rättigheter i synnerhet.

This thesis examines the production of intergenerational encounters and its function in social life. The aim of this study is to produce knowledge about how municipally arranged intergenerational interventions condition, enable and limit intergenerational relations and education through the co-production of age, time and space. The study was conducted in Gothenburg, Sweden, and combines two research projects: Kulturmöten utan gränser (Cultural Encounters without Borders) and Kulturhus Backaplan—“generationsdialog” i stadsutveckling (Cultural Centre Backa-plan—‘an Intergenerational Dialogue’ in City Planning). Fieldwork was conducted in formal educational and care institutions, as well as non-formal public urban spaces. Both projects involved participants from different generations, aged between three and eighty-four. The theoretical framework of this thesis is influenced by critical theory and social constructionism. It combines theoretical concepts that enable an analysis of linguistic, material and embodied aspects of the ‘un/doings’ of age in relation to time and space. The study’s methodological approach is designed based on multi-sited ethnography and involves participant observation, conversational interviews, analysis of policy documents and other textual material. The analysis is based on Foucauldian discourse analysis and involves an abductive interaction between the theoretical framework and the produced material. The results highlight the following central problem representations that have become prominent in the studied material: 1) the ‘un/doings’ of intergenerational encounters in different institutional environments, 2) the ways in which intergenerational encounters cut through different time regimes, and 3) the normalisation and idealisation of ‘hyper-effective’ intergenerational encounters to save time and money. The main conclusion is that municipally arranged intergenerational encounters are characterised by ambivalent messages in relation to social age, education, time and space. On the one hand, there is a visionary political effort towards increased age integration as a matter of societal survival. On the other hand, intergenerational encounters appear as superfluous or ‘non-existent’ as they lack political recognition, by being absent in the policy organisation of education and care, and in ways in which their practical knowledge tends to be neglected rather than cared for and used as a contribution to society.

De normer som förmedlas i förskola, fritidshem och skola har stor betydelse för barns uppväxtmiljö samt för deras identitets- och kunskapsutveckling. Utgångspunkten i denna bok är att de som arbetar i pedagogisk verksamhet behöver kunskap och färdigheter för att granska och förändra normer som på olika sätt begränsar och exkluderar. Ett normkritiskt perspektiv på och i pedagogiskt arbete kan bidra till en kontinuerlig reflektion som gör medvetenhet och förändring möjlig. Boken tar sig an teoretiska perspektiv på kön, klass, hudfärg, funktionsvariation och sexualitet, erbjuder reflektion kring profession och förhållningssätt samt fördjupar sig i didaktiska utmaningar och möjligheter. Kapitlen ger rikligt med exempel på normkritiskt pedagogiskt arbete och belyser bland annat estetisk verksamhet i skolan, demokratiarbete med skolbiblioteket, representation i förskolan, fritidshemmets didaktiska mellanrum, barns lek och kommunikation mellan kollegor. Boken vänder sig till blivande och verksamma förskollärare och lärare, skolledare och alla som har ett intresse för frågor som berör normer, makt och likvärdiga villkor i barns liv.