Natalie Lantz

Jude i Sverige är en antologi som samlar 29 texter där skribenterna reflekterar över vad det innebär att vara jude: bidragen berör den judiska identiteten, historien, traditionen, religionen och hur det är att leva som jude och judiskt i Sverige. Samt vad det innebär att göra uppror mot allt detta. Personliga berättelser om samvaro, familjeliv och barndomsminnen samsas med historier om betydelsen av att söka sin familjs rötter och återuppväcka ett judiskt liv från tidigare generationer. De enskilda rösterna är unika till såväl uttryck som historia, men de förenas i medvetenheten om att det judiska inte lämnat någon av dem oberörd eller opåverkad. Denna antologi är tillägnad Jackie Jakubowski (1951 2020), som själv under sitt verksamma liv inte bara återkom till frågan om vad det är att vara jude utan också specifikt vad det innebär att vara jude i Sverige. Författarna är: Jessica Bab, Lars Dencik, Jonas Eklöf, Alexander Freudenthal, Jessika Gedin, Kenneth Hermele, Gabriel Itkes-Sznap, Jackie Jakubowski, Negar Josephi, Rebecka Kärde, Rose Lagercrantz, Natalie Lantz, Stefan Mehr, Stephan Mendel-Enk, Hannes Meidal, Henrik Naimark Meyers, Morten Narrowe, Ricki Neuman, Lizzie Oved Scheja, Daniel Pedersen, Göran Rosenberg, Anneli Rådestad, Willmar Sauter, Nina Solomin, Maja Thrane, Jessica Zandén, Maciej Zaremba, Leif Zern och Elisabeth Åsbrink.

Ju mer kontroll människan får över skapelsen desto ensammare blir hon i den. Den natur som var en besjälad livsvärld förvandlas till en ansamling av resurser. Också mellan människor har klyftorna vuxit, inte minst under pandemin. Men kanske kan pandemin också bidra till en större medvetenhet om behovet av sammanhang, ömsesidighet och gemenskap med varandra och med vår planet. I detta nummer av Tidens tecken utforskar författarna den ensamhet som nu blivit en kollektiv erfarenhet.

Ikonoklasm, eller bildstormande, är en del av vår historia: från förstörelsen av religiösa bilder under den tidiga kristendomen till dagens nedrivning av statyer på sydstatsgeneraler och slavhandlare. Bilder, byggnader och föremål som strider mot religiös eller ideologisk övertygelse måste förstöras. De som utför rensningen, ikonoklasterna, är övertygade om att de utför en reningsaktion. Det förflutna välts över ända i en önskan att börja om från början. De olika bidragen till antologin Ikonoklasm: förkastandet av det förflutna visar med all önskvärd tydlighet konsekvenserna. Inte bara ovärderliga kulturskatter utan också människoliv går förlorade när fanatismen får fritt spelrum. Vi ser det när Islamiska staten slår sönder flera tusen år gamla museiföremål, när Maos rödgardister bränner böcker och förföljer oliktänkande under den kinesiska kulturrevolutionen eller när ryska bolsjeviker spränger kyrkor och skändar ikoner. Exemplen på de destruktiva krafternas skadegörelse genom seklen kan mångfaldigas. Att ikonoklasmens stridsrop ljuder så starkt i vår tid visar på dess fortsatta lockelse. Ikonoklasm är en varningsklocka, ett larm för hotet mot det demokratiska samhällets tolerans och öppenhet.

"Beslutet att sälja den befintliga synagogan i Gamla stan fattades redan på 1860-talet. Istället skulle man låta uppföra en ny och ståtlig gudstjänstlokal i stadens nya centrum. Detta blir upptakten till ett helt nytt kapitel i svenskjudisk historia. Den nya synagogan skulle ligga inom broarna eller "strax i början av Malmarna", på en fri plats och inte emellan boningshus. Den skulle ligga i en "fridfull trakt" och inte vid ett handelstorg eller nära bullersam trafik och vara stor nog att rymma en byggnad i väst-östlig längdriktning - allt i enighet med den judiska religionens krav. Detta delikata uppdrag leddes av "Hasselbackskungen" Wilhelm Davidson, David Hirsch och Edvard Josephson. De hade fått vetskap om den "Wahrendorffska tomten", som låg mellan Kungsträdgården och nyanlagda Berzelii park, mitt emot splitternya Berns salonger, som Wilhelm Davidsons bror, konditorn August Davidson låtit uppföra. Församlingen tvekade. Nämnda tomt låg ju så långt borta från stadens centrum! Men Wilhelm Davidson och David Hirsch led inte av beslutsångest. Här gällde det att handla snabbt och beslutsamt innan priset for upp i höjden. Sagt och gjort - på eget bevåg köpte Davidson och Hirsch den Wahrendorffska tomten. Först därefter erbjöds församlingen att utan vinning köpa ut dem. Och så blev det!"