Niels Kayser Nielsen

Kære hobbyhistoriker: Du vil nyde denne bog, der løfter sløret for, hvordan historien er blevet brugt og misbrugt. Læs fx om, hvordan maleren Eckersberg fiflede med sit billede af Christian den 8. og lige pressede Frihedsstøtten ind - selvom den ikke fandtes endnu. Eller hør, hvordan Barack Obama ved 65-års jubilæet for D-dagen fortalte rørende om sin bedstefars rolle i invasionen, til trods for at denne først ankom seks uger senere. Men ellers var det en fin (desværre historisk ukorrekt) parallel til krigen mod terror: Slå til nu, eller Hitler/Bin Laden tager over. Baggrunden skal også med: I Historiens forvandlinger får alle læsere et letforståeligt billede af, hvad historie og det at huske overhovedet er for noget. Det er en bog, der kan bruges på universiteternes historiestudier, og som gymnasielærere i historie vil have stor gavn af, men det er mere end det: Det er en demokratiseret historiefremstilling, der med lidt koncentration kan læses af de mange, der bare elsker historie.

Bonde, stat og hjem er en kulturhistorisk undersøgelse af forholdet mellem demokratiudvikling og national identitet i Norden fra ca. 1740 til 1940. Bogen omfatter Norden som helhed, dvs. Danmark, Norge, Sverige, Island og Finland. Norden var i denne periode kendetegnet ved en tæt sammenvævning af en stærk statsmagt, en livskraftig tradition blandt bønderne for foreningsliv og en ansvarlig arbejderbevægelse. Bogen argumenterer for, at nationalismen - i modsætning til den traditionelle opfattelse - var en progressiv og moderniserende størrelse, der fremmede indførelsen af demokrati. I Norden er der en tæt forbindelse mellem solidaritet, politisk fællesskab, demokrati og nationalisme, samtidig med at nationalismen her som andre steder var et dybt emotionelt anliggende.

Kanon och kulturarv har diskuterats intensivt i Danmark och Sverige under de senaste åren. I Danmark har regeringens beslut att definiera en dansk kanon väckt stor debatt. I Sverige har diskussionen varit hovsammare samtidigt som ordet kulturarv har ett starkt grepp om museer, kulturmiljövård och arkiv. I Danmark har diskussionen kretsat kring vad som är danskt, vem som ska definiera danskheten och vilka konsekvenser det ska tillåtas få. I Sverige har debattinläggen handlat om kulturarvens användbarhet. Förutom i lokal, regional och nationell identitetspolitik har kulturarv kommit till användning inom en rad andra områden som hälso- och sjukvård, regional- och lokalutveckling, turism och mångkultur. Gemensamt för de danska och svenska erfarenheterna är att varken kulturarv eller kanon kan frigöras från politiska aspekter, ett faktum som i olika grad är uppenbart i bokens artiklar. Att utse företeelser till kulturarv eller att föra upp dem på en kanonlista är att vilja något med dem. Men vad? Och vilka platser, föremål och berättelser utses? På vilka grunder? Och av vem? I Kanon och kulturarv skriver 17 forskare om olika sätt att aktivt förhålla sig till och använda det förflutna och vilka konsekvenser det får i olika sammanhang. Landskap, industrianläggningar, europeiska konventioner, musik, minnesparker, propositioner, läroplaner, fotbollsplaner och arkeologiska fyndplatser är några av de arenor som undersöks.