Nils-Eije Stävare

Antalet väpnade konflikter är idag fler och mer komplexa än någon gång tidigare. Inte sedan andra världskriget har världen upplevt en mer kritisk flyktingsituation. I denna verklighet, hur kan de kristna kyrkorna i praktisk handling verka för freden? Och vilka stigar i kristen trostradition manar särskilt till försoning? Åtta framträdande teologer ur olika svenska sammanhang skriver personligt och initierat om hur fredskallelsen format dem och deras kyrka. Essäerna väcker brännande aktuella frågeställningar om hur den rättvisa freden blir konkret synlig och hur Guds rike på jorden gestaltas. Hur kan mitt liv bli ett fredens tecken? Och är Jesus fred något mer än frånvaron av konflikt? Medverkande författare: Björn Cedersjö (red), Andreas W Andersson, Sofia Camnerin, Madeleine Fredell, KG Hammar, Julia Ryberg, Nils-Eije Stävare och Daniel Öhrvall. I bokens avslutande del finns frågor för samtal och reflektion.

Journalister har makt över hur kristna kyrkor och samfund uppfattas. Somliga beskrivs som normala och andra som värstingkristna. Agendan blir ibland stereotyp och hätsk. Av den anledningen har journalistik skapat konflikter som hade kunnat undvikas om reportrar och opinionsbildare varit neutrala och mer kunniga. När pingströrelsen var ny utmålades den som farlig för kvinnor och barn, katolska kloster beskrevs till en början som pinoanstalter, dispyten om kvinnors tillträde till prästämbetet klassades som en fråga om kvinnohat. Livets Ord och Opus Dei framställdes som pengahungriga och maktlystna och Knutby-församlingen kunde behandlas hur som helst. Det finns en religionsblindhet bland svenska journalister som än idag påverkar när kristnas tro och liv beskrivs. I denna antologi bidrar sex författare med alternativa perspektiv på nyhetsmaskineriets beskrivningar och diskuterarjournalistikens förhållande till kristna kyrkor och samfund.