Nina Bouraoui

»Man väljer inte att älska en flicka. Det är våldsamt. Det är instinkten. Det är huden som talar. Det är blodet som uttrycker sig. Jag har inte valt att älska Diane. Det är en fysisk lag. Det är en dragningskraft. Det är som Månen och Solen. Det är som stenen i vattnet. Det är som sommaren och snön. Det är naturhistorien. Det stannar kvar länge i kroppen. Det är oförglömligt. Det är ett rikt liv. Jag älskar Diane, jag är miljardär.» Med sina korta, starkt känsloladdade meningar beskriver Bouraoui inkännande den passionerade kärlekens våldsamhet, sällhet och vånda. Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades hon 2005 med det prestigefulla Prix Renaudot.» Nina Bouraoui är den sortens författare som kan beskriva ens egna erfarenheter och upplevelser utan att man ens insett att man haft dem. Först när hon berättar känner jag igen mig. (...) Bouraouis prosa är som en underbar storm att bara svepas med av och längta tillbaka till när man själv spolats upp på en ny strand någon helt annanstans och fått nya bilder, nya ord, nya tankar. Det bara svindlar.» Borås Tidning»Om lycka är ännu en av Nina Bouraouis språkligt och psykologiskt lysande skildringar av en ung flickas sökande efter en hållbar identitet i en förvirrande omvärld. En omvärld som inte direkt fördömer hennes homosexualitet eftersom den ses som något som inte räknas, något som inte finns.» Göteborgs-Posten»Nina Bouraoui kan konsten att med korta, förtätade meningar och kapitel skriva fram en svindel också hos sin läsare. (...) När författaren här för första gången gläntar på dörren till den dolda, den så hårt förnekade kärleken mellan kvinnor skapar hon stor litteratur.» Aftonbladet»För mig är skildringen av barndomsvännen Marges och Maries såriga men starka vänskap, parallellt med Maries och Dianes på en gång våldsamma och återhållna förälskelse en av de starkare litterära skildringarna jag läst av tonårens kompisrelationer och passion mellan flickor.» Svenska Dagbladet»Fantastiskt ömsint och smärtsamt skildras hennes första kärlek, den som utlöser en inre jordbävning som till varje pris behöver döljas.» Sydsvenskan»Mästerligt utforskar Bouraoui de mellanmänskliga spänningsfält där identiteter uppstår. (...) I Bouraouis verk kan man alltid kan förvänta sig att få möta ett intensivt och insisterande språk. Så även här - Om lycka består av 123 korta kapitel, vars prosa har drag av dagbok, poplyrik och katalogdikt. Och genom sidorna slår ett hjärta med stora ögon, rastlöst och allvarligt. Det är en lycka att få lyssna till dess hårda slag.» Kulturnytt, SR»Man väljer inte att älska en flicka, skriver Bouraoui. 'Det är ingenting, homosexualitet. Det är ett påhittat ord. Det ligger i vars och ens natur. Det handlar om hud och möten.' Man väljer alltså inte vem man älskar. Det känns med ens fullkomligt sant. Lika lite väljer man att stiga ned i en annan författares prosa, men att dras mot de här djupen är härligt, som livet självt. Som läsare är jag gränslöst tacksam över att Bouraoui finns och lyckas fånga det åt mig.» Expressen

»Men vad tror du, Bruno? Inbillar du dig att du skulle ha en chans om hon visste hur ditt liv egentligen ser ut? Då är du ju riktigt blåst. Vet du vad den här sortens tjejer kallar sådana som oss? Standardkillar. Det är vad vi är för dem, standardkillar. Och vet du varför? Därför att vi inte är helblåsta men inte hyperintelli­genta heller, inte supersnygga men inte asfula heller... Det är vad vi är Bruno, medelmåttor, killar som man bara ser rakt igenom, som man umgås med utan att älska...» I sin roman Standard (2014) bryter Nina Bouraoui med sin tidigare autofiktion och tecknar ett naket porträtt av en antihjälte i vår tid. Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades hon 2005 med det prestigefyllda Prix Renaudot. »Hon skriver som i ett enda stycke, andfått, man kastar sig ut och måste simma till sista sidan i ett svep, gråtande av instängdhet, som om språket var ett galler. Nobelpriskandidat är Nina Bouraoui redan förstås.» Kulturnyheterna, SVT»Romanen är så psykologiskt inträngande att den ibland är nästintill outhärdlig att läsa. ... Nina Bouraoui har levt sig så djupt in i sexualiseringen av kvinnokroppen att det känns ungefär som när en tandläkarborr snuddar vid en nerv, och man rycker till av obehag på stolen. ... den är litteratur i absolut världsklass, och jag hoppas verkligen att många ska utsätta sig för obehaget i att läsa den.» Dagens Nyheter »Även om Standard är annorlunda jämfört med Nina Bouraouis tidigare verk får hon det på samma sätt som i dem att kännas som om hon skrivit allt i ett enda sammanhållet rus. Hon uppmanar läsaren att i samma rus ta del av den nutida mansrollens alla fällor och vad det är att vara människa: med Bruno visar hon upp människan i obarmhärtigt lysrörsljus, utan något förskönande instagramfilter. ... en ytterst träffsäker roman.» Svenska Dagbladet»Elegant vrider hon Brunos enskilda tillvaro till en allmän nivå genom att indirekt skildra ekonomiska aspekter av Brunos liv i storstaden, på landsbygden och hans individuella tillvaro. Porträttet av Bruno Kerjen är nämligen delvis en berättelse om vad som händer med en människa långt ner i samhällshierarkin vars värden helt och hållet har reducerats till ekonomi. Hennes författande är som vanligt lika briljant.» Östgöta Correspondenten»Det är mörk realism men väldigt poetiskt skrivet.» BTJ-häftet

Nina Bouraoui brukar litteraturen til å utforske eksistensielle vilkår. Prosaen hennar vekslar ofte mellom bilde og refleksjon og tematiserer mellom anna begjær, sakn og identitet. I Kyssa våre er ein avskjed gir Nina Bouraoui ei rekke nære portrett av stader, kunstverk og menneske som har vore viktige i livet hennar, frå barndommen i Algerie til Paris i dag. Dei sjølvbiografiske fragmenta viser ein særprega og stilistisk bevisst forfattar. «Handa, Galleri Yvon-Lambert, Paris 2007 Den var av bronse, plassert på ein sokkel, det var stukke nåler inn i handleddet. Innskrifta var kjærleik. Det var snakk om den venstre handa. Handa til hjartet. Den som ikkje klemde den andre handa. Den som la seg over magen, panna, brystet. Handa som sjekka feberen. Handa som tørka tårene og delte ut kyssa. Det var ikkje handa som svor, men handa som lova. Det var nåler i handleddet fordi kjærleiken i eit kvart sinn aldri kan bli kvitt smerta.» Omsetjing frå fransk ved Margunn Vikingstad.

»Jag blir Brio. Vara bäst på allt. Vara pojke med en ickas behag. Brio för hela Algeriet. Brio mot hela Frankrike. Brio mot min kropp som smärtar mig. Brio mot kvinnan som säger: Vilken söt liten flicka. Vad heter du då? Ahmed. Hennes förvåning. Mitt trots. Hennes osäkerhet. Min seger. Jag är en skam för hela världen. jag besudlar barndomen. Det är en pervers lek. Det är en barnlek. Det är ett perverst barn.» I Pojkflickan tar Nina Bouraoui läsaren med på en fascinerande upptäcksfärd i tre världar: den algeriska, den franska och hennes egen, inre värld. Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades Nina Bouraoui 2005 med det prestigefulla Prix Renaudot.» Jag älskar varenda mening.» Expressen»Det är starkt!» Kulturnytt, SR »Det mest spännande med Nina Bouraoui är att hon ständigt skjuter fram sina positioner. Med en osvikliga känsla för stil prövar hon nya genrer och lyckas var gång göra något ingen annan gjort före henne. Hennes position i det litterära Frankrike är förstås tung, och det finns ingenting som hindrar henne från att så småningom nå hela vägen upp till Nobelprisklassen.» Dagens Nyheter

»Jag tror att jag är rädd för livet, så som det har givits mig, erbjudits mig. För jag har alltid en känsla av att jag inte har något val. Att jag är tvungen att följa andra människor, världen. Tidens gång. Det är som en tillintetgörelse att veta det.» Året är 1979. Tolvåriga Alya bor i Alger. Hon för dagbok, om familjen, om rädslan för en kommande katastrof, om saknaden efter Sami, hennes vän och syskonsjäl som oförklarligt är försvunnen. Den fransk-algeriska för fattaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. "Bouraoui är, utan tvekan, en begåvad författare som alltid tål att läsas och vars berättelser det är svårt att inte handlöst förlora sig i. Med Ayla har hon skapat ännu en röst - som det vore en stor förlust att inte lyssna till." LitteraturMagazinet "Bouraoui undersöker nämligen existensen, och inget annat. Åtrå, sexualitet, identitet, förlust, skuld och drömmar är alla lika stora delar av det som kallas existensen. Och ja - allting får plats i en och samma romanfigur på 14 jordsnurr-packad till bristningsgränser av språk och visdom." Borås Tidning

I Våra kyssar är avsked tecknar Nina Bouraoui en serie intima porträtt av platser och människor som spelat en avgörande roll i hennes liv, alltifrån barndomen i Algeriettill Paris idag. Översättning: Maria Björkman. Nina Bouraoui, född i Rennes 1967, dotter till en fransk mor och en algerisk far, intar en framträdande plats bland dagens unga författare i Frankrike. Förlaget har tidigare utgivit Pojkflickan (2004), Dockan Bella (2005), Mina onda tankar (2006), Innan männen (2008) och Kärlekens geografi (2010). För Mina onda tankar belönades Nina Bouraoui 2005 med det prestigefyllda Prix Renaudot. "Det är också denna närvaro i nuet och denna livsbejakelse som gör det här verket till en så stark upplevelse även för läsaren att ta del av." Borås Tidning "Våra kyssar är avsked" är utan tvekan en av Bouraouis allra vackraste böcker, ett ljusskimmer som bara sköljer och sköljer genom sin läsare med sitt våldsamma och exakta språk. " Sydsvenskan. "Jag ser på de tunna ryggarna i bokhyllan och är glad att hon finns." SvD

Kärlekens geografi skildrar relationen mellan en författare och en sexton år yngre man som i sitt konstnärskap inspirerats av hennes Dagbok. Det är en berättelse om besatthet, om att leva i nuet, om åtrå, om förväntan, om rädslan att bli övergiven, om vänskap och kärlek. Översättning: Maria Björkman Nina Bouraoui, född 1967 av en fransk mor och en algerisk far, intar en framträdande plats bland dagens unga författare i Frankrike. Förlaget har tidigare utgivit Pojkflickan (2004), Dockan Bella (2005), Mina onda tankar (2006), Innan männen (2008). "Oemotståndlig." Dagens Nyheter "Både personlig och allmängiltig, såväl klassisk som modernistisk, dröjer sig romanen kvar, kanske som en av Bouraouis allra främsta romaner även i framtiden." Smålandsposten

»Jag vet inte om kärleken innebär slutet på tomheten, slutet på ensamheten, slutet på svindeln. Jag vet inte om man kan leva utan att känna skräck, och jag vet hur som helst inte om kärleken verkligen existerar, om det inte bara är något som folk har hittat på för att slippa vara så rädda för livet.» Jérémie bor i en förort med sin frånskilda mor som är flygvärdinna och ständigt på resa. Det är sommarlov och Jérémie försöker döva sin ångest och ensamhet med brass och erotiska fantasier om skolkamraten Sami som han i hemlighet åtrår. Översättning av Maria Björkman. Nina Bouraoui, född 1967 i Rennes, dotter till en fransk mor och en algerisk far, intar en framträdande plats bland de unga författarna i dagens Frankrike. Hon har tidigare skrivit ett tiotal böcker, varav förlaget tidigare utgivit Pojkflickan (2004), Dockan Bella (2005) och Mina onda tankar (2006). Pressröster: "Min absoluta favorit i den samtida franska litteraturen." Kristianstadsbladet, 14.5 2008 "Läs och njut!" Svenska Dagbladet, 14.8 2008 "Sällan har väl tonåren skildrats så vackert och svart" Gabriella Håkansson, Dagens Nyheter den 17/9 2008 "Innan männen" är en sextiotvå sidor lång urladdning; språket svindlar, förhäxar, ger magont. Je l'adore! Är Nina Bouraoui alltid så här bra, och vad ska jag läsa härnäst?" Bokhora, 17/9 2008

Hovedpersonen fra Algerie forteller om sine kjærlighetsforhold til kvinnelige partnere og om sin kamp for å forene en familie som er splittet på grunn av sin tilhørighet til to vidt forskjellige kulturer.

How do you live in Algeria when you grow up speaking French, with a French mother? How do you live in France when you've spent your childhood in Algeria with an Algerian father? "Tomboy" is the story of a girl whose father calls her Brio, whose alter ego is Amine, and whose mother is a blue-eyed blond. But who is she? Born five years after Algerian independence in 1967, she navigates the cultural, emotional, and linguistic boundaries of identity living in a world that doesn't seem to recognize her. In this semi-autobiographical novel, the young French Algerian author Nina Bouraoui introduces us to a girl who feels that Algeria is the country of men. Her childhood years spent in Algeria lead her to explore the borderland between genders as she tries to find her balance between nations, races, and identities. With prose modelling the rhythm of the seasons and the sea, "Tomboy" enters the innermost reality of a life lived on the edge of several cultures.

How do you live in Algeria when you grow up speaking French, with a French mother? How do you live in France when you've spent your childhood in Algeria with an Algerian father? Tomboy is the story of a girl whose father calls her Brio, whose alter ego is Amine, and whose mother is a blue-eyed blond. But who is she? Born five years after Algerian independence in 1967, she navigates the cultural, emotional, and linguistic boundaries of identity living in a world that doesn't seem to recognize her. In this semiautobiographical novel, the young French Algerian author Nina Bouraoui introduces us to a girl who feels that Algeria is the country of men. Her childhood years spent in Algeria lead her to explore the borderland between genders as she tries to find her balance between nations, races, and identities. With prose modeling the rhythm of the seasons and the sea, Tomboy enters the innermost reality of a life lived on the edge of several cultures.

»I tre år gick jag en gång i veckan hos Doktor G. Under varje terapitimme hade jag intrycket att jag gav henne en bok, det handlade alltid om band, om separationer, om möten, varje gång byggde jag upp och rev ner en kärlekens boning. Mina onda tankar är berättelsen om denna bekännelse, jag ville berätta om arbetet med att leva och om arbetet med att älska.» Nina Bouraoui, född 1967 av en fransk mor och en algerisk far, hör till de riktigt betydande unga författarna i Frankrike. Mina onda tankar belönades med Prix Renaudot 2005. "Om Nina Bouraoui om sådär 20 år tilldelas Nobelpriset för sitt egensinniga språk, för sin ärliga nakenhet och sin skärpa i bildåtergivandet, för sitt konstfulla sätt att handskas med tempus och anföring bör intet ögonbryn höjas." Cecila Irefalk, Arbetarbladet den 5.8 2007 "Redan med romanen Pojkflickan häromåret visade Nina Bouraoui att hon med sitt sökande efter en kulturell och en sexuell identitet är en viktig författare i vår tid. Och nu med Mina onda tankar har hennes författarskap djupnat och mognat än mer. Jag väntar mig mycket av henne i framtiden." Kertin M Lundberg, Kulturnytt, Sveriges Radio P1 den 15.1 2007

Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av de riktigt betydande unga författarna i Frankrike. Hennes sjätte bok, den självbiografiska romanen Pojkflickan är en fascinerande upptäcktsfärd i tre världar: den algeriska, den franska och Nina Bouraouis egen, inre värld. Pressröster: "Jag älskar varenda mening." Per Wirtén, Expressen den 30/12 2004 "Det mest spännande med Nina Bouraoui är att hon ständigt skjuter fram sina positioner. Med en osvikliga känsla för stil prövar hon nya genrer och lyckas var gång göra något ingen annan gjort före henne. Hennes position i det litterära Frankrike är förstås tung, och det finns ingenting som hindrar henne från att så småningom nå hela vägen upp till Nobelprisklassen." Gabriella Håkansson, Dagens Nyheter den 25/10 2004