Nina Javette Koefoed

Med Martin Luthers föreställningar om samhället som ett hushåll, styrt av föräldrar, etablerades en modell för samhällsorganisation som blev viktig i Norden under 1600- och 1700-talen. Då de nordiska klostren avvecklades med den lutherska reformationen bildade hushållen den nya ramen för det kristna livet. Tio Guds bud ersatte klostrens regler, morgon- och kvällsbön ersatte klostrens tideböner och hushållet kom att bli den givna och legitima gemenskaps- och organisationsformen. Relationen mellan föräldrar och barn blev därför normativ långt utanför det som idag kallas familjen. Detta är utgångspunkten i denna antologi. Här introduceras analysbegreppet hushållsstat för att beteckna en teologiskt grundad stat som både var organiserad som ett hushåll och som bestod av och byggde på hushåll i mindre skala. Inom äldre nordisk forskning brukar hushållets centrala plats i det tidigmoderna samhället förknippas med den svenske kyrkohistorikern Hilding Pleijel och dennes tes om Hustavlans värld. Utifrån ny forskning styrker författarna i denna antologi Pleijels grundantagande. Detta sker dock på ett sätt som Pleijel själv nog knappast hade föreställt sig. Antologin inleds med två kapitel som uppdaterar forskningsläget. I andra kapitel studeras hushållets historiska och samtidigt teologiska roll på olika nivåer under tidigmodern tid -- i det dagliga vardagslivet, i kyrkans undervisning och i statens övergripande organisering. Studierna binder samman forskning från Danmark och Sverige och erbjuder komparativa perspektiv på hushållets utgestaltningar i respektive rike. De svenska och danska hushållsstaterna hade sedan 1500-talet både varit i konflikt och samtidigt delat luthersk bekännelse. Rikena både liknar och skiljer sig från varandra. Exempelvis visas ett gemensamt nordiskt drag att hushåll inte enbart styrdes av fäder, utan av båda föräldrarna. Medverkande författare:Urban Claesson Gorm Harste Bo Kristian Holm Karin Hassan Jansson Nina Javette Koefoed

Bogen tager udgangspunkt i den strenge sædelighedslovgivning under den tidlige danske enevælde, hvor førægteskabelig seksualitet og ægteskabsbrud efter Bibelens anvisninger blev straffet med åbenbar skrifte, bøde, fængsel, landsforvisning eller døden. Men hvor den religiøse synd i begyndelsen af 1700-tallet var det centrale, blev det i slutningen af 1700-tallet vigtigere for styret at sætte de ugifte forældre i stand til at forsørge de uægte børn. Det ledte til en afkriminalisering af ugiftes første og andet seksuelle forhold i 1812, der i bogen kobles med en generel sekularisering af den enevældige konges politiske legitimitet.