Nina Södergren

Om Anna Rydstedt (1928–1994) skriver Jan Olov Ullén i förordet till denna bok: ”Hennes poesi är lätt att ta till sig och samtidigt omöjlig att bli riktigt färdig med. Därför lever den, därför är den klassisk.” Tjugo författare, litteraturvetare, konstnärer och vänner belyser ur olika infallsvinklar Anna Rydstedt med närhet till hennes personlighet, verk och det lyriska språkets möjlighet att fördjupa verkligheten. Boken har redigerats av Ingegerd Blomstrand.

En gammal skokartong. Det står Ninas råttskadade skriverier utanpå. Där ligger mina anteckningar och diktförsök från åren i Hulterstad. Skrivna med blyerts på gulnat och delvis sönderknaprat papper, fragment signerade av Hulterstadsmössen 1949. Ur skokartongen stiger drömmen om Dikten, den som jag skulle ha skrivit. Den som borde ha legat här i kartongen. Ninas odödliga kärleksdikt. Dikten som skulle överleva oss och stå sig om hundra år. Nina Södergren, född 1924, har ett långt författarskap bakom sig. Hon har en alldeles speciell förmåga att poetiskt förtäta vardagligheten. Den här diktsamlingen handlar om åldrande och kärlek och om att så småningom dö. Men den handlar också om nytt liv, om fågelfötters uttryckssätt och om långväga resor. Öland finns som alltid där som ett slags utgångs- eller slutpunkt. Och dikterna i sig rör sig naturligtvis bortanför och hitom den rena geografiska utsträckningen.

"När man nu läser Södergren i urval och följer denna fyrtioåriga tidslinje ser man tydligt hennes konsekvens, hennes solidaritet med det mest utsatta, också hunden som inte får klippa en hare ges plats i hennes lyrik. Det är en djupt mänsklig och avklarnad lyriker som här presenteras, en röst som växer och tar plats genom sin respekt för tystnaden. Ja, Nina Södergrens författarskap är viktigt, ihärdigt, intensivt vackert och grymt, som livet." Kristian Lundberg, Helsingborgs Dagblad Nina Södergren har ett långt författarskap bakom sig. Den här samlingsvolymen med ett urval ur hennes fyrtioåriga produktion visar en diktning i en fortgående utveckling. Från det enkelt sinnesnära har dikterna fördjupats, motiven har breddats och perspektiven blivit flera. Nina Södergren har en sällsam förmåga att poetiskt förtäta vardagligheten. Öland är det landskap hon ständigt återvänder till, men hennes totala diktlandskap i rent geografisk mening är betydligt större. Fåglar är ett ofta återkommande motiv, och steget mellan djur och människa är aldrig långt i Nina Södergrens dikter. Bakom en skenbart naiv livsbejakelse finns hela tiden en skarpsyn för livets exempellösa grymhet och orättfärdigheten i världen. Urvalsvolymen inleds med den tidigare ej publicerade samlingen Högt ärade trana. Här vänder hon sig återigen till tranan som hon tidigare skrivit om i flera dikter. Denna flyttfågel som passerar Öland vår och höst är både en avskedets och återvändandets fågel. I den nya diktsamlingen blir den en symbol för hela livsfenomenet och inte minst för den sinneslust som kan bli en del av åldrandet.

"Att få sand att sjunga, att få stoftkorn att virvla till är väl vad varje poet önskar sig. Djup livsbejakelse och sinnlig lovsång talar ur Nina Söderbergs poesi som vill hålla undret vid liv. Visst befinner hon sig I fågelspråket, sjunger ur glädjen att finnas till." Eva Ström, Sydsvenska Dagbladet Det lätta och vindsnabba nedslaget i orden är typiskt för Nina Södergren Hon fångar upp en impression och hinner fästa den på papperet innan den försvinner. På så sätt blir hon ögonblickets nedtecknare. Ofta är hennes dikter korta, ibland på några knapphändiga rader, de har en okonstlad, konkret innebörd, men plötsligt kan det märkas en skälvning i den händelse, det landskap som beskrivs då är ögonblicket fångat. Lennart Sjögren Nina Södergren är bosatt på Öland, varifrån många av hennes dikter också hämtat inspiration. I fågelspråket är hennes åttonde diktsamling.