Pål Wrange

Juridisk skrivguide innehåller skrivråd för jurister och juridikstuderande. Boken är metodorienterad – strategier för arbetsekonomisk produktion av juridiska texter varvas med talrika exempel. Strukturering av material, citat- och hänvisningsteknik samt utformning av litteratur- och källförteckningar behandlas utförligt. Boken presenterar enhetliga kriterier för bedömning av juridiska texter och i separata avsnitt lämnas råd om hur värderingar respektive korrigeringsanvisningar kan utföras. I checklisteform ges därtill detaljerade förslag på hur skrivprocessen kan organiseras och hur utseendemässig formatering av juridiska texter kan ske på ett effektivt sätt. Denna femte upplaga har utökats med avsnitt om att skriva juridik på engelska och ger råd om förhållningssätt och användning av stora språkmodeller och andra hjälpmedels. Övriga delar är uppdaterade och reviderade. Författarna är verksamma vid Juridiska institutionen vid Stockholms universitet, respektive vid institutionen för operativ juridik och folkrätt vid Försvarshögskolan.

Läroboken redogör på ett klart och tillgängligt sätt för folkrättens karaktär, dess förhållande till svensk rätt och dess betydelse för mellanstatliga relationer. Boken behandlar de folkrättsfrågor som är av särskilt intresse för Sverige, t.ex. FN-stadgans fredsfrämjande system, de mänskliga rättigheterna, den internationella humanitära rätten i krig, havsrätten och den internationella miljörätten.

Boken redogör på ett lättillgängligt sätt för folkrättens karaktär, dess förhållande till svensk rätt och dess betydelse för mellanstatliga relationer. Den behandlar också folkrättens olika sakområden, som FN-stadgans fredsfrämjande system, de mänskliga rättigheterna, den internationella humanitära rätten i krig, havsrätten, den internationella miljörätten och den internationella ekonomiska rätten. Boken är skriven utifrån ett svenskt perspektiv, och redogör bl.a. för svenska insatser för utvecklingen av folkrätten samt för hur folkrätten ska tillämpas i den svenska rättsordningen. Boken är i första hand en lärobok i folkrätt för juristutbildningen, men lämpar sig samtidigt som referenskälla för statsvetare, journalister och andra som är intresserade av folkrätt.

Juridisk skrivguide innehåller skrivråd för jurister och juridikstuderande. Boken är metodorienterad – strategier för arbetsekonomisk produktion av juridiska texter varvas med talrika exempel. Strukturering av material, citat- och hänvisningsteknik samt utformning av litteratur- och källförteckningar behandlas utförligt. Boken presenterar enhetliga kriterier för bedömning av juridiska texter och i separata avsnitt lämnas råd om hur värderingar respektive korrigeringsanvisningar kan utföras. I checklisteform ges därtill detaljerade förslag på hur utseendemässig formatering av juridiska texter kan ske på ett effektivt sätt. I denna fjärde upplaga har framför allt rekommendationerna rörande hänvisningar till utländskt och elektroniskt publicerat material reviderats. Peter Wahlgren, Wiweka Warnling-Nerep och Pål Wrange är professorer vid Juridiska institutionen vid Stockholms universitet.

It is an eternal question whether one should engage or not. Is it possible to be idle and indifferent when people seek freedom against an oppressive aggressor – like in Francisco Goya’s famous pictures? This work focuses on neutrality as a 20th century international legal discourse. A number of doctrinal texts have been read both as legal arguments and as texts with philosophical and political implications. A well-known controversy throughout most of the century has been the relation between neutrality and collective security; how did neutrality, born in the balance of power, survive the League of Nations, total war, the United Nations, the Cold War and “the New World Order”? But that has not been the only issue. How come neutrality has not been extended to economic conflicts? Why is it not being applied to struggles with non-state entities? How could neutrality be relevant both in war and in peace, and what does that say about the peace? The history of the legal doctrine of neutrality shows that the common dichotomy of involvement vs. indifference is too simplistic, and that there are many other nuances to the debate, for instance the distinction between being indifferently uninvolved and impartially engaged. Pål Wrange lives and works in Kampala, Uganda, on a leave of absence from his post as principal legal advisor on public international law at the Swedish Ministry for Foreign Affairs.