Paul Lafargue

Paul Lafargue: Das Recht auf Faulheit. Widerlegung des >Rechts auf Arbeit

Pour qu'il parvienne la conscience de sa force, il faut que le prol tariat foule aux pieds les pr jug s de la morale chr tienne, conomique, libre penseuse; il faut qu'il retourne ses instincts naturels, qu'il proclame les Droits de la Paresse, mille et mille fois plus sacr s que les phtisiques Droits de l'Homme concoct s par les avocats m taphysiques de la r volution bourgeoise; qu'il se contraigne ne travailler que trois heures par jour, fain anter et bombancer le reste de la journ e et de la nuit. Ce manifeste social crit en 1880 par Paul Lafargue est un texte classique proposant de d mythifier le travail et son statut de valeur. L'auteur combattra toute sa vie en faveur de la r duction du temps de travail en jugeant que chacun a le droit d'employer librement son temps plut t que d'en tre l'esclave. Profond ment d'actualit , cette oeuvre est red couvrir d'urgence pour se rappeler que notre libert d'employer notre temps est une libert fondamentale.

Lafargue kritisiert in seiner Schrift die ideologischen (moralischen), b rgerlichen und kapitalistischen Grundlagen des Arbeitsbegriffs seiner Zeit. Dabei kritisiert er auch die Arbeiterbewegung, die von der "seltsamen Sucht," der "Arbeitssucht" beherrscht sei. Bei ihm ist die Rede von der "Liebe zur Arbeit, die rasende, bis zur Ersch pfung der Individuen und ihrer Nachkommenschaft gehende Arbeitssucht." Ziel seiner Kritik ist nicht die Forderung eines Grundrechts auf Faulheit, sondern die Abschaffung kapitalistischer Produktionsweisen. Die "kapitalistische Moral" sei "eine j mmerliche Kopie der christlichen Moral, belegt das Fleisch des Arbeiters mit einem Fluch; ihr Ideal besteht darin, die Bed rfnisse des Produzenten auf das geringste Minimum zu dr cken, seine Freude und seine Leidenschaften zu ersticken und ihn zur Rolle einer Maschine zu verurteilen, aus der man pausenlos und gnadenlos Arbeit herausschindet." Die b rgerlichen Philosophen kritisiert er als abh ngig von ihren Arbeitgebern, in deren Sinne lieferten sie die notwendige Moral der Arbeit. Ihnen stellt er am Beispiel Herodot die griechische Philosophie und ihre Verachtung der Arbeit gegen ber. Paul Lafargue (1842-1911) war ein franz sischer Sozialist und Arzt.

M. Thiers, dans le sein de la Commission sur l'instruction primaire de 1849, disait: Je veux rendre toute-puissante l'influence du clerg , parce que je compte sur lui pour propager cette bonne philosophie qui apprend l'homme qu'il est ici-bas pour souffrir et non cette autre philosophie qui dit au contraire l'homme: jouis.

The Evolution of Property from Savagery to Civilization is an unchanged, high-quality reprint of the original edition of 1894. Hansebooks is editor of the literature on different topic areas such as research and science, travel and expeditions, cooking and nutrition, medicine, and other genres. As a publisher we focus on the preservation of historical literature. Many works of historical writers and scientists are available today as antiques only. Hansebooks newly publishes these books and contributes to the preservation of literature which has become rare and historical knowledge for the future.

Paul Lafargues berömda pamflett Rätten till lättja (Le droit á la paresse) i nyöversättning av Marie Berthelius och med efterord av Sven-Eric Liedman. Paul Lafargue (1842-1911) var utbildad läkare men utövade nästan inte läkaryrket alls utan var främst verksam som politisk aktivist och socialistisk författare. Han var svärson till Karl Marx, gift med Marx dotter Laura. Idag är han främst ihågkommen för sin både klarsynta och rabiata pamflett Rätten till lättja. Lafargue ifrågasätter sin tids syn på arbete. Det är rena vansinnet, menar han, att folket kämpar för rätten till åtta timmars arbetsdag. Alltså åtta timmars träldom, exploatering och lidande, när det är fritid, glädje och självförverkligande man borde kämpa för - och så få timmars slaveri som möjligt. Automationen, som redan på Lafargues tid hade nått långt, skulle utan vidare kunna reducera arbetstiden till tre eller fyra timmar per dag. Därmed skulle en stor del av dygnet återstå för sådant som vi egentligen vill göra - umgås med vänner, koppla av, njuta av livet, idka lättja. "För att kunna komma till insikt om sin egen styrka måste proletärerna förkasta den kristna, ekonomiska fritänkarmoralens fördomar. De måste hitta tillbaka till sina naturliga instinkter och proklamera Rätten till lättja - tusen och åter tusen gånger ädlare och heligare än de lungsiktiga 'mänskliga rättigheterna' som kokats ihop av den borgerliga revolutionens eteriska advokater. De måste avhålla sig från mer än tre timmars dagligt värv, för att under resten av dygnet lata sig och frossa." "Aristoteles dröm är vår verklighet. Våra eldsprutande maskiner med armar av stål fullgör outtröttligt och lydigt, till förmån för en underbar och outsinlig fruktbarhet, sitt heliga värv av sig själva. Och likväl förblir kapitalismens stora filosofers sinnen genomsyrade av fördomen om lönearbetet: den värsta formen av slaveri." Maskinen är mänsklighetens frälsare, menar Lafargue, men bara om den arbetstid den frigör blir till fritid. Så kan det bli, så borde det bli, men så har det sällan blivit. Den tid som frigörs blir vanligtvis omgjord till ytterligare arbetstimmar, ytterligare timmar av slit och släp. Att arbeta alltför många timmar per dygn är ofta nedbrytande, att arbeta ganska få timmar kan vara mycket vederkvickande och berikande och leda till allmän förkovran, hälsa, glädje, tillfredsställelse. Lafargues funderingar var intressanta och stridbara då och är ännu mer tänkvärda idag, när möjligheterna att förverkliga dem är ännu större. Resurserna finns, allt som behövs är att den politiska viljan vaknar. Paul Lafargue är en författare för vår tid. Hans evigt unga pamflett Rätten till lättja har kanske aldrig träffat så mitt i solar plexus som just nu. Paul Lafargues pamflett Rätten till lättja. Översättning Marie Berthelius, efterord Sven-Eric Liedman. ISBN 978-91-7742-472-7. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikar. 96 sidor.

D s le coup d' tat de 1852 la l gende s'est empar e de Hugo. Durant l'Empire, dans l'int r t de la propagande anti-bonapartiste et r publicaine, on n'osait s'opposer cette cristallisation de la fantaisie, en qu te de demi-dieux: apr s le 16 mai, il n'y avait pas n cessit de troubler les derni res ann es d'un homme g , dont le r le tait fini. Mais aujourd'hui que le po te, c l br par la presse, reconnu et proclam le grand homme du si cle dort au Panth on, la colossale tombe des g nies, la critique reconquiert ses droits. Elle peut sans crainte de compromettre des int r ts politiques et de blesser inutilement un vieillard devenu inoffensif tudier la vie de cet homme, au nom retentissant. Elle a le devoir de d gager la v rit enfouie sous les mensonges et les exag rations. Les hugol tres se scandaliseront de ce qu'une critique impie, ose porter la main sur leur idole: mais qu'ils en prennent leur parti. - La critique historique ne cherche pas plaire et ne craint pas de d plaire. Cette tude, crite sur des notes recueillies en 1869, n'a pas la pr tention d' puiser le sujet, mais simplement de mettre en lumi re le v ritable caract re de Victor Hugo, si trangement m connu.

" Les progr s du socialisme inqui tent les classes poss dantes d'Europe et d'Am rique. Il y a quelques mois, des hommes venus de tous les pays civilis s se r unissaient Londres, afin de rechercher ensemble les moyens les plus efficaces d'arr ter le dangereux envahissement des id es socialistes. On remarquait parmi les repr sentants de la bourgeoisie capitaliste de l'Angleterre, lord Salisbury, Chamberlain, Samuel Morley, lord Randolph Churchill, Herbert Spencer, le cardinal Manning. Le prince de Bismarck, retenu par une crise alcoolique, avait envoy son conseiller intime, le juif Bleichroeder. Les grands industriels et les financiers des deux mondes, Vanderbilt, Rothschild, Gould, Soubeyran, Krupp, Dollfus, Dietz-Monin, Schneider assistaient en personne, ou s' taient fait remplacer par des hommes de confiance..."

Ce livre contient les oeuvres suivantes de Paul Lafargue: - La question de la femme. - Le sentimentalisme bourgeois. - La Journ e l gale de travail r duite huit heures.