Per-Axel Wiktorsson

De unga män som reste ut för att studera vid tidens universitet tog med sig idéer, föreläsningsanteckningar och inköpta böcker hem. Den här boken omtalar upp emot 1500 medeltidssvenskar, som bedrev studier vid kontinentens universitet - och så småningom vid universitetet i Uppsala. Boken omtalar inte bara studenterna vid namn. Den beskriver också i punkter deras levnad, belägger deras liv på studieorten och i förekommande fall deras karriär efter hemkomsten samt ger litteraturuppgifter om dem. Ofta reste studenterna ut i grupper. På vilka vägar färdades de till kontinenten? Vandrade man till fots, red man till häst eller åkte man båt? Vilka personer ingick i grupperna och i vilken mån bestod grupperna under studietiden? Många återvände till hemlandet med en akademisk titel i bagaget. Vilka var det som behöll sin akademiska titel och vad var det som gjorde att många lade bort sin titel? Sådana frågor vill boken också belysa, men det viktiga är ändå att söka kasta ljus över de medeltida akademikernas bakgrund och karriär.

Genom Föreningen för Västgötalitteratur och professor Per-Axel Wiktorsson utges här den Äldre Västgötalagen, handskrift B 59 i Kungl. Biblioteket. Lagen finns tidigare utgiven, men då endast själva lagtexten utan alla de förtydligande omgivande textvittnena. Utgivningen följer modern textedition och för första gången ges nu hela handskrift Cod. Holm. B 59 ut i färgfaksimil, i trogen fornsvensk version och i översättning till modern svenska. Därtill kommer en vetenskaplig inledning där professor Per-Axel Wiktorsson redogör för själva handskriften, dess uppbyggnad och historia samt behandlar de olika skrivarna i handskriften. Till denna inledning fogas även uppsatser kring lagen och dess innehåll. Allt i handskriften har tidigare inte kunnat läsas men genom modern teknik har en stor del av dessa texter nu kunnat tolkas. För första gången utges även den så kallade Latinbalken i översättning. Detta är en andra reviderad och utvidgad utgåva av den år 2011 utgivna första upplagan.

Hösten 2021 beslutade styrelserna för Skara stiftshistoriska sällskap och Föreningen för Västgötalitteratur att efterhöra med professor Per-Axel Wiktorsson, om möjligheten att ur hans vetenskapliga produktion få utge en utvald samling texter i en hyllningsskrift i samband med hans 85-årsdag den 16 mars 2022. Per-Axel Wiktorsson har ställt sig positiv till detta förslag och gjort ett urval av 15 texter som nytrycks i en lätt redigerad form, samt därtill fogat ytterligare två nyskrivna bidrag. Det är med stor glädje som vi nu överlämnar denna bok hyllningsskrift till jubilaren. Uppsatserna återspeglar spännvidden i Wiktorssons vetenskapliga produktion. Genom boken hedras den man som sedan 2003 i artiklar, antologier och textutgivningar inom ramen för Skara stiftshistoriska sällskaps skriftserie (Hedersledamot sedan 2005) och Föreningen för Västgötalitteratur på ett fantastiskt sätt varit en hängiven medarbetare i det kulturarbete som föreningarna bedriver. Utgivningen sker samma år som Föreningen för Västgötalitteratur firar 60 år och Skara stiftshistoriska sällskap 30 år. Ett tack riktas också till professor Dick Harrison vars inledning också är en sann hyllning åt forskaren och vetenskapsmannen Per-Axel Wiktorssons idoga arbete. Johnny Hagberg Ordförande i Skara stiftshistoriska sällskap och i Föreningen för Västgötalitteratur Hyllningsskriften har förutom illustrationer som hör till kapitlens innehåll även några exlibris ur Wiktorssons rika samling av personliga bokägarmärken.

Fornsvenska legendariet. Utgåva och översättning behandlar en fornsvensk bearbetning av en av senmedeltidens mest populära och spridda hagiografiska texter, Jacobus de Voragine’s Legenda aurea, troligen tillkommen på 1260-talet i Genua. Den fornsvenska bearbetningen eller översättningen, det Fornsvenska legendariet, tillkom kort tid därefter, mest sannolikt i slutet av 1200-talet. Vem översättaren var vet man inte med säkerhet, men mycket talar för att han tillhörde dominikanorden. Innehållet är huvudsakligen helgonlegender men bearbetaren har även inarbetat material från ett historiografiskt arbete från andra hälften av 1200-talet. Det egentliga legendariet finns bevarat endast i tre handskrifter (A, B, C), jämte fyra kortare utdrag respektive fragment (D, E, G, H). Utgåvan baseras på den äldsta bevarade handskriften, KB, A 34 (A), från 1300-talets mitt, fullständig med den mest kompletta av handskrifterna, UUB, C 528 (B), tillkommen vid mitten av 1400-talet. Samtliga handskrifter beskrivs i inledningen till utgåvan. Den medeltida texten följs strikt. Vid sidan av den egentliga textutgåvan presenteras också en översättning till nusvenska, som radvis följer den medeltida texten. Syftet med översättningen är att den ska hjälpa till att förstå det medeltida språket. Utgåvan förses även med fylliga person- och ortregister. Utgåvan är viktig både ur ett litteraturhistoriskt, kyrkohistoriskt, filologiskt och språkhistoriskt perspektiv. Fornsvenska legendariet utges av Skara stiftshistoriska sällskap i samarbete med Svenska fornskriftsällskapet.

Mariestads lagbok från år 1597 är unik. Bara från fyra svenska städer finns det handskrivna lagböcker bevarade. Handskriften återfinns idag på Kungliga biblioteket. En viss proveniens kan spåras av den på pärmen nästan bortnötta texten ”Mariestadtz Lagh book ANNO 1597” där också en av ägarna har präglat sitt namn: Leonard Rääf. På främre pärmens insida står med bläck Mariestads Rådstugu tillhörig. Enligt en anteckning högt upp på blad 1r skänktes handskriften den 24 januari 1852 till Kungl. Biblioteket ”af Hr Kammarjunkaren och Ridd. Leonard Rääf”. Leonard Fredrik Rääf (1786-1872), ”Ydredrotten” på Forsnäs i Östergötland, var en ultrakonservativ riksdagsman, lärd historiker och samlare, betydelsefull inte minst som medarbetare vid utgivandet av Svenskt diplomatarium och Swenska fornsånger, samt själv författare till den stora Samlingar och anteckningar till en beskrifning öfver Ydre härad i Östergötland. Hur, var och när Rääf hade införskaffat Mariestads Lagbok är okänt. Lagboken tillkom decenniet efter Mariestads grundläggning och bygger på Magnus Erikssons stadslag från omkring 1350-talet. Avskriften är gjord av stadsskrivaren i Mariestad Jacob Svensson Iller, även känd som Jacob skrivare. Redan 1865 framförde Carl Johan Schlyter tanken att handskriften var skriven av Jakob Svensson Iller. Hans namn visserligen inte finns i handskriften, men Schlyter såg likheterna i skrivstilen i andra handskrifter, där Iller uttryckligen uppger sig vara skrivaren. Lagtexten omfattar 188 sidor. Den innehåller ett stort antal anfanger, målade i vackra färger. Texten är präntad med en vacker handstil och i flera färger. En av de mer intressanta bilderna är en detaljerad teckning av ett skepp (sid. 216, fol. 46v) som har uppmärksammats i både fartygs- och historieböcker. Den är införd i kapitel 30 i köpmålabalken. Varför bilden av skeppet finns avbildat här är en gåta. Något sådant skepp kan inte ha funnits i Vänern och var Iller fått uppslaget till denna illustration lär vi aldrig få kunskap om. Efter lagtexten återfinns 16 sidor med avskrifter av handlingar som var av betydelse för den unga staden. Här finns även stadens privilegiebrev från den nionde oktober 1583. Handskriften utges nu genom Missalestiftelsen i Skara som tidigare har utgivit: Skaramissalet (2006), Swensk ordabok (2009) och Breviarium Scarense (I:2011, II: 2016).

Per-Axel Wiktorsson, Uppsala, påbörjade redan under 1990-talet insamlandet av det material som nu utges under titeln Skrivare i det medeltida Sverige. Författaren utgår från tanken att en tydlig bild av skriftens historia kräver att man tar reda på vilka personer som har varit aktiva som skrivare. Under åren har flera förtjänstfulla arbeten över skriftens utveckling pub­licerats och många forskare har gjort viktiga forskningsinsatser. I utgåvan lämnas en kritisk översikt och sammanställning av de resultat forskare har presenterat och den vill också utöka framställningen med nytt material. De olika skrivarna träder här fram ur historiens dunkel i sina texter, skrivstilar och uttrycksätt. Totalt handlar det om 935 medeltida skrivare (till namnet kända, och ett axplock ur de anonyma skrivarnas skara). Utgåvan omfattar totalt fyra volymer och i varje del presenteras skrivarna i artiklar och med ett skriftprov i bilddokumentation. Ett flertal register hjälper läsaren att snabbt hitta bland det stora antalet skrivare.

Hedda Gunneng & Börje Westlund discuss two autographic tracts (A and B) by Holy Bridget of Vadstena, concerning language and style. The tracts show how Bridget worked stylistically when she clad her revelations linguistically. The marked stylistic difference between the two tracts is attributable to the differing content and import of revelations. Margit J. Smith describes the Tallinn manuscript of the City Rights of King Magnus Eriksson, also referred to as the Vadstena Codex or Tallinn Codex, possibly written for the city of Åbo. The manuscript dates from the first half of the 15th century and is bound in the format of a girdle book, with brass bosses and two clasps. The binding was repaired in Moscow in the 1970s and is in good condition. Massimiliano Bampi maintains the the inclusion of Konung Alexander into an aristocratic environment in many respects has influenced the representation of Alexander’s deeds. However Alexander represents a powerful alternative to the heroes of chivalic adventure. Fulvio Ferrari writes, concerning Dikten om kung Albrekt, that its manuscripts were written at the Vadstena monastery during the 1420’s, commissioned by a member of the Swedish oligarchy. The text appears to have been written in the entourage of Bo Jonsson. The political situation during the 1420’s was the same as in Bo Jonsson’s time, when the aristocracy opposed the crown. Per-Axel Wiktorsson discusses a list of signs from the Vadstena monastery, discovered among MSS C 31 and C 74 held at Uppsala University Library, both from the 14th century. The list in C 31 is a pre-stage to that in C 74. The author has attemped to construct an older version of the list than the one in C 31. Keywords: Holy Bridget, Vadstena monastery, autographs, language and style, City Rights, ‘bag- binding’, Konung Alexander, courtly ethics, Dikten om kung Albrekt, aristocracy, the Crown, sign lists, older version. Språk i boken: svenska

Biskop Brynolf III Gerlaksson var biskop i Skara under 27 år, från 1478 till dess han avled den 24 april 1505. Då det nu gått 500 år sedan hans död vill Skara stiftshistoriska sällskap lyfta fram denne betydelsefulle biskop som betytt mycket för Skara stift och därmed även för Västergötlands historia. Brynolf, som även har kallats den siste västgötske renässansfursten, färdigställde biskopsborgen Läckö och biskopshuset på Säckestad och möjligen Brunnsbo. Han byggde biskopsborgen i Husaby och där lät han även måla sina företrädare samt rimma en dikt för var och en av dem. Detta diktverk är vårt äldsta sammanhängande herdaminne, personskrift, över skarabiskoparna. Det är också under dennes biskopstid somhans företrädare Brynolf Algotsson blir kanoniserad och skrinlagd i Skara domkyrka den 16 augusti 1492 och han låter trycka och utge både Vita Brynolphi och Brevarium Scarense, två viktiga böcker för den skarensiska kyrkohistorien. Gerlaksson färdigställer vad hans företrädare påbörjat. Han deltar även aktivt i den svenska rikspolitiken vid denna tid. Utan tvekan är Brynolf Gerlaksson en av de stora gestalterna i Skara stifts historia.