Per Gunnar Edebalk

Den svenska äldreomsorgens historia är komplex och händelserik. Det här är den första boken som innehåller en sammanhängande beskrivning av äldreomsorgens utveckling. Att få kunskap om hur det har varit, och varför det blev som det blev, bidrar till att vi bättre kan förstå dagens situation och möjliga utvecklingsvägar. Författarens beskrivning börjar i det gamla Fattigsverige där offentlig äldreomsorg saknades. Åldringsvården kom till med 1918 års fattigvårdslag och äldreomsorgens utveckling har sedan dess följt tre olika spår. De benämns i boken som ålderdomshemsspåret, hemmaboendespåret och det nuvarande spåret. Utvecklingen har kännetecknats av en bundenhet till dessa spår som har inneburit att de beslut som har tagits i ett uppbyggnadsskede haft en tendens att bli långlivade. När kritiska händelser inträffat har det skett en växling till ett nytt spår. Det är dessa tre spår och orsakerna till spårbyten som behandlas i boken. Författaren tar också upp hur äldreomsorgen kan komma att se ut i framtiden och bland annat diskuteras en helt ny finansieringsform. Kan det bli ett nytt fjärde spår? Äldreomsorgen – en aktuell historia vänder sig till studerande inom socialt arbete och andra samhällsvetenskapliga ämnen där kunskap om äldreomsorgens organisation och framväxt är viktig. Boken kan med fördel även läsas av beslutsfattare och politiker.

Gustav Möller Sveriges mest uppmärksammade socialpolitiker under 1900­-talet var folkhemmets "arkitekt" eller "Socialsveriges skapare", som Tage Erlander uttryckt det. Han var en kraftfull socialminister med en tydlig ideologi: Socialpolitiken skall bygga på sociala rättigheter, den skall ge en grundtrygghet och hela befolkningen skall omfattas. I mångt och mycket hade hans idéer genomförts då han avgick som socialminister 1951. Även internationellt har Möllers insatser uppmärksammats. Han har setts som en pionjär i socialpolitiskt tänkande och i att driva fram en universell socialpolitik i likhet med, men också skild från, William Beveridge skaparen av den välkända brittiska Beveridgemodellen. Detta är ett gediget och unikt översiktsverk. Trots att det utkommit flera skrifter där olika delar av Möllers socialpolitiska insatser behandlas har det hittills inte funnits någon sammanfattning av vad han åstadkommit. Med den här boken ger Per Gunnar Edebalk, seniorprofessor vid Socialhögskolan i Lund, en heltäckande bild av Gustav Möllers socialpolitiska insatser. Gustav Möller (1884 1970) var Sveriges socialminister 1924 1926 och med något undantag från 1932 fram till 1951. Han började sin politiska bana som ordförande i Socialdemokratiska ungdomsförbundet 1907, och hade samtidigt anställning på tidningen Skånska Socialdemokraten. År 1916 blev han vald till partisekreterare och invaldes 1917 som riksdagsledamot i andra kammaren, och 1919 i första kammaren. Som reformstark minister drev han bland annat igenom två veckors allmän semester, folktandvård, allmänna barnbidrag, allmän sjukförsäkring med fri sjukhusvård och allmän folkpension.

Socionomer arbetar med välfärdsstatens mest svårlösta problem. De arbetar med insatser inom den sociala barn- och ungdomsvården, missbruksvården och äldre- och omsorgsverksamheten. Socionomer finns inom kommunerna, i statliga verk, inom kyrkliga och ideella organisationer. För att utföra sitt samhällsmandat behöver de blivande socionomerna utbildning, kunskaper och senare också fortbildning. De måste hantera grundläggande etiska principer, bevaka frågor om alla människors lika värde, slå vakt om ett kritiskt tänkande och ha förmåga att hantera komplexa problem. I antologin ges en helhetsbild av den historiska bakgrunden och den moderna utvecklingen av landets socionomutbildningar. Den första högskoleanknutna utbildningen startades av Centralförbundet för Socialt Arbete år 1921. Under efterkrigstiden tillkom flera nya utbildningar och de har ytterligare expanderat under 2000-talet. Bokens författare guidar läsarna genom en dramatisk historia och riktar blickarna mot framtidens utmaningar. Socionomutbildningen - då, nu och i framtiden vänder sig till studenter och lärare vid socionomutbildningarna, till yrkesverksamma, politiker och förtroendemän och en socialt intresserad allmänhet.

Centralförbundet för Socialt Arbete (CSA) bildades 1903. Det andra numret av skriftserien har ett historiskt tema där olika författare från olika vetenskapliga discipliner belyser CSA som socialpolitisk aktör genom att beskriva några för förbundet viktiga skeden samt genom att lyfta fram några centrala personer och viktiga frågor under dessa tidsperioder. av fattigdom och social utestängning. Vi hoppas att dessa texter ska kunna stimulera till ytterligare forskning om den tidiga svenska socialpolitiken och inte minst de kvinnliga pionjärinsatserna inom socialpolitiken och de sociala utbildningarna. Redaktör för skriftserien är professor Hans Swärd, Socialhögskolan i Lund.

Hur ska man göra för att trygga en god levnadsstandard för människor? Vem ska ha ansvaret för välfärden? Vad ska trygghetssystemen omfatta och vilka nivåer ska de ha? Vilka krav ska ställas på människor för att de ska få tillgång till olika socialförsäkringar? Vi kommer alla i kontakt med samhällets välfärdssystem. Vid födseln genom barnbidrag och stöd till föräldrarna, under livets gång kanske genom arbetslöshetsförsäkring och föräldrapenning och senare pension. Många av oss behöver också kommunal äldrevård vid slutet av livet. Alla dessa välfärdssystem tas upp i denna rikt illustrerade antologi. Det har länge saknats en sammanhängande beskrivning av framväxten av svensk välfärdspolitik och av de problem vi står inför i dag. Tanken med denna antologi är att råda bot på detta, genom att låta forskare från olika ämnesdiscipliner – historia, idéhistoria, ekonomisk historia, statsvetenskap, nationalekonomi, sociologi, socialpolitik och socialt arbete – utifrån sina olika perspektiv belysa förutsättningarna för framväxten och utvecklingen av svensk välfärd. Boken vänder sig till en bred allmänhet, men också mer specifikt till dem som arbetar inom samhällets välfärdssystem, till forskare och till studenter vid universitet och högskolor som ska arbeta inom någon av välfärdens professioner. Om författarnaHans Swärd är professor i socialt arbete vid Socialhögskolan, Lunds universitet. Hans forskning är framför allt inriktad på sociala problem, fattigdom, utsatta grupper och socialt arbete. Han har medverkat i flera forskningsprojekt om hemlöshet och är för närvarande engagerad i en nordisk studie om socialarbetares attityder till välfärd och socialt arbete. 6000 nordiska socialarbetare ingår i studien. Per Gunnar Edebalk är fil. dr i ekonomisk historia och professor vid Socialhögskolan, Lunds universitet. Hans forskningsområden omfattar äldreomsorgens ekonomi och historia samt socialförsäkringshistoria. Eskil Wadensjö är nationalekonom, professor i arbetsmarknadspolitik vid Institutet för social forskning (SOFI) vid Stockholms universitet sedan 1980. Han var dekan vid för den samhällsvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet 1996–2005. Han är föreståndare för Stockholmsuniversitets Linnécentrum för integrationsstudier (SULCIS).” Här redovisas fakta, tankar och idéer på alla välfärdsområden på ett mycket klargörande sätt. Bra hänvisningar till referenslitteratur efter varje artikel ger goda möjligheter till ingång för vidare studier. Texterna är tillgängliga för den allmänt samhällsintresserade, men torde främst rikta sig till forskare och studerande vid universitet och högskolor. Prydlig layout, med rikligt med fotografier i färg och svartvitt, samt många tydliggörande diagram ledsagar de välskrivna texterna.” - BTJ häfte 13108173 Lektör Håkan Philipsson

Per Gunnar Edebalk, välkänd både som socialpolitisk forskare och prefekt för Socialhögskolan i Lund, har i denna bok samlat uppsatser om sjuk-, arbetslöshets-, pensions- och arbetsskadeförsäkringarna. Han analyserar framväxten och utvecklingen av socialförsäkringssystemets centrala delar. I fokus står de organiserade intressen och samhälleliga drivkrafter som kan ses som aktörer respektive förklaringar till dessa försäkringssystems framkomst och förändringar.