Per Larsson

"Samfundet Nordiska museets och Skansens Vänner är en stöttande vänkrets som är gemensam för de två museerna. Det hela började för 100 år sedan med ett fokus på gåvor av föremål. I dag kan bidragen gå även till exempelvis pedagogisk utveckling, fördjupad samlingsvård, artbevarande eller omvärldsbevakning. Med vännernas hjälp har vi kunnat göra nödvändiga insatser men också satt guldkant på tillvaron. De som vinner mest på detta är givetvis våra besökare." I denna årgång av Fataburen presenterar en rad medarbetare vid Nordiska museet och Skansen ett urval vängåvor och bidrag från både fjärran tid och det nyss förflutna.

Sven Andersson stod och blickade ut över Bysjön, en plats som han hade lärt känna som sin egen och där han känt sig mer levande än någon annanstans. Hösten var på väg, med sina gyllene nyanser av röd, orange och gul som droppade ner från träden och speglades i sjöns stilla yta. Det var den tid på året när naturen förberedde sig för en vila, men för Sven betydde det något helt annat älgjakten närmade sig, och med den kom en känsla av spänning och samhörighet som han alltid såg fram emot. Som jaktledare för Bysjöns jaktlag var Sven van vid att samla sina kamrater kring lägerelden, där historier berättades och skratt ekade genom skogen under stjärnorna. Denna helg skulle inte bara handla om jakten, utan också om att skapa nya minnen och stärka bandet mellan vänner. Men bakom den vackra höstfärgen lurade en oro som kändes allt mer påtaglig. Inre stridigheter började plötsligt blossa upp inom jaktlaget. Det som tidigare varit ett enat gäng kändes nu splittrat; åsikter och känslor flöt omkring som löv i vinden. Diskussionerna blev intensiva, och gamla vänskaper prövades på grund av olika synsätt kring jakten och dess syfte. Det som skulle bli en helg av gemenskap förvandlades till en arena för osäkerhet och konflikt. Till råga på allt fick Sven veta att djurrättsaktivisterna Hunters Extinction hade riktat sin uppmärksamhet mot de storslagna jämtländska skogarna. Deras ankomst kändes som en mörk skugga som hotade att förstöra allt som Sven och hans kamrater höll kärt. Vad skulle hända med deras tradition? Deras livsstil? Deras gemenskap? Allt tog en oväntad vändning när polisen, kommunens företrädare och representanter från skogsbolaget plötsligt gjorde entré. Deras närvaro verkade som en stormvind som blåste in mitt i den stilla hösten och kastade omkull allt Sven trott vara säkert. Nu stod han mitt i en konflikt som han aldrig hade kunnat föreställa sig. Vad som skulle ha blivit en helg fylld av skratt och spänning förvandlades till en resa rakt in i en mardröm.

Vårt sätt att leva hotar i värsta fall människans överlevnad. Den typ av samhälle som vi nu lever i kan inte bestå. Det bygger på att vi för­brukar Jordens begränsade resurser och dessutom förstör vår egen livsmiljö. Vår ständiga inriktning mot materiell tillväxt som idag leder till allt högre förbrukning och allt större miljöförstörelse tycks inte förenlig med de naturgivna förutsättningarna på Jorden. Vårt samhälle kommer därför i grunden att förändras, vare sig vi vill det eller ej. När vi tär på Jordens resurser berövar vi kanske framtida generationer möjligheter att alls kunna leva som människor. Är vi på väg att förändra den miljö som ger oss mat och andra livsnödvändigheter så mycket att förutsättningarna för mänskligt liv försvinner? Att vår art dör ut, som många andra arter gjort före oss? Sådana frågor måste ställas. Misstanken att det finns en sådan risk gör att grundläggande frågor väcks om vår existens alltså frågor som verkligen är existentiella. Många hoppas att den mänskliga förmågan att hitta nya lösningar på de svårigheter som dyker upp skall bemästra framtida bekymmer. Man hyser tilltro till teknisk utveckling, ändrade personliga livsstilar, globala överenskommelser om hänsyn till de planetära gränserna och liknande. Vi, som skrivit denna bok tror att sådana försök för att verkligen lyckas måste förankras i gemensam eftertanke kring hur världen faktiskt fungerar. Vi menar att dagens situation utmanar våra sätt att tolka den mänskliga existensen och dess villkor. Vår bild av världen och av oss själva behöver ifrågasättas och begrundas på djupet.

Skyddet för visselblåsare i arbetslivet har under de senaste decennierna förstärkts både i Sverige och internationellt. I Sverige har det rättsliga skyddet traditionellt brukat delas upp i offentligrättsliga och privaträttsliga skyddsregler. En sådan uppdelning kan synas systematisk och följdriktig. I boken visas dock att skyddsreglerna inom de olika rättsområdena i betydande utsträckning påverkar varandra och att samspelet mellan den konstitutionella rätten och arbetsrätten är dynamisk och under förändring. Denna förändring påskyndas av utvecklingen på det europeiska planet där grundläggande fri- och rättigheter får ett allt större genomslag inom privaträtten och där skyddet för en arbetstagares yttrandefrihet ska garanteras av stater, oavsett om arbetstagaren är verksam i offentlig eller privat sektor. Mot bakgrund av denna utveckling analyseras i boken ett antal frågor om skyddet för visselblåsare i arbetslivet, såsom: hur de olika skyddsreglerna förhåller sig till varandra, om det finns gemensamma mönster inom de olika rättsområdena, hur skyddsreglerna förhåller sig till rapporteringsskyldigheter samt huruvida dagens skyddsreglering är ändamålsenlig.

Lek och lärande hör ihop och därför uppfattas leken som viktig, både i sig och som studieobjekt. Spel och spelande, däremot, är något ideologiskt laddat och mer ifrågasatt. I årgång 2014 av Nordiska museets och Skansens kulturhistoriska årsbok Fataburen är perspektivet på dessa frågor brett. Författarna berättar om boule, bratz, blindbock och mycket däremellan.