Per Magnus Johansson

Många konstnärer utvecklar och förnyar sina konstnärskap genom hela livet. De konstnärer är däremot få som genom ett helt yrkesliv förnyar och utvecklar hela konstfältet. Stefan Karlsson är en av dessa få. Han har många gånger varit först med att föra nya impulser till Sverige och ibland tillhört de första att skapa dem även internationellt. Född 1956 i ett arbetarhem i Göteborg men delvis uppvuxen i Kungsbacka antas han som 16-åring till en utbildning på dåvarande Konstindustriskolan i Göteborg. Parallellt med utbildningen arbetar han på reklambyrå, driver skivaffären Jojk Records and Tapes och är generalagent för Virgin Records Ltd. Affärslokalen brinner upp, varvid han 1977 reser till Sydamerika där han lever ett nomadiskt liv under ett år innan han återvänder till Sverige för att studera psykologi och arbeta på, som det hette då, mentalsjukhuset Lillhagen. 1981 reser han iväg på nytt, landar under ett år i New York City och 1982 i Västberlin innan han 1983 åter vänder till Sverige och Göteborg, där han bildar DNA Multi Art Production och det idag ikoniska galleriet Sub Bau. (Ur Lena Froms text i boken)

Outsider Inpatient is an anthology of perspectives about the value of art and creativity within psychiatric environments. It specifically shines the light on experiences at Lillhagen Hospital in Gothenburg, Sweden, where inpatients were allowed to paint and decorate the entire walls of long corridors in the basements of the hospital. Also included are valuable thoughts about creativity in general from clinicians, art historians, psychoanalysts, and artists. What constitutes "outsider" art? How can creativity be used in the treatment of (in)patients? Why do certain artists create the way they do, and how does it affect them? Outsider Inpatient is an informative study about a topic that has created as much controversy and criticism as it has support and adherents, in environments as diverse as clinical psychiatry and psychology, art theory, social sciences, psychoanalysis and philosophy. This book has been produced in cooperation with the Center for Critical Heritage Studies and the University of Gothenburg, and contains texts by Elisabeth Punzi, Per Magnus Johansson, Johannes Nordholm, Inez Edstr m, Christian Munthe, Carl Abrahamsson, Vanessa Sinclair, and Val Denham. Trapart Books 2021, 6 x 9" paperback, 100 pages, illustrated.

Vad innebär det egentligen att skriva? Det sker i ensamhet men sträcker sig mot läsaren, det upprättar en värld som på samma gång är enskild och allas. Den som skriver drar sig undan det vardagliga livet men skrivandet står som få andra mänskliga verksamheter i dess tjänst. I dialog med litteraturens stora namn utforskar psykoanalytikern Per Magnus Johansson gränsen mellan att läsa och tänka, att tala och tystna, att leva och skriva.

Sekularisering innebär inte att gudarna försvinner utan att de ersätts av sådana som vi själva har skapat institutioner, traditioner och teknologier. Det handlar därför inte om en avveckling utan om en omlokalisering av en gudomlig sfär. Vem betjänar vem? Är systemen till för människan eller människan för systemen? Till vem eller vilka sätter vi vårt hopp eller vänder vi oss till i bön? Årets nummer av Tidens tecken utforskar de makter som aspirerar på att ta gudarnas plats i en postsekulär samtid.

Under hela covid-pandemin förde psykoanalytikern Per Magnus Johansson dagbok. Hans anteckningar publicerades i tre böcker. Nu utkommer de i en samlad volym, med nyskrivet efterord och förord av Sven-Eric Liedman. "Pandemin är en mycket viktig kollektiv erfarenhet. Denna erfarenhet måste bearbetas på ett sådant sätt att vi kan gå vidare med större klarhet. Man kan inte göra detta på bättre sätt än genom att eftertänksamt läsa Per Magnus Johanssons dagsedlar och veckobrev." Ur Sven-Eric Liedmans förord. Per Magnus Johansson är psykoanalytiker, utbildad i Paris, och idéhistoriker, verksam vid Göteborgs universitet. Han är författare till en rad böcker om bland annat psykoanalysens historia i Sverige samt redaktör för kulturtidskriften Arche.

Arkitektliv är en omfattande undersökning av Gert Wingårdhs liv och arbete. Boken utgår från samtal som Wingårdh under ett decennium haft med psykoanalytikern och idéhistorikern Per Magnus Johansson samt arkitekten och arkitekturhistorikern Johan Linton, båda två från kulturtidskriften Arche. Samtalen kompletteras med en rik dokumentation, både saklig och personlig, av huvudpersonens verksamhet.

Den tredje volymen i Per Magnus Johanssons trilogi om coronapandemin sträcker sig från den 19 april 2021 till den 14 juli 2021. Forskare, kliniker och författare har inbjudits att delge sina tankar om denna turbulenta period. En mosaik av röster bryts i en kör som vittnar om sin samtid. I boken samtalar Per Magnus Johansson med Kate Abrahamsson, professor i barnkirurgi och verksamhetschef för barnkirurgiska kliniken vid Sahlgrenska universitetssjukhuset; Christer Andersson, specialist i allmänmedicin och ansvarig för Bergsjön vårdcentral; Håkan Liljeland, enhetschef inom barn- och ungdomspsykiatrin, psykolog och översättare; Amanda Norgren, journalist på SVT och Kulturnyheterna; Martin Nyström, författare och musikkritiker påDagens Nyheter; Marit Kapla, författare och journalist samt Lydia Sandgren, författare och psykolog. Förord av Karin Brygger och David Karlsson. Per Magnus Johansson är psykoanalytiker, utbildad i Paris, och idéhistoriker, verksam vid Göteborgs universitet. Han är författare till en rad böcker om bland annat psykoanalysens historia i Sverige samt redaktör för kulturtidskriften Arche.

Denna bok skildrar Corona-pandemins utveckling från juni till oktober 2020 ur intellektuella, medicinska och konstnärliga perspektiv. I arbetet med boken har ett antal forskare, flera läkare, en konstnär, en bibliotekschef, en präst, ett vårdbiträde, en konsthistoriker, en teaterregissör och flera intellektuella engagerats. Den innehåller ett mångfacetterat samtal om hur Covid-19 har drabbat samhället och dess invånare. Utgångspunkten är att alla är drabbade, men att vi är berörda på skilda sätt. Vår oro och utsatthet ser olika ut, men den finns närvarande i större eller mindre utsträckning för var och en av oss. Vår förmåga att röra oss i geografin och i tanken har på ett grundläggande sätt påverkats. Vår dödsångest har aktualiserats. Vi är omskakade. Ibland tränger vi bort oron, stundtals förnekar vi den och i pressade situationer förkastar vi den. Men den återvänder; i en andra, tredje eller fjärde våg. Ibland tycks vågorna aldrig ta slut. Men samma oro skapar även möjligheten att finna nya obrukade ord: vi kan återerövra den förlorade rörelsefriheten. Per Magnus Johansson är psykoanalytiker, utbildad i Paris, och idéhistoriker, verksam vid Göteborgs universitet. Han är författare till en rad böcker om bland annat psykoanalysens historia i Sverige samt redaktör för kulturtidskriften Arche. På Korpen har Per Magnus Johansson tidigare utgivit Corona: En psykoanalytikers dagbok samt, tillsammans med Thomas Karlsohn, Ensamhet och gemenskap: En brevväxling om universitetet. Corona en psykoanalytikers dagbok. Del 2 ingår i bokserien Korpen om coronakrisen.

Denna bok behandlar förhållandet mellan några centrala texter av August Strindberg och ett antal bärande tankar hos Sigmund Freud. Strindberg och Freud var naturligt nog påverkade av de dominerande idéerna i sin tid – och samtidigt banbrytande på sina respektive områden. Men som Per Magnus Johansson påvisar, så behandlade de båda, utan att känna till varandras texter, somliga fråge­ställningar på ett likartat vis och formulerade ibland snarlika insikter om våra mänskliga drivkrafter. August Strindberg föddes 1849 och var sju år äldre än Sigmund Freud. Den förstnämnde dog 1912, 63 år gammal, och den sistnämnde 27 år senare, 83 år gammal. Deras utgångspunkter var olika men ändå på flera sätt besläktade: Strindberg var en skönlitterär författare som aldrig gav upp sitt intresse för vetenskap. Freud var läkare, forskare och psykoanalytiker med ett passionerat och livslångt förhållande till litteratur och konst. Båda sökte svar med det undersökande och prövande skrivandets hjälp. Bland de teman som Per Magnus Johansson behandlar finns barndomen, skrivandet, kärleken och det solitära vetenskapliga och konstnärliga arbetets villkor. Han fördjupar sig också i den likartade intertextuella dimensionen i Strindbergs och Freuds skrifter. Hans bok följer sina egna vägar genom de bådas epokgörande livsverk. Per Magnus Johansson är psykoanalytiker, utbildad i Paris. Han är ursprungligen legitimerad psykolog med specialistkompetens i klinisk psykologi och legitimerad psykoterapeut. Han är också docent i idéhistoria, redaktör för kulturtidskriften "Arche", grundare av Freudianska föreningen och hedersmedlem i Svenska psykoanalytiska föreningen (IPA), liksom ledamot i Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg (KVVS).

I mars 2020, när Covid 19-pandemin slog till med full kraft mot Sverige och världen, började psykoanalytikern Per Magnus Johansson skriva ned sina tankar i korta texter som publicerades på nätet. Dessa dagsedlar fann snabbt en stor läsekrets. I denna bok har Per Magnus Johanssons texter från en dramatisk och svår tid samlats. Boken utgör såväl ett tidsdokument som ett djupt personligt och angeläget bidrag till frågan om vår gemensamma utsatthet. I boken medverkar i brevform ett antal av Per Magnus Johanssons samtalspartners som läkaren Christer Andersson, idéhistorikern Sven-Eric Liedman och författaren Lydia Sandgren. Per Magnus Johansson är psykoanalytiker, utbildad i Paris, och idéhistoriker, verksam vid Göteborgs universitet. Han är författare till en rad böcker om bland annat psykoanalysens historia i Sverige samt redaktör för kulturtidskriften Arche. På Korpen har Per Magnus Johansson tidigare, tillsammans med Thomas Karlsohn, utgivit boken Ensamhet och gemenskap: En brevväxling om universitetet.

I Strindbergsfejden deltog närmare 300 debattörer som skrev över tusen tidningsartiklar. Detta är fortfarande Sveriges mest hektiska kulturdebatt. August Strindberg skrev själv drygt 50 i en rad aktuella samhällsfrågor. Men det som gjorde debatten så intensiv var att han hade fyra frontlinjer, och dessa retade upp det etablerade och konservativa Sverige år 1910. Strindbergs fyra frontlinjer var kungahuset, Svenska Akademien, Verner von Heidenstam och Sven Hedin. I artikeln Faraon-dyrkan angreps den sedan länge utbredda kulten av krigarkungen Karl XII. Svenska Akademien tyckte Strindberg var en krets för inbördes beundran. Verner von Heidenstam, som var dess största försvarare, skrev ren smörja tyckte Strindberg i artikeln Två Konungar. Upptäcktsresande Sven Hedin var på mångas läppar, honom gjorde Strindberg narr av i Upptäckar-Humbug. Detta var inte August Strindbergs första fejd. Redan 1884 ställdes han inför domstol för att han hade häcklat Svenska kyrkans heliga sakrament nattvarden. Denna bok ger även en inblick i striden som följde efter novellen "Dygdens lön". Boken innehåller också ett urval utvalda dikter och brev, också av Strindbergs egen hand. Dessutom har idé- och lärdomshistorikern och psykoanalytikern Per Magnus Johansson skrivit en essä som avslutning, om denna omtalade och omskrivna Strindbergsfejd, "Samhällskritiker med satir som vapen". Tomas Lindelöw presenterar urvalet av texter i bokens förord.

Med utgångspunkt i de händelser den 8 maj 1984, då den unge kanadensiske korpralen Denis Lortie tog sig in i i Quebecs nationalförsamling för att "döda regeringen" undersöker den franske rättshistorikern och psykoanalytikern Pierre Legendre strukturerna för härstamning, reproduktion, moderskap och faderskap i västerlandet av idag. Förord: Per Magnus Johansson Övers.: Mats Leffler, Ingrid Rosén

Karl Marx och Sigmund Freud -- aktuella, kontroversiella. Ständigt dödförklaras de för att i nästa ögonblick åter hamna högst upp på dagordningen. Deras inflytande på eftervärlden har varit enormt men också motsägelsefullt. Varför fortsätter de att engagera oss? Varför är de fortsatt aktuella? Med lätt och sakkunnig hand tecknas här ett panorama över två av historiens mest inflytelserika personer.

Hur kan en person genom poesin och möjligheten att uttrycka sig med ord överskrida exilens prövningar? Vad är det att ha språket som sitt hem? Många människor världen över måste lämna de länder där de har fötts och vuxit upp, ibland utan hopp om att kunna återvända. En övermäktig upplevelse av brist kan ta sig uttryck i förödande tomhet eller bindande nostalgi. På vilket sätt kan erfarenheten av ett slags förlust utan objekt, genom språket omsättas till en förnyad möjlighet att leva och ta plats i en annan kultur? I texter som spänner över filosofi, litteraturvetenskap, psykoanalys och poesi diskuteras i denna bok exilfrågan utifrån perspektiv som bottnar i historien och pekar mot framtiden.

Den akademiska miljön genomgår idag stora förändringar. Ett antal politiskt och administrativt initierade reformer har påverkat universitetet och dess relationer till det övriga samhället. Den högre utbildningen och forskningen är numera en gigantisk och omdiskuterad verksamhet. I Ensamhet och gemenskap reflekterar Per Magnus Johansson och Thomas Karlsohn kring universitetets utmaningar och framtid. Boken är en öppen dialog mellan två forskare med olika erfarenheter och gemensamma intressen. Den är till formen en brevväxling och rymmer även utflykter i dagspolitik och samtidsdiagnoser, kulturella och internationella utblickar. Per Magnus Johansson är psykoanalytiker, utbildad i Paris, och idéhistoriker, verksam vid Göteborgs universitet. Han är redaktör för kulturtidskriften Arche. Thomas Karlsohn är lärare och forskare i idé- och lärdomshistoria, verksam vid Uppsala universitet. Han ingår i redaktionen för Arche.

Denna volym presenterar ett urval av texter skrivna av föreläsare som Göteborgs förening för filosofi och psykoanalys engagerat i sin verksamhet. Ur inledningen: "Titeln har vi valt att låna från Fredrika Spindlers text om Spinoza, kanske för att titeln på ett poetiskt sätt också kan sägas beskriva psykoanalysen – som en filosofi på liv och död. Bland de medverkande skribenterna finns representanter från olika akademiska fält. De har antingen föreläst, lett seminarier eller medverkat i offentliga samtal mellan åren 2011 och 2015. Bland texterna finns de som utforskar psykoanalysens vetenskapliga hemvist, de som använder psykoanalysen som lins i förståelsen av konsten eller samhället, och de som presenterar andra tankegångar i relation till psykoanalysen. Bidragens uttrycksformer är sinsemellan olika; några är transkriberade föredrag eller bearbetningar av manuskript, andra är essäer och ytterligare några är akademiskt utformade artiklar. Boken kan i denna bemärkelse ses som ett dokument, ett minnesspår, över de senaste årens verksamhet där 24 föreläsningar, 27 seminarietillfällen och 23 publika samtal koncentrerats till de 12 texter som här lyfts fram"

Psykoanalytikern och idéhistorikern Per Magnus Johansson griper sig i föreliggande essäsamling an det komplexa mötet mellan psykoanalys och humaniora och belyser detta ur en rad olika perspektiv, kulturhistoriska, teoretiska, praktiskt-kliniska och personliga. Han diskuterar vad Sigmund Freud, Jacques Lacan, Julia Kristeva och andra teoretiker på själslivets område kan lära oss om konstnärliga utövare som Leonardo da Vinci, August Strindberg och Robert Musil och vad konstnärlig gestaltning i sin tur kan tillföra den vetenskapliga reflektionen över våra psykologiska grundvillkor. Johansson fördjupar sig bland annat i den i sammanhanget centrala omedvetna process som Freud benämner sublimering. Psykiskt lidande kan driva människor att söka ny kunskap om sig själva och därmed ge dem en ökad förmåga att sörja och bearbeta sina icke förverkligade önskningar, så att dessa antar en mer hanterlig ge­stalt, en annan färg och form. Det är just i ensamheten och bristen, menar Freud, som konstnärlig och vetenskaplig aktivitet uppstår. Lidandet förvandlas på så vis till en drivkraft. Psykoanalys och humaniora är också en bok där författaren ställer sig själv ? och läsaren ? inför mycket direkta existentiella frågor. ? Hur utmanar jag min ensamhet? På tu man hand eller ensam? Vilka uttrycksformer kan begäret och lusten finna? Vad gör jag med min brist i världen? Och vad gör den med mig??

"'I Psykopatologi presenteras en aktuell och vetenskapligt förankrad kunskap om psykopatologi utifrån tre centrala psykologiska teorier: biologisk psykologi

Detta är fjärde volymen av Per Magnus Johanssons verk om Freuds psykoanalys. Han behandlar hur psykoanalysen nådde en svensk publik och hur den förvaltades i vårt land. I denna del är det Göteborg som står i fokus. Den tid som belyses sträcker sig från slutet av andra världskriget fram till idag. Hittills har Göteborg varit en vit fläck i detta sammanhang, men nu får vi en lika mångsidig som detaljerad kartläggning av vad som skett på psykiatrins och psykoterapins områden. I fokus står samspelet, ibland också konflikten mellan teorier och praktik. Den Göteborgsmiljö som tecknas i all sin brokiga mångfald kännetecknas inte av någon febril litterär aktivitet när det gäller skrifter och artiklar på området även om det finns flera lysande undantag som här lyfts fram utan snarare av det vardagliga arbetet gällande människors psykiska hälsa. Författaren följer också det öppna eller latenta motståndet mot psykodynamiska uppfattningar och kan därmed ge en skarp bild av psykiatrins och psykoterapins huvudlinjer inte bara i Göteborg, utan indirekt också i hela sverige, ja även i västvärlden under den aktuella tide