Per-Olof Hallin

Swedish abstract Social risk och social oro är begrepp som ofta har kommit att användas av svenska myndigheter för att fånga aspekter av socialt oönskade händelser och deras konsekvenser. Bakgrunden till det ökade intresset är komplex, men möjligheten för omskakande terrordåd och oroligheter i storstadsområden har troligtvis haft stor betydelse. Samtidigt innebär det ökade intresset för socialt oönskade händelser en utmaning för den riskforskningstradition som främst har sina rötter i industriella processer, bränder och naturkatastrofer. En inriktning som har dominerat kommuners och myndigheters säkerhetsarbete under lång tid. Det finns behov av att inkludera socialt relaterade oönskade händelser i myndigheters risk- och sårbarhetsanalyser. Denna skrift problematiserar begreppet social risk och de metoder respektive arbetssätt som håller på att utvecklas. På grund av begreppets starka koppling till olika myndighetsperspektiv och därmed en särskild maktposition föreslås ett öppet och dialogiskt arbetssätt.

Malmö University publications in urban studies, MAPIUS nr 18. Bakgrund och syfte Under de senaste trettio åren har Sverige och Europa genomgått en dramatisk omvandling. Geopolitiska förändringar i kombination med globalisering har förändrat näringsliv och politik i grunden. Därmed har efterkrigstidens hot och risker ersatts av andra och i vissa fall mer diffusa samhällsrisker. Även sociala frågor har kommit att diskuteras och betraktas som hot och risker. Denna rapport är en samlad redovisning av forskningsprojektet ”Sociala risker, civilsamhällets omvandling och strategisk riskhantering. För en beredskap inför 2000-talets kriser”. Projektet har pågått under tre och ett halvt år och finansierats av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB). Bakgrunden till forskningsprojektet är den framväxt eller snarare återkomst av socialt orsakade risker, händelser och kriser som inträffat i början av 2000-talet men som historiskt sett inte är nya. Vad som kan ses som sociala risker är ett brett fält, men under senare år har särskilt konflikter i svenska bostadsområden blivit särskilt uppmärksammade. Som rapporten visar har begreppet social risk emellertid ett mycket bredare användningsområde än så. Forskningsprojektets syfte har varit att identifiera och analysera sociala risker och deras bakomliggande orsaker, men också att utveckla metoder och synsätt för social riskanalys samt ge förslag på hur samhället i vid mening skall kunna förbättra sin förmåga att motverka och hantera sociala risker. Projektet har behandlat ett antal forskningsfrågor: • Hur kan sociala risker bestämda av långsamma och underliggande samhälleliga förändringsprocesser identifieras och analyseras? • Hur kan lokalt förankrade nätverk för risk- och krishantering utvecklas och stödjas, och vilken roll kan myndigheter som räddningstjänst och polis ha i detta arbete? • Är vissa bostadsområden med likartade förhållanden mer motståndskraftiga (resilienta) mot socialt oönskade händelser än andra och i så fall varför? • Hur kan en gemensam kunskapsutveckling och kunskapspraktik kring sociala risker och krishantering utvecklas och tillämpas mellan räddningstjänst, polis, kommunala förvaltningar, fastighetsföretag, forskning och andra aktörer? Som alla andra forskningsprojekt utvecklas och förändras forskningsfrågorna under projektets gång. De perspektiv som presenteras i rapporten förhåller sig till de ursprungliga frågorna på olika sätt. Gemensamt är att de försöker ge en ökad förståelse för den problematik som ligger till grund för de senaste årens utveckling avseende sociala risker. Målgrupp och disposition Rapporten vänder sig till en bred läsekrets där både de som har ett mer professionellt intresse och de som är intresserade av samhällets utveckling mer generellt skall få en fördjupad förståelse av sociala risker i samhället. Boken inleds med några kapitel som dels diskuterar begreppen social utsatthet och social risk, dels beskriver den mer generella samhällsutvecklingen med fokus på social risk, social utsatthet och civilsamhällets omvandling. Därefter presenteras resultat från mer konkreta studier i Helsingborg, Landskrona och Malmö. I en särskild del presenteras och diskuteras det arbetssätt i form av forskningscirklar som använts inom projektet. Varje block och kapitel kan läsas både som relaterade till varandra och som fristående delar. De enskilda författarna ansvarar för innehållet i sina respektive kapitel men alla texter har även diskuterats gemensamt.

Många kulturgeografer hävdar att det som skiljer kulturgeografi från andra samhällsvetenskapliga ämnen är dess rumsliga perspektiv. Med detta menas att fenomens lokalisering, förankring, utbredning och fördelning på jordytan blir särskilt viktiga att behandla vid samhällsanalys. Men det finns flera andra viktiga begrepp och perspektiv som ingår i kulturgeografins ämnesteori. Detta är den första bok på svenska som ger en grundläggande introduktion till kulturgeografi som vetenskap, med särskild betoning på dess ämnesteori. Här beskrivs kulturgeografins idéhistoriska utveckling från ett sammanhållet geografiämne, där både natur och kultur studerades, till en samhällsvetenskaplig disciplin inriktad mot studier av människor och samhällen i ett rumsligt perspektiv. I boken presenteras ett antal ämnesteoretiska traditioner och innebörden av centrala begrepp som rum, plats, region och landskap exemplifieras på olika sätt. Särskilt uppmärksammas teorier om rum och det rumsligas betydelse i relation till samhälle, kultur, genus, natur och miljö. Författarna går även igenom grundläggande begrepp och frågeställningar inom vetenskapsteori och samhällsteori. Boken vänder sig till högskolestuderande i kulturgeografi samt till andra med intresse för kulturgeografisk ämnesteori och det rumsligas betydelse för samhälle och människor. I lärarhandledning på liber.se visas hur boken kan användas under första terminens studier i kulturgeografi. Antingen kan stundenten läsa den direkt i en första delkurs och då med stöd av föreläsningar och seminarium. Eller så kan boken användas under hela terminen och då som komplement till delkurser och annan kurslittertur. I lärarhandledningen formuleras syftet med varje kapitel , vidare ges exempel på diskussionsfrågor som både kan fungera vid föreläsningar och seminarier.